Varför i helsike väljer man dresscode smoking??
Snacka om att ha en utseendefixerad inställning med en sån dresscode... nästa steg är väl fester med dresscode där man måste vara "smal" eller dresscode "stora bröst/stora muskler".
Klädkoder och många andra seder och bruk kring bröllop är för mig något förlegat, som rimmar väldigt illa med dagens könsneutrala samhälle... Var finns genusperspektivet när det kommer till bröllop?
Samma människor som pungar ut hundratusentals kronor för ett sagobröllop med dresscode som är olika för herrar och damer, och de själva som en sagpoprinsessa-brud, sitter sen efter några år när de fått barn och ojar sig över att det finns en tjejavdelning med rosa och glitter och en killavdelning med blått och coolt...
Min pappa som är präst brukar förresten berätta att brudparen ibland har önskemål om att brudens far ska lämna över bruden som i amerikanska bröllop. Pappa brukar upplysa dem om att denna sed betyder att brudens far "ger" bruden till brudgummen, som en ägodel som byter ägare. Jämför slavhandel.
Efter att ha hört det brukar de flesta ändra sig och vilja ha ett vanligt svenskt bröllop.
De som kommer tillbröllop i jeans tror jag inte skulle dra sig för att göra det även om det stod smoking i inbjudan... så att ha det som "argument" för att välja en viss dresscode är nog inte så troligt.
Nej, jag tror att brudpar som väljer bröllop med smoking eller högtidsdräkt gör det för att allt ska vara extremt högtidligt och fint. För att festen ska kännas extra festlig, liksom.
Och där tror jag tyvärr att det kan slå tillbaka på dem själva i slutänden...
Dels för att de riskerar att många tackar nej samtidigt som dessa är lite besvikna för att en dresscode hindrade dem från att komma. Brudparet kan med andra ord även få en ansträngd vänskap med dessa framöver.
Dessutom kanske de gäster som trots allt kommer är lite sura innerst inne på alla pengar de fått lägga ut.
Dessutom kanske stämningen blir så "fin" och allvarlig att det kan bli snudd på tråkigt.
En annan aspekt är att bröllop idag är så väldigt fokuserade på själva festen at man glömmer bort att det kommer en vardag efteråt. Det är inte helt ovanligt att äktenskap spricker relativt kort tid efter bröllopet, då kan det ändå handla om par som varit tillsammans otal antal år innan bröllopet. Deras förväntningar är så högt ställda på bröllopet att när vardagen väl infinner sig efteråt blir de besvikna på att allt är som förut, i gamla hjulspår...
Min kusin gifte sig med sin sambo, som han varit ihop med många många år. Ett halvår efteråt skilde de sig.
En annan släkting hade ett riktigt sagobröllop som kostade multum och var så fint och högtidigt att alla efteråt var jättebesvikna för att det hade varit så tråkigt och allvarligt. Och brudparets familjer som betalat kalaset stod där med skulder till ingen större nytta...
Fortfarande är 1500 mycket mycket pengar för t.ex en student eller en arbetslös. Själv skulle jag aldrig lägga så mycket på en klänning trots att vi har god ekonomi!
Jag skulle nog göra som många tipsat, letat second hand eller köpt en billigare på HM som ser ut som en aftonklänning.
Att stanna hemma tycker jag är det sämsta alternativet - förutsatt att man är goda vänner till brudparet. Så tråkigt för dem om folk inte kommer till deras bröllop. Snarare skulle jag då (om jag var fattig student typ) prata med dem och förklara min ekonomiska situation och ursäkta mitt klädval, kanske beskriva vad jag tänkt ha och fråga om det är ok.
Glömde, sittningar hade vi många även på Gbg uni, men då var det ingen dresscode utan folk kom i vilka kläder som helst (ja, jeans också. )