Plus igen efter mf/ma

Tack, underbar tjejer! Jag har saknat er!
Den här gången är det albyl minor och progesteron-vaggisar för mig. Har genomgått mf-utredning och fick svaren igår att allt såg bra ut, så det låter ju lovande.

Mår sisådär just nu: lite trött, lite ömma bröst, helt sjukt törstig (dricker ca 4 liter vatten om dagen utan att bli otörstig) och jättestarkt metallsmak i munnen. Som tidigare alltså. Är superglad (förstås) men också sjukt nervös....!

Tack happi och två (tre-) barnsmamma!
Ja, den här gången ska jag fanimej hålla mig kvar i tråden fram till september! Sambon verkar ha supersimmare ja ..hihi... och testerna från missfallsutredningen fick vi igår, så han har tydligen finfina kromosomer också. (Vilken karl alltså! ) Nej men allvarligt talat så har det känts fantastiskt skönt mitt i misären att vi varje gång har blivit gravida snabbt igen. Och det var skönt att proverna var normala, det tyder på att vi bara kan ha haft en sabla otur, 3 ggr i rad. Typiskt mig...

Men glad är jag, för jag känner mig verkligen gravid nu också, nästan löjligt mycket för att vara 3 dagar innan BIM. Okej, jag verkar inte glad för jag grinar över precis allt! Satt precis och läste en tråd om hur folk berättade för sina föräldrar att de skulle ha barn.. jag satt och stortjöt över varenda inlägg! Bölade på jobbet idag i två timmar över att en kompis råkade få reda på att jag blivit gravid, jag ville ju berätta det på ett fint sätt senare liksom. Helt hopplöst, jag gick hem tidigare för att jag inte kunde sluta grina. Och igår var på sjukhuset igår och pratade om progesteron, då började jag böla så till den milda grad att sjuksköterskorna trodde jag fått missfall igen...
 
I övrigt molvärk, stickningar i brösten, metallsmak, men jag klagar INTE! Fast om jag hade kunnat hade jag gärna bytt bölandet mot lite snygga gravidboobs, det är ju roligare att ha liksom  

Härligt att det löste sig Odd. Tyckte din svärmor betedde sig konstigt faktiskt. Men vad skönt att det finns andra snälla i närheten som ställer upp!

Ja, det är nog anledningen varför man blir så ledsen och är extra känslig. Förutom hormonerna är man så förbaskat utmattad och trött efter alla gravidförsök att man liksom inte har någon motståndskraft mot hormonerna som pockar på och gör sig påminda.

Jag är så van att tänka "jag orkar inte längre nu, det finns ingen mening med något alls längre".
Till och med idag har jag stundtals tänkt den tanken, stunder när jag glömt bort att jag är gravid. Men sedan kommer jag att tänka på att jag ju är gravid, och då vet jag ju att jag aldrig kommer ge upp. Men jag vågar ännu inte tänka att det kan gå bra, för minnet av de tre missfallen sitter så djupt. Jag har gråtit i timmar både igår och idag.

Jag har ju liksom befunnit mig i den jobbiga första trimestern eller precis haft missfall, konstant sedan maj förra året. Aldrg kommit längre än till vecka 9. Historien har bara upprepat sig som om det vore hack i skivan, och det klart att man blir trött av det. Imorgon ska jag ringa en psykolog och boka tid. Såhär kan jag inte ha det i 9 månader, jag kommer gå under.

Den här gången har jag fått proggisar och det känns skönt. Kör albyl minor också, rekommenderat av läkare det med. Känns bra att det inte var några fel som hittades i utredningen.

Sorry för mitt neggoinlägg, men det är lite tufft. Jag borde vara bara lycklig...
Men det kan jag inte, det går bara inte.
Kram på dig Happi, gullis! Tack för att du bryr dig!

Hej och stort grattis! Så fruktansvärt sorgligt att läsa om din lille pojke.. hoppas du kan glädjas åt den här graviditeten. Den här gången tror jag verkligen att det kommer gå bra!

Jag plussade också nyligen och har BF 24 september, så du är bara någon vecka efter mig!
Den här tråden är verkligen grym och har världens bästa tjejer!

Själv kände jag en stark oro de allra första veckorna, och det kommer fortfarande då och då. Den här tiden innan man passerat sina tidigare mf-veckor är tuffa att komma igenom. För även om man hoppas, så VET man ju inte att det kommer bli någon bebis, eller om man kommer hamna där åter igen, med fler missfall. Skrämmande, vidriga tanke...

Vi var flera som plussade samtidigt (som tidigare fått mf) så vi startade faktiskt ytterligare en tråd, där vi babblar om tidiga symptom och vår oro för mf/ma. Du och alla andra är såklart hjärtligt välkomna dit. www.familjeliv.se/Forum-2-14/m56691655.html

Men självklart hänger jag kvar här också! Det här är ju värsta underbara tråden, där man får se alla fina bebisar och vackra magar och drömma sig bort inför det som komma skall! 

Kram!

Hej!
Nej det är rätt lugnt såhär på eftermiddagen och kvällen. Värsts på morgonen och timmen innan lunch.
 Jag har inte spytt än, fast utanmitt dagliga postafen hade jag förmodligen gjort det, jag har nämligen ett konstant illamående hela förmiddagarna trots att jag ätit postafen.

Hur mår du själv? Mycket SD eller är det lugnt?

Sofy, skönt att allt såg bra ut.VIlkn lättnad det måste ha varit!
Kram!

Tack. Allt bra med dig och lillponken?
Imorrn är det dags för mitt första VUL. Jag är så nervös att jag nästan dör. Tur att man är lite extra trött såhär i gravidtider, annars hade jag inte sovit en blund!Åh gumman vad jobbigt. Men du vet, det är magen som övar.. fast såklart att det kan vara obehagligt ändå. Ring BM och prata med henne, det är ju sådana frågor hon är där för!

Ja, jag är faktiskt väldigt, väldigt glad över illamåendet, hade ju aldrig det i mina tidigare graviditeter som blev missfall. Bara att stå ut och tänka positivt! Den här gången har ju veckoindikatorn stämt också, för första gången.

Hej alla, nu är jag tillbaks från mitt VUL. Jag var så nervös innan att jag grät och hade värsta hjärtklappningen, jag intalade mig att allt skulle gå åt helvete igen....

Så jag blev helt CHOCKAD när jag låg där på britsen och gynekologen pekade ut gulesäcken, fostret, och hjärtat SOM SLOG! Till och med jag såg hjärtat, det var jättetydligt! Och storleken var exakt rätt, ca 5 mm, jag var alltså i 6+1 eller 6+2. 

Fick till och med två bilder på mini, helt underbart!

TACK snälla ni! Ja, det känns helt fantastiskt.
Kan inte riktigt tro på att den där lilla levande räkan faktiskt ät inuti mig. Väldigt overkligt och underbart.

Sötfilur: Vi kommer att ha ett barnrum om vi nu har plats med det. Nu har vi bara en tvåa så det finns ingen möjlighet, men lyckas vi få ngt större innan hösten så blir det ett barnrum. Men det känns faktiskt som om det kvittar lite den första tiden. Vi kommer ha bebisen i vårt rum den första tiden.