Plus igen efter mf/ma

Jobbigt.. Men det är väl inte pga det du druckit utan pga att bebisen trycker på?  Jag är också mer kissnödig än vanligt tycker jag, men det är ju alldeles för tidigt i mitt fall så det måste bero på nåt annat. Försöker dricka mycket vatten och äta apelsiner just nu för jag tror att jag kanske har en förkylning på gång.

Vad tror ni, kan man åka skidor när man är i vecka 22? Har fått fråga om skidresa redan nu och vet inte riktigt vad jag kan svara. Det är bara i Sälen torsdag-söndag så det är nästan så att jag kan sitta och dricka varm choklad och läsa en bok om det är så att jag inte orkar. Men det vore ju kul så klart.

Sov riktigt risigt inatt. Går inte att ligga bekvämt, har halsbränna och så tror jag att jag börjar få karpateltunnel... vad det nu heter. Har inte släppt än men är bättte än vad det var inatt.

Jag har också känt av karpaltunneln. När jag berättade det för bm fick jag "jaså, du har också fått de problemen" och sen bytte hon ämne.

Nu får ungen komma. jag är less, ledsen och nedstämd. min dator är trasig så nu sitter jag på min mans dator, tiden står still, tråkigt väder ute... har inte lust med någonting, vaknar på morgonen och ligger kvar så länge jag kan men helst skulle jag bara vilja dra täcket över huvudet och invänta nästa dag!.

101010 kl 6.16 kom vår tjej, Wilda! 51 cm lång och 3485 g tung med ett huvudomfång på 34.5 cm på bf+10! Kom med med ansiktsbjudning och handen på kinden!

Kom in på förlossningen 3.20 (efter att ha övertalat de många ggr att få komma in), en timme senare vid första undersökningen var jag öppen 8 cm! och förlossningen som hade sagt till oss att vi skulle bli hemskickade! läkaren som undersökte tappade hakan när jag hade så täta men korta värkar och sen öppen så mycket. :) det gick undan vill jag lova, hann ,med lustgasen, men det var det enda. kan tillägga att slemproppen gick vid midnatt, vattnet gick strax därefter och sen kom värkarna med 3 min mellanrum.

Just nu ligger Wilda på pappas bröst och sover! Världens finaste, såklart!

Får åka hem tidigast imorgon då jag tappade 1600 g blod innan de fick bukt på det.

Läste på flera sidor att det i v12-13 verkligen ska synas att man är gravid, stämmer verkligen det?

Hej vänner.

Läser inte igenom alla inläggen men gör det när vi kommer hem. Tänkte bjuda på förlossningsberättelsen från när Wilda kom till oss!

Det hela drog igång vid midnatt, väldigt precis 00.00, genom att slemproppen släppte för sista gången. Gick ut till Daniel och sa "vi kanske lyckas med en 101010". Han frågade "har vattnet gått" "nej men en blodig slempropp" och förklarade lite vad det innebar.

Daniel gick på toa och jag satte mig i soffan... Då känner jag hur hela jag blev dyngsur, ställer mig upp och vår vita soffa är rosa av vatten!. Springer in på toa och ropar till Daniel och säger att han inte får sova inatt och att han måste ge mig ett par nya trosor.

Sen drog värkarna igång på en gång med tre min mellanrum. Vi klockar i en halvtimme och ringer in till förlossningen, men de ber oss avvakta. De tror dock att vi ska komma in på natten och ska återkomma när vi har fyra värkar på tio min... Jag packar väskan och flåsar värkar!

Vid halv två ber jag Daniel ringa igen för jag står inte ut hemma när de nu kommer så tätt. De ber oss stanna kvar men att vi är välkomna när jag inte orkar längre. Jag avvaktar lite men vid 2 säger jag åt Daniel att nu åker vi för vi har tre värkar på 6 min och en timmes bilfärd.

3.20 kommer vi in på undersökningsrummet. De tar ctg men hjärtljuden försvinner vid varje värk så får ligga extra länge. Barnmorskan som tar hand om oss kommmer in vid 4.20 och är förvånad över att jag har värkar varannan minut! De vill kolla bindan om det är vattenavgång men hon blir osäker när jag nu börjat blöda. De vill inte gärna göra en undersökning innan de är helt säkra på att det är vatten pga infektionsrisk! En annan bm kommer in och kan inte heller avgöra så då kommer läkaren för natten istället. Han var jättebra!

Han gjorde en undersökning och konstaterar att jag öppnat mig, konstaterad vattenavgång och öppen 7-8 cm och lätt kan runda uppåt! Barnmorskan kommer in och säger "nu ska du få komma till ett förlossningsrum". Sen säger läkaren att vi verkligen får en 101010 och troligtvis får en bebis kring tiotiden och vår bm säger att hon är ledsen att de hinner gå hem innan det hela är klart.

5.20 kommer vi in på förlossningsrummet och jag får bekanta mig med lustgasen. Bm går iväg för att skriva in mig men då drar det hela igång. Hon kommer tillbaka och vill göra en undersökning "du är nästan helt öppen och har bara en flärp kvar". Jag får panik! jag skulle ju ha lavemang och är helt förstörd för jag vill INTE bajsa på mig. Det är nästan det enda jag tjatar om när jag väl öppnar truten innan hon kommer. Jag får iaf krysta om jag klarar det. Jag behöver inte trycka på men heller inte hålla emot när värkarna kommer. Jag och bm blir sen nästan osams när WT ska ut för jag vägrar släppa lustgasen, men till slut kommer vi överens om att första andetaget i varje värk får jag ta lustgas för att resten klara mig utan!

6.16 kommer Wilda ut! Jag frågar Daniel vad det blir och han säger "det är en pojke"... bm säger till honom att nu ser han alldeles galet för är ju en flicka!!!. :) Den nyblivna pappan hade inte riktigt förstått vad som hänt!.

Jag får upp Wilda på bröstet men Daniel får ta över kort därefter för jag blöder och de undersökningarna gör för ont när de ska få bukt på blödningen... Daniel får Wilda till sig och myser i soffan och jag har läkaren, samma som under natten, två bm och två usk hos mig som jobbar för att få ordning på min blödning. 1600 g senare minskar blödningen och de kan få avsluta sitt nattpass. Nya morgonpersonalen kommer och tar över.

Vid åtta tackar nattläkaren för sig. Jag får sys med tre stygn. Två stygn för att stoppa ett blodkärl som pumpar ut blod och ett pga en bristning. Först görs bedömningen att jag nog inte behövs sys men de gör det ändå för att det ska läkas ihop kant i kant och inte bli nå knas!

Strax därefter får jag tillbaka Wilda till mig och kan njuta av att vi blivit föräldrar!

Det där är vår förlossningsberättelse!