Evve81 skrev 2011-04-06 18:28:58 följande:
Telgebo: Vi förstår din oro allihopa för det bästa med denna tråd (även om det är synd att dessa trådar ska behöva finnas) är att alla råkat ut för samma sak! SEdan kanske du är extra orolig med tanke på situationen med dina andra barn. Jag hoppas ALLT löser sig för dig och jag tror att du om 10 veckor kommer sitta och fundera på varför du oroade dig så mycket för allt precis som jag gör nu!
Jo jag är jävligt orolig och mycket bottnar i att jag faktiskt mer eller mindre förlorade 3 barn bara sådär och är rädd att göra det igen. Visst mina barn lever men det är svårt att förklara hur det känns för nån som inte har upplevt det själv och som styr och ställer när jag ska träffa dom, just nu inte alls och hur länge jag ska vara utan umgänge vet jag inte. Jag blir behandlad som skit kan jag säga av den där familjerättsbyrån och inte som människa eller mamma till 3 barn. Jag är orolig för hur dom kommer agera när det framdagas att jag har ett barn på G, om det kommer ta hus i helvete och de kommer ta barnet ifrån mig redan på BB och placera det i fosterhem bara för att det finns en gammal journal från 80 talet typ som säger att jag mådde dåligt som barn (konstigt med tanke på min uppväxt av en alkoholiserad pappa som förgrep sig på mig och en mamma som sket i mig) och det ligger till grund hos dom att jag skulle vara en dålig och olämplig mamma. Ingen annan tycker det, men myndigheter det gör som de vill och 2 års helvete med domar och gud fan vet allt (Odd kan nog intyga hur det känns) är förgäves, det hittar på egena domar den där fam rätten som passar dom bäst och drar in umgänget för minsta lilla, i det här fallet på ingenting, jag har inte gjort nånting, men man ska straffas för inget.
Det här påverkar mig och den ena oron bygger den andra sas.
Om 10 veckor är jag i v.23 och ja...förhoppningvis så är jag lugnare, men jag kan inte tänka så långt fram. Jag kan sträcka mig fram tills tisdag max.
