Mamma till W skrev 2010-08-13 18:17:53 följande:
Måste tillägga lite om mitt ma!
Att vi fick vårt positiva gravtest var en känsla av "nu måste det väl ändå vända". En nära vän till vår familj dog av alkoholförgiftning i januari- ja han söp ihjäl sig, hittades 1-2 veckor efteråt. Sedan dog min farbror i april, begravning i maj och urnsättning i juni, min mamma dog i juli, begravning i augusti och urnsättning i september. I augusti dog en barndomsvän till mig, har känt honom sen han var 2-3 år och dog 19 år gammal av en överdos. I september dog en kompis mamma - vi var väldigt tajta som små, jag och min syster och deras son- pappa mamma och hans föräldrar, så det kändes. Så när vi fick vårt positiva gravtest ville vi att det jobbiga året skulle vara över! Fick plus i början på september och upptäcktes i vecka 12, en vecka efter att min mans mormor gått bort.
2009 var ett riktigt jobbigt år med 6 dödsfall och ett ma. Värsta var inte ma men det som gjorde det så jobbigt var att det dött redan i vecka 3-4, dvs direkt efter ägglossning och där hade vi gått i 8 veckor och trott och hoppats att vändningen var ett faktum!
Nu har vi ett bf på 30/9, samma datum som vi stoppade ner mamma i jorden, fast ett år senare! och för att aldrig glömma vårt ma gifte vi oss på bf för det, dvs 15 maj!
Ja du Mabaja. Fy fan vilket år. Mitt år var också crazy med två brutna fotleder och 2 mf och 1 ma. Men alla dödsdall du gått igenom. Hu. Hemskt att läsa bara. Förstår att plusset kom lite som en känsla av vändning! Och härligt att det visade sig vara det!
En intressant historia kring det att plussas efter en nära anhörigs bortgång så var mitt ex föräldrar barnlösa i många år. Det gjordes ju inte så många utredningar på den tiden (70-talet) så de gick flera år och kämpade och hon var till och med skengravid (ordentligt) en gång. Men så dog hennes bror och några dagar senare fick hon veta att hon var gravid med mitt ex! Så häftigt!