• Anonym

    Snart 5-åring som inte bryr sig om ifall det är kiss eller bajs i byxorna

    Detta är väl inte direkt adoptionsrelaterat, men att vårt barn är adopterat kanske är en bidragande faktor. Vårt barn är snart 5 år och har varit hos oss sedan 2,5-årsålder.

    Problemet är att vårt barn inte bryr sig nämnvärt om det kommer kiss eller bajs i byxorna. Vissa dagar händer bara ett par små olyckor. Andra dagar byts det kläder med i ett.

    Jag blir så frustrerad övar detta. Speciellt frustrerande är att h*n inte alls bryr sig. H*n kan kan gå med detta ett bra tag i byxorna om vi inte upptäcker det. Ibland när vi har kommit hem från förskolan upptäcker vi att h*n har intorkat bajs i rumpan. H*n säger alltså inte heller till på förskolan när det har hänt en olycka.

    Jag antar att detta är en mognadssak, men finns det något man kan göra för att skynda på processen på något sätt? Vi har provat med belöningssystem där h*n får ett klistermärke för varje toalettbesök då byxorna är torra. Det går bra i några dagar. Sedan tröttnar h*n.

  • Svar på tråden Snart 5-åring som inte bryr sig om ifall det är kiss eller bajs i byxorna
  • Sunshine69

    Min son likadan... vi vet inte vad vi ska gora, ibland sager han att det ar for att det gor ont i rumpan nar han bajsar och vi har borjat titta pa ngt som heter encopresis och som ar forstoppning fast det kommer ut lite lost i byxan. Men det ar ju bara en del av grejen for han kissar ocksa... Ibland tror jag att han bara ar sa otroligt lat eller upptagen av annat sa att han inte bryr sig utan bara gor... sitter han tex framfor tvn sa kissar han bara rakt ut i soffan. Svart att halla sig neutral och inte bli arg... Sa jag ar valdigt nyfiken pa vad andra kan tankas tycka och tro om detta. Har du en pojke eller flicka? Har trott att det oftare ar pojkar som har detta "syndrom"

  • Anonym
    Sunshine69 skrev 2010-04-28 15:11:32 följande:
    Min son likadan... vi vet inte vad vi ska gora, ibland sager han att det ar for att det gor ont i rumpan nar han bajsar och vi har borjat titta pa ngt som heter encopresis och som ar forstoppning fast det kommer ut lite lost i byxan. Men det ar ju bara en del av grejen for han kissar ocksa... Ibland tror jag att han bara ar sa otroligt lat eller upptagen av annat sa att han inte bryr sig utan bara gor... sitter han tex framfor tvn sa kissar han bara rakt ut i soffan. Svart att halla sig neutral och inte bli arg... Sa jag ar valdigt nyfiken pa vad andra kan tankas tycka och tro om detta. Har du en pojke eller flicka? Har trott att det oftare ar pojkar som har detta "syndrom"
    Precis så där är vårt barn också. Kan sitta och kolla på tv och kissa i soffan utan att märka något. Jag tror att det handlar mycket om att det är roligare att leka än att gå på toaletten, men jag tycker att h*n borde säga till när olyckan väl har hänt.

    Jag har också svårt att tackla detta på ett bra sätt. Blir så frustrerad på att det aldrig blir bättre.
  • Anonym (---)
    Anonym skrev 2010-04-28 15:06:15 följande:
    Detta är väl inte direkt adoptionsrelaterat, men att vårt barn är adopterat kanske är en bidragande faktor. Vårt barn är snart 5 år och har varit hos oss sedan 2,5-årsålder.Problemet är att vårt barn inte bryr sig nämnvärt om det kommer kiss eller bajs i byxorna. Vissa dagar händer bara ett par små olyckor. Andra dagar byts det kläder med i ett.Jag blir så frustrerad övar detta. Speciellt frustrerande är att h*n inte alls bryr sig. H*n kan kan gå med detta ett bra tag i byxorna om vi inte upptäcker det. Ibland när vi har kommit hem från förskolan upptäcker vi att h*n har intorkat bajs i rumpan. H*n säger alltså inte heller till på förskolan när det har hänt en olycka.Jag antar att detta är en mognadssak, men finns det något man kan göra för att skynda på processen på något sätt? Vi har provat med belöningssystem där h*n får ett klistermärke för varje toalettbesök då byxorna är torra. Det går bra i några dagar. Sedan tröttnar h*n.
    Min son är 1år äldre än din och lika dan.

    Läkaren tror att han har hållt sig så mycket under sitt liv att signalerna inte fungerar = han inte känner förrens han har 1sekund på sig att ta sig till toan.

    Sen när det väl har hänt är det pinsamt och han vågar inte säga till. Reaktionen från vuxna (framförallt på dagis) är inte den bästa alla gånger när det gäller ett så stort barn. Det räcker med en enda suck för att barnet ska sluta säga till.

    Vad ni kan jobba med är fasta rutiner för toabesök, då kan känseln återkomma.
  • Anonym (sjuksköterska)

    Ert barn borde kunna klara sina toabestyr dagtid vid nära fem års ålder (med lite hjälp att torka sig efteråt så klart), även om olyckor så klart kan inträffa under hela tiden barnet är i förskoleäldern. Det bästa är om ni tar kontakt med en barnläkare. På de större sjukhusens barnkliniker brukar finnas sjuksköterksor och läkare som är specialutbildade på denna problematik. Tala med BVC om ni kan få en remiss.

