Plus igen efter mf/ma

Grattis Lallan, vad kul! Och grattis till alla andra fina vul och ul. Så skönt med positiva besked!

Usch, jag har en låg dag idag. Har mindre symptom än tidigare - mår nästan inte illa alls, och är knappt öm i brösten över huvud taget. Får naturligtvis för mig att det har avstannat där inne. Förra gången var det också vid den här tidpunkten ungefär som det gick fel. Önskar att jag kunde snabbspola fram till vul i nästa vecka, för det här är bara så himla jobbigt . Härom dagen funderade jag rentav på att ge mig ut på rean, nu känns det bara sjukt avlägset...

Nu börjar jag nästan grina för att ni är så snälla och muntrar upp mig. Lite hormonell är jag nog i alla fall

Jag är 6+4 idag. Tycker inte att det borde vara tid för några spökveckor, men vem vet vad kroppen hittar på? Och att det kommer och går, det vet jag ju egentligen. Det är bara så himla lätt att nojja loss... Och min stackars man är ännu oroligare än jag är. Förra gången var han inte orolig alls, utan trodde att det skulle gå bra ända fram till att vi fick ma:t bekräftat. Nu tar han igen det med råge - han blir helt likblek när jag antyder att något kanske inte är bra. Vill ju inte skrämma upp honom i onödan heller.

Vi får hoppas att jag börjar må illa igen snart - då håller jag mig på bra humör i alla fall

Nej, det är förstås väldigt tidigt. Men det är ändå läskigt när man haft en hel del symptom och de försvinner - då tänker jag att det har avstannat och hormonnivåerna är på väg ned... Men jag ska verkligen försöka att inte måla fan på väggen. En dag i taget, helt enkelt.

Hej NN, välkommen hit! Grattis till plusset! Kan bara säga att jag veeeerkligen förstår dig också. Önskar att jag hade haft den ultimata anti-oros-kuren att komma med... Lovar att meddela dig när jag hittar den

Men du, statistiken måste väl vara på din sida nu i alla fall? Visst är det statistikt sett väldigt få som får 3 mf/ma i rad?

Har inte varit på vul än, har tid 29:e. En vecka kvar, alltså. Hu.

Hej i tråden! Kajsalisa - ja, det är inget riktigt sommarväder precis. Jag som skulle gå på knytis i Azaleadalen ikväll, undrar hur det blir med det..?

NN - jag har fortsatt med det jag vanligtvis gör, nämligen cykla ganska långt varje dag. Annars brukar det här ju vara den tiden på året då jag kommer igång med löpning och annat, men det avstår jag från nu. Tror att jag kanske också är överdrivet försiktig. Att Sahlgrenska sade som de gjorde angående dansen handlade nog om att den västafrikanska dansen är väldigt hård träning. Jag hittade en dansk studie där missfallsrisken var fyra gånger högre för kvinnor som tränade hårt i tidig graviditet. De spekulerade i att det kunde handla om att ökat blodflöde till de stora muskelgrupperna i samband med hård träning kunde minska blodflödet till livmodern. Men ett argument för Sahlgrenska var också att om nu något skulle hända så skulle jag sannolikt anklaga mig själv för det ifall jag varit med och dansat, även om det inte alls haft med dansen att göra.

Tittar in som hastigast och önskar glad midsommar!

Grattis pinklove, fantastiskt

Skulle hjälpa till om jag kunde, men det blev skumt när jag gjorde det sist också... Kör du mac?

Tjusigt

Haha, Odd - har man inget att oroa sig för så hittar hjärnan på något åt en!

Rontgensyrran - känner igen mig i det där att nervositeten blir värre när det närmar sig! Jag har vul på tisdag, och i kombination med mina väldigt oömma bröst och det försvunna illamåendet är jag närmast helt övertygad om att det har avstannat igen! Fy 17 alltså. Det ska bli väldigt skönt att få det där överstökat, hur det än går! Ska hålla tummarna för dig på onsdag.

Mabaja - välkommen hem! Det var verkligen inte illa hur mycket ni ändå upplevt med tanke på magsjukan!! Fantastiskt med Egypten, skulle gärna åka dit någon gång också. Vi har fortfarande smekmånaden kvar, så vem vet...

kajsalisa - det lät ju inte fel det där med pool. Får masa mig ut till havet i morgon istället, inte så illa det heller.

