Oj oj oj...vilken liten VILDING!!! Läkaren skrattade gott och fick till slut ge upp med sina försök till att mäta för lillgrodan låg ju inte still en enda sekund! Sparkade och viftade och simmade från ena sidan till den andra...SÅ UNDERBART!!
Planen nu är rik nästa och sedan tul och förlossningsplanering i v35 
Åh känner mig lite smådeppig idag.
Tycker jätte mycket om min svärmor och trodde hon var glad för lillgrodan och så var dem här igår och inte ett endaste positivt ord...BARA negativt! Du skulle tränat innan...du måste träna nu...inte äta ditten för du måste vara rädd om dig...du måste tänka positivt...vad tänkte du på, du har fött fem barn redan...saker kan hända och gå snett...ul är skadligt...AAAAAHHHHH!!!!!
Hon lyckades verkligen dra ner mig 
jag VET att jag redan fött fem barn, jag kan riskerna och jag gör så gott jag kan med träning och kosten. Men nej, allt jag svarade ifrågasatte hon och allt jag sa att jag gör räckte inte.
Ska faktiskt skriva ett brev till henne för det känns så tråkigt. Vill ju gärna ha henne delaktig, men när jag blir ösregnat på med bara negativitet känner jag mig ju inte direkt lockad att dela med mig av framstegen.
Sedan märks det överlag att folk tycker det är knäppt att jag väntar sjätte barnet. Senaste läkare hade den attityden. Men om man tittar på lilla familjen HÄR så blir det ju vår lilla trea! Ja...jag har fött fem barn...men jag har ju faktiskt bara två hos mig. Då är det väl inte så konstigt att vi gläds åt en till? Och även om alla barnen skulle finnas här...varför skulle det vara mindre speciellt med ett sjätte? Jag fattar inte varför folk hakar upp sig på siffran...det är ett till BARN, ett barn vi välkomnar och nu längtar efter...vad är det för negativt med det?
Äsch då
Tack 
Nu har jag skrivit brevet...kan inte ni läsa det och säga avd ni tycker? Jag vill få fram min poäng men inte låta för hård...
"Hej -------,
Nu tänkte jag faktiskt skriva ett litet mail till dig för jag känner att jag vill säga några saker.
Jag uppskattar massor att du oroar dig för min hälsa, men skulle uppskatta ännu mer om du lyssnade på dina egna råd. När ni var här sa du flera gånger att det är viktigt att tänka positivt, men själv sa du faktiskt inte en enda positiv sak. Allt var "du skulle ha gjort ditten...du skulle gjort datten...tänk på dig själv...ul är skadligt..." osv. Och allt som jag svarade med ifrågasatte du, det kändes faktiskt jätte tråkigt.
Jag tycker inte om att bli ifrågasatt. Ok om det är att ifrågasätta fakta eller kunskap, men när mina intentioner blir ifrågasatte så känns det faktiskt inte kul. Om jag säger att jag är rädd om mig själv, att jag försöker att träna så gott jag kan och hålla en sund kost...då menar jag det. Då tycker jag faktiskt inte det känns bra att bli ifrågasatt med mothugg som "ja men du borde ha börjat träna för länge sedan, nej men du måste träna mer, nej du måste äta bättre och du har fött fem barn saker kan gå fel"
-------, jag vet det. VI vet det.
Men nu är det som det är och det var inget vi hade planerat. Men när det inte blir som man planerat så får man ju helt enkelt planera om lite och göra det bästa utav situationen, eller? Vi har accepterat att det är såhär, med allt vad det innebär. Vi vet att jag fött fem barn och att varje graviditet är en risk. Vi vet hur en graviditet med alla dess biverklningar påverkar vår lilla familj och att rent statistiskt kommer vi nog få ännu ett allergiskt barn. Men vet du, vi är lika glada ändå!
Vi välkomnar detta lilla liv och ser fram emot dess ankomst och jag hoppas att ni gör det också. Jag skulle hemskt gärna vilja ha dig lika delaktig som när vi väntade Eivin och Vidar, men då vill jag inte mötas av hagelstormar av negativitet. Jag ville tex berätta det roliga om vad jag såg på förra ultraljudet men fick ingen syl i vädret för du styrde in samtalet raka vägen på vad du anser om ultraljud och när jag visade magen så kom allt annat negativt. Det känns inte roligt att dela med sig av framstegen då.
Så, summa summarum. Jag uppskattar din omtanke, men skulle uppskatta än mer om du kunde lyssna på dig själv och tänka lite mer positivt. Det är ett litet barn vi väntar och förhoppningsvis går allting bra och då blir vi en till. Det är ju faktiskt fantastiskt roligt! Snälla släpp dina katastroftankar och gläd dig med oss istället, resan blir så mycket roligare då.
Stora kramar!"
Vad tror ni...kan jag skicka det sådär eller ska jag ändra något?
Tjohej i stugan
Vecka 12+0 idag och det tuffar på därinne...eller galopperar, vilket som
Tänkte att vi blir ju några stycken som ska på rul i sommar och tänkte då kolla: NÄR SKA NI???
Jag ska på rul 19/7
Dag o natt: vad du är fin!!!
Cat: jag håller tummarna för snart
Åhhhhh GRATTIS javisst!!!!
Nu har plutten varit tyst...hoppas hon snusar bebis