Fler 4-åringar som är livrädda för mörker/monster/spöken mm? När går det över?

Ja det är en fas, som de pratade om på knattetimmen p4 i måndags. Det var en mamma med en 4-åring som hade blivit väldigt rädd för spöken. Enligt barnpsykologerna så börjar man i 4-års åldern förstå farorna i världen och det visar sig att man då blir mer rädd för monster, spöken osv. Sedan utvecklas ju fantasin så mycket så man kan föreställa sig mer saker än vad man kunnat tidigare. Läsa barnböcker med monster i, spöket Laban föreslog dem. Jag tänker även på Gittan och gråvargarna och Resan till vildingarnas land båda är böcker om barn som bemästrar sina rädslor och tar kommando över vargar och monster.

Känner igen mig. Min dotter på 4år har helt plötsligt blivit mörkrädd och vaknar på nätterna av mardrömmar och gråter. Hon vågar inte se sin favoritfilm som det senaste året varit snövit, och frågar ofta om det monster är farliga.

Jag tror på en fas. Jag är noga med att berätta att mörker och annat inte är farligt. Vi brukar ha en lampa i hallen tänd så slipper vi ha tänt på hennes rum. Nu har vi införskaffat en väldigt svag lampa och min dotter godtar den väldigt bra. Många nätter hjälper det att sätta på en ljudbok på svag volym när hon vaknar och är ledsen.

Den där rädslan kommer och går under några år. Men med 4-åringar brukar det ändå vara rätt enkelt att lösa, tycker jag. Vår katt äter monster och spöken, och det brukar de tycka känns betryggande. Yngste sonen fick ett en superläskig figur av mjukismodell och den ställde han alltid på vakt bredvid sängen för att skrämma bort monster under natten. Ena dottern önskade sig en pyjamas med bild på Ringaren i Notre Dame. Den hade hon på sig för att alla monster och spöken skulle bli rädda när de såg bilden. Äldste sonen hade en gigantisk dinosaurie som vaktade honom på nätterna ...

Alla måste nog igenom det...

Mitt bästa tips är att du själv är lite rädd ibland och låter barnet trösta. Välj något som inte är läskigt för barnet, eller en situation när barnet inte känner sig rädd, och bli lite ängslig över något... tex vad som finns bakom en dörr eller under täcket, eller en läskig bild i en bok. För min son känns det bra när han får vara lite "stor" och trösta mig ibland och berätta att det inte är någon fara :)

Min första tanke var aldrig. Var själv mörkrädd och rädd som 4-åring o ch jag är än idag rädd för samma saker som när jag var liten. Men jag har hört att det är en fas i den åldern.

Vi ligger på kvällarna numera och beskriver monsterna, vilka färger och former de kan tänkas ha. Vi har då kommit fram till att de måste vara ganska små och sen älskar de ju kakor (alla har ju hört om kakmonster...). Dottern är dock inte rädd utan vill gärna springa ut i köket och skrämma bort dom från kakorna. Mörkrädslan verkar dock svårare att få bort, låter själv en liten lampa vara tänd då jag själv tycker att det blir lite för läskigt annars. Försök att byta till en liten svag lampa. Tror defenitivt på fas, sen om det går över återstår väl att se. Livlig fantasi kan ställa till det en hel del, speciellt när det är mörkt och allt inte ser ut som vanligt. Försök att tämja monster och spöken med historier och sagor, det kanske hjälper lite.

En till här i samma fas.

Sonen sover just nu med minst en lampa tänd, han ritar mycket monster, läser gärna om spöken, och har en drömfångare ovanför sin säng

Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!!

Min son började med det förra sommaren, han har två lampor tända och pratar mycket om spöken och monster. Och han har blivit rädd för lite olika saker, som dvärgarna i snövit och den stora pepparkakan (!) i shrek 2. har försökt släcka lampan när han somnat men då har han vaknat nästan på en gång och ropat att man ska komma och tända..stackaren..men det går väl förhoppningsvis över.

 Nej inte spöken och monster, däremot clown och tomtar, och hon klarar inte av när storasyster leker att hon är något hemskt, som t.ex ett troll. Då vill hon vara trollbebis, det blir genast mindre hemskt.
 Hon är väldigt ängslig för allt som är annorlunda, det har varit riktigt hindrande ibland, vi har inte kunnat gå in på restauranger som hade en clown utanför på länge. Nu går det att förklara för henne att det inte är en riktig clown inne så att vi kan gå in i alla fall!

 Fast den har ju inte hon sett eller läst. När det går över undrar jag också, med min äldre flicka har jag tyckt att det går i perioder, och hon blir helt klart mer rädd för spöken eller monster om hon ser något läskgit på TV, så jag försöker att hela tiden se vad hon tittar på, och stänga av om det är något hemskt.
 Hon har blivit mer spökrädd nu, när hon är snart 8 år än när hon var 4.

Femåringen här blir allt mer mörkrädd oxå. Jag har antagit att det beror på att han mer och mer kan föreställa sig alla hemska saker som finns i världen, samtidigt som han inte har tillräckligt med erfarenhet för att bedöma risker och följder på nåt vettigt sätt, alltså är alla risker lika stora och lika farliga.

dessutom har han blivit så JÄVLA tjurig och verkar ha bestämt sig för att det ÄR läskigt med mörker, han väljer att vara rädd. Tidigare har det hjälpt att sätta sig i halvmörkret (han somnar med sänglampan tänd, så man ser allt i rummet. Ser JAG med mina ögon så gör han det med tanke på att hans mörkerseende är bättre), peka på allt och prata om vad det är på dagarna, och att det är exakt samma sak i mörkret även om man kan fantisera om att det ser ut som nåt annat. Nu störtvägrar han. Bokhyllan ÄR fylld med monster och inte leksaker, byrån ÄR ett troll osv osv. Där nånstans brukar jag bli en dålig vuxenförebild, lessna och säga att ok, om du vill vara rädd så var det då, du VET att det inte är så, och gå därifrån... dessutom har han utökat sin definition av mörker rätt rejält. Det räcker liksom med att taklampan är släckt så är det mörkt. Även mitt på dan...

När han var 3-4år funkade spökficklampan utmärkt. Det är en alldeles speciell ficklampa som skrämmer bort monster och spöken, så det räcker att lysa i mörka hörn så försvinner de. =) Men vi måste nog skicka in den på lagning för den verkar trasig nu...