Vi som hade Bf januari/februari 2010

Hej,

Jag är också med och har precis hittat tråden - men som alla andra finns det lite tid. Jag tycker ÄNTLIGEN att det har börjat bli lite lättare. Våra killar har ju skrikit mkt på kvällarna mellan 17-19 och det är extremt ansträngande när man varken kan trösta eller räcker till till sina andra två barn. Nu verkar det ha gett sig peppar peppar och de känns nöjdare och gladare även på dagarna. De är 3 månader och 2 dagar och har faktiskt hyfsade rutiner, somnar vid 19 och äter en gång per natt (mellan 01 och 04) och vaknar sen runt 05.30. De sover fortfarande 4 pass på dagen och där kan det variera väldigt ibland 4*30 min och ibland sover de flera timmar i sträck. De äter fortfarande ca var 3e timme. Nu sover de och jag ska försöka få lite gjort....vi har bjudit hem folk till Valborg, första riktiga middagen sen den kom.

Hej,

Det var superlänge sedan jag skrev. Jag tror jag la in att mina enäggspojkar föddes 26/1 (visst kom dina töser någon dag tidigare på DS Mysan?)? Leon och Lucas heter de i alla fall och vi var länge osäkra men orkade inte med alla frågor så vi gjorde ett dna-test och de är definitivt enäggs. Nu när de rätat ut sig är de, förutom vikten, extremt lika på alla sätt så det är ganska givet. 

Jag läste alla era inlägg de första 9-10 månaderna men lyckades inte skriva något själv (tror jag, minnet kanske sviker) och det var helt ovärderligt att kunna höra hur ni alla har det och hur det går. Finna lite tröst och styrka i att de flesta verkar ha de lika och att det går framåt. Jag vet inte om ni kommer ihåg det men jag var ganska negativ och väldigt deprimerad under min graviditet. När sedan pojkarna kom och hade kolik de första tre månaderna så blev det för mycket. Efter det har det gått upp och ner. Vi lyckades hålla dem friska (trots två bröder i skola och dagis) från januari fram till augusti men sedan var de sjuka i ett sträck i 4 månader. Ja, ni vet ju hur det är. Dessutom har de gått igenom de värsta perioderna av separationsångest och utvecklingsfaser jag har varit med om. Så vi fick nog. Vi tog ut föräldraledighet båda två och åkte till Thailand i december där vi nu fortfarande är och planerar att stanna till början på maj. Livet är fortfarande komplicerat men nu är vi iallafall två hemma och vi slipper vinterkläder m.m. och försöker att njuta av vår sista föräldraledighet.

Leon och Lucas är hysteriskt aktiva (även om de inte går ännu) och vi har svårt att hinna med dem. De slår sig väldigt mycket båda två då de lyckas komma upp, under och genom allt de vill. De är snabba som tusan. De är dock väldigt glada och goa killar som dock har lite svårt med omställning nya rutiner. Jag gissar att det som är jobbigast för oss är hur vi ska lyckas finnas där för även deras storebröder då tvillingarna tar all vår tid och uppmärksamhet. De är trots allt bara 4 och 6 och behöver också sina föräldrar...Ni är ju många här som går igenom samma sak. 

Ja ja, nu har jag skrivit lite äntligen (har faktiskt inte varit inne alls sen 1 december - hoppas jag inte missat för mycket). Stort stort grattis Orsino, är det snart dax??

//Mialotta