Tjohooooo! Den lever! Den är 13 mm och har ett hjärta och allting! Vi trodde verkligen att det gått åt skogen för jag känner ingenting, verkligen INGENTING nu. Mår precis som vanligt, utom möjligen att jag inte är sugen på att äta vad som helst, men annars är alla symptom borta. Brösten har krympt ihop, magen fungerar som vanligt, etc etc. Så vi var helt inställda på att det hade gått åt skogen igen. Men så dök den upp där på skärmen och såg ut precis som den skulle. Min man började gråta och själv bara stirrade jag som en fisk på skärmen. Vet inte om vi har fattat ännu. Klart att saker kan hända fortfarande, men det här var verkligen en milstolpe för oss!

Suveränt att du också fått se din idag, Odd! Nu ska det nog gå vägen ska du se!

Tack för gratulationerna!!

Odd - ja, hjärnspökena kan driva en in i väggen! Men nu ska jag jäklarimig vara glaad! Kram!!

När vi, precis efter sjukhusbesöket, rusiga av lättnad dunsade ned vid ett cafébord och skulle fira, låg DN där på bordet, med en framsida som handlade om den här artikeln: www.dn.se/nyheter/sverige/var-tionde-kvinna-i-riskzonen-1.1129945. Kortversionen: om man har PCOS har man högre risk för dödfött barn, förtidigbörd, havandeskapsförgiftning, graviditetsdiabetes och att behöva kejsarsnitt. Om vi nu hade haft brist på saker och ting att oroa oss för

Rontgensyrran - jag håller tummarna! Det kommer att gå bra ska du se!

Smålandsjänta - har inte haft speciellt mycket molvärk, liite i början men sedan försvann det med. Nu är jag ju som bekant helt symptomlös. "Det finns inget som är rätt eller fel, det är bara olika", sade läkaren vi träffade igår när jag beklagade mig över att jag inte känner något. Han lät lite trött när han sade det - man kunde ana att han får svara på sådana frågor lite oftare än han skulle önska

Wiiii! Grattis, rontgensyrran, det låter ju helt perfekt!

Bjornis - jag förstår precis! Igår var jag hellugn, men idag är jag bara halvlugn igen. Att man aldrig lär sig. Jag och mannen hade ett allvarligt samtal om det idag, att vi måste passa oss själva och varandra så att oron inte äter upp oss båda två.

Idag har vi varit på hälsosamtal och träffat BM för första gången. Det kändes lite sådär tyckte jag. Svårt att sätta fingret på, men det var något med att hon pratade så förskräckligt mycket och lyssnade ganska lite. Man började ställa en fråga och innan man hunnit avsluta den började hon svara, och inte nödvändigtvis på det man hade tänkt sig att få besvarat... Men hon var ju vänlig och man kände att hon ville väl, och det viktigaste är väl att hon kan sina saker..? Svårt att veta - ska man be att få byta BM bara för att det inte känns helt 100%? Tycker att det känns lite överdrivet, samtidigt som jag förstås hade önskat att få gå hos någon som lyssnade bättre.

Hallå tjejer! I all hast - nu packar jag ihop och åker till Tyskland där jag ska på retreat i 10 dagar. Hoppas att solen lyser på er, att orosmonstret håller sig på avstånd och att alla magar mår bra! Ha det fint så länge!

Hej tjejer! Länge sedan - har både hunnit med en tysklandstur och lite IT-skugga hos föräldrarna. Vad ni har skrivit! Det blir mycket att läsa ikapp. Roligt att det verkar gå bra för så många magar!

Här har det också tuffat på, men så igår fick jag en ENORM störtblödning. Det var helt sjukt. På typ 30 sekunder hade jag blodat ned hela insidan på mina byxben. Inga klumpar eller smärta, men det var en sån himla chock. Ringde BM och fick rådet att åka in. Det kändes helt kört, men VUL visade till min stora förvåning att ärtan lever, allt ser normalt ut. Det var dock en ytterst osentimental läkare som var noga med att framhålla att blödningar kan tyda på ett förestående missfall, så det blev inte många timmars sömn i natt. Nu är jag förstås sjukt orolig. Blödningarna har fortsatt under natten och dagen, men det är mycket mindre nu. Någon som varit med om liknande? Väldigt tacksam för svar!

Kram på er!