Plus igen efter mf/ma

Jo vi försökte ju igen med tvillingar som resultat, men det blev MA som upptäcktes 13 april-10. Men på nästa försök så gick det bättre åtminstone! Det är skönt!

BM-besök idag. Sf-mått 30 cm i v 33 (strax under medel), hjärtljud 148, viktuppgång 4kg, hb 117, blodtryck 110/60.

Ja det kan det faktiskt vara. Jag hade ngt dylikt med första barnet, i v 31+. Det fyllde både trosskydd och bindor. Men det var inte fostervatten, och inte kiss heller, visade det sig när jag var inne för kontroll.... Vet att ngn annan här i tråden haft liknande. Hoppas att det är det samma för Sofy!

EGO: idag har jag varit försökskanin för en ny ctg-apparat! Som även registrerar fosterrörelser. Lite intressant. Och därför var det var både BM, läkare och ngn maskinansvarig med under min "humanitära kurva". Allt såg iaf bra ut med lillan!

Jag svarar visst samma sak vad du än frågar om,    : "Onödigt!". Det är visst min allmäna inställning till det mesta i barnpryls-väg. 'he he* Det mesta handlar inte om faktiskt behov, utan om skapade sådana...

Barnrum är helt överflödigt åtminstone första året, du har bättre koll på bebis när den är i erat sovrum och inte har de en massa leksaker som behöver utrymme heller, det räcker med en korg på golvet för sådant.

Amma kan man göra var som helst, inte behöver man en speciell amningsfotölj inte!  Sängen, soffan etc brukar fungera jättebra. Jag ammade överallt, inklusive sittande på dass när dottern var liten. Dessutom vet man ju inte om man kan amma, eller hur länge, så att lgga en massa tusenlappar på en fotölj att amma i... Nej för mig känns det ganska... vansinnigt! (fast jag minns att jag provsatt ngn dyr sådan där i en babyaffär när jag var gravid med första barnet, och den var väldigt skön. )

JÄTTEGRATTIS sugarrush till ditt lyckad VUL! Nu håller vi alla tmmar för dig!

Samma här, vi har ett litet typ torp på under 80 kvadrat, och utbyggnad krävs för att få till ett till rum. Inte kan barnen dela rum heller, det kommer skilja 5 år i ålder och det känns lite för mycket. Store tjejen har ju så mkt ömtåliga saker osv, och helt andra behov och önskemål än en 1-2-åring sedan.

Jag för min del har inte slutat oroa mig, det har snarare blivit värre ju längre tiden gårr. Jag går in i v 34 i morgon, och är nog mer orolig nu än i början...

Idag går jag in i v 34 ochså  har vi gjort TUL igen, bebis  väger ca 2340g, vilket är + 7,3%. Så hon växer, om än lite långsammare än tidigare (för två veckor sedan var hon +11%)

Pratade även lite mer med läkaren om igångsättningen, om vad som krävs för att det ska vara möjligt att sätta igång förlossningen. För är det alldeles hårt och stängt, så går det tydligen inte... Åh, hoppas verkligen att det ska fungera... för isf är det bara 5 veckor kvar tills det är dax! Det är min livlina liksom.

Jag är verkligen trött på att vara gravid nu, fast det egentligen inte är så fysiskt tungt den här gången. Jag är ganska smidig, magen är inte direkt ivägen eller ngt faktiskt. Stor skillnad mot barn nr ett när magen var stor och jag hade gått upp 15kg. Nu med liten mage och bara + 4kg så känner jag mig rätt rörlig! Nu är det mest tungt psykiskt med all oro. Extrakontrollerna och psykologen varje vecka känns ju bra, men oron och ångesten är fortfarande väldigt jobbig.

Samtidigt så känns det sorgligt att det här med stor sannolikhet är sista gången jag är gravid. Vad hemskt att det är sista gången jag får känna sparkar, föda barn, ha spädbarn...  Det är liksom en epok i livet som snart går mot sitt slut, och därtill en väldigt stor och viktig del för mig. Jag är liksom en sådan där som tycker att barn är meningen med livet, typ... Hade det inte varit för att varken kropp eller psyke orkar mer påfrestningar av det här slaget, hade jag velat ha mååånga! Ett helt fotbollslag... Men så blir det inte, det blir "bara" två, men det är väl inte fy skam heller. Om lillasyster brås det allra minsta på storasyster, så kommer det ju vara världens två finaste barn iaf!

Men visst är det like skumt att tänka på det här nu, när bebis fortfarande är kvar i magen... Skulle verkligen vilja ta tillvara på de här sista veckorna maximalt, men vet inte hur jag ska göra det. Hur har ni gjort/tänkt?

Losec mups! Räcker med en/dygn, eller tom en/ varannat dygn. effektivt för mig iaf!

Jag tycker synd om mig själv! Det här har jag inte varit med om tidigare. Jag är så förbaskat förstoppad, att det blöder när jag försöker bajsa!

Sofy, (och för all del andra som gjort eller ska göra en igångsättning) du har ju också en igångsättning framför dig... Hur har läkarna sagt till dig? Vad händer om du är helt omogen/ etc vid de där 37+0 som är planen för din del? Vad gör de då? för de ville ju inte göra KS om jag minns rätt...?

Min läkare pratade om en poängskala,  "bishop's score" som de använder för att bedömma livmodertappens mognad. (se nedan) Enligt henne är det ett absolut måste med iaf en 3:a, annars kan de inte ens försöka sätta igång? Allra helt ville de ha en 6:a för då var det bara att köra på, men hade man iaf en 3:a-4:a kunde man förbehandla med balong/gel etc...(här skrev jag GET först, men jag insåg att jag helst slipper ha en GET mellan benen! )Jag börjar känna mig orolig över att inte få ihop de där poängen om 4½ vecka, så att de inget kan göra... För KS är inte aktuellt för mig i dagsläget, går det inte att sätta igång pga omognad så måste vi VÄNTA... Gah, jag vill inte vänta!