  • Anonym
    Anonym (sjuksköterska) skrev 2010-04-28 20:26:03 följande:
    Ert barn borde kunna klara sina toabestyr dagtid vid nära fem års ålder (med lite hjälp att torka sig efteråt så klart), även om olyckor så klart kan inträffa under hela tiden barnet är i förskoleäldern. Det bästa är om ni tar kontakt med en barnläkare. På de större sjukhusens barnkliniker brukar finnas sjuksköterksor och läkare som är specialutbildade på denna problematik. Tala med BVC om ni kan få en remiss.
    Menar du att det borde vara något fysiskt fel om man vid 5 års ålder inte är torr dagtid? Jag tänker mig att det främst är en mognadsfråga. Vårt barn är rätt barnslig för sin ålder på många sätt, och jag tänker nog att det har att göra med den första tiden i vårt barns liv då h*n antagligen inte fick så mycket stimulans för att utvecklas.

    Men kanske är det bra att ändå utesluta att det inte är något fysiskt fel?
  • Anonym (en till)

    Har ett brorsbarn (bio) med liknande bekymmer. De tog till slut hjälp av barnläkare, före skolåldern. Pojken fick lavemang på kvällen efter middagen i ett år, sedan dess bajsar han varje dag efter middagen är 11 nu och det funkar. Han höll sig före och ignorerade sina svaga signaler och fick både olyckor och förstoppning = ont. 
    Rutiner hela tiden och påminnelser. De satt med honom tills det hände i början, det räckte inte med positiv belöning. Sök hjälp innan han blir mobbad.

  • Anonym
    Anonym (en till) skrev 2010-04-28 20:57:00 följande:
    Har ett brorsbarn (bio) med liknande bekymmer. De tog till slut hjälp av barnläkare, före skolåldern. Pojken fick lavemang på kvällen efter middagen i ett år, sedan dess bajsar han varje dag efter middagen är 11 nu och det funkar. Han höll sig före och ignorerade sina svaga signaler och fick både olyckor och förstoppning = ont. Rutiner hela tiden och påminnelser. De satt med honom tills det hände i början, det räckte inte med positiv belöning. Sök hjälp innan han blir mobbad.
    Bra att ditt brorsbarn fick hjälp. Fast här handlar det inte enbart om bajs-olyckor. Oftast hamnar det i alla fall i toaletten. Men när det gäller kissandet så kommer oftast en del eller allt i byxorna. Vad skulle man kunna göra åt en sån sak? Det finns väl ingen medicin som gör att barn kissar på bestämda tider. Vi försöker sätta vårt barn på toaletten med jämna mellanrum. Det hjälper lite, men ändå händer det olyckor eftersom att det ibland kan komma kiss i byxorna mindre än en timme efter toalettbesök.
  • Anonym (en till)

    Jag tror inte att det bara är pga den första tidens ostimulans, kolla med vården, flera pojkar verkar ha svaga signaler.

  • Anonym (en till)

    Det var kissolyckor också. Men för det gällde bara rutiner. Kissa på klockslag. Varannan timme. Sitta med barnet tills det kissar, läsa bok. På vårt dagis har de stenkoll på vilka barn som behöver hjälp och påminnelse utan att göra för stor grej av det. Självklart finns ingen medicin som gör att man kissar på bestämda tider.
    Rutinerna hjälpte detta barn att hitta signalerna eller hålla sig emellan tiderna.

    Lavemanget var till för att få rutin på att tömma tarmen och en gång om dagen räckte för just detta barn att hindra att det kom lite då och då. Om man jämför sig med att man är jättegasig i magen och försöker hålla sig så kommer det ut lite då och då iställer för att få ur sig allt.

  • Little Ms Chatterbox

    Jag har en dotter som snart är 4 år. Hon är eg. torr men vill inte gå på toa. Varje gång vi säger till henne svarar hon att hon minsann inte är kissenödig och 10 minuter senare kissar hon i byxorna. Nu har vi gjort så att vi sätter mobilen på timer, 2 h och när den larmar så är det dags. Kisseklocka. Hon har varit väldigt svår att få upp på morgonen också för att gå på toa men då ställer vi klockan på bara någon minut, hon är jätte lydig och går direkt. Har sparat massor med tjat, ork och energi för oss alla på morgonen.
    Vet inte om det här är något som kommer vid 4 års åldern eller inte men hennes storebror var lika dan vid den åldern.
    bajsandet har gått bra på båda men de har haft perioder med förstoppning som har varit jobbigare man det har vi smörjt med hemorrojdsalva och då har det funkat.


  • Anonym (bonus)

    Har haft/har liknande problem, också med en pojke, 6 år 


    För att bara klargöra en sak, enkopres betyder bara att barnet bajsar på sig och det kan ha olika anledningar, och mycket mer sällan än vad folk tror handlar det om psykiska problem. Vanligt är dock förstoppning och här är en jättebra sida om det: www.uppsalabarnlakare.se/f7077fbc-d860-4a7f-abb9-ce0946cd057d-29.html
    Något som hjälpte oss mycket var ett arbandsur vi köpte som man kunde ställa in larmet så att det ringde var tredje timme och då var det bara för honom att gå på toaletten. Regelbundna mattider också urviktigt. Och tålamod. Det är sällan det är något kroppsligt fel. Lycka till.
  • Anonym (sjuksköterska)
    Anonym skrev 2010-04-28 20:46:48 följande:
    Menar du att det borde vara något fysiskt fel om man vid 5 års ålder inte är torr dagtid? Jag tänker mig att det främst är en mognadsfråga. Vårt barn är rätt barnslig för sin ålder på många sätt, och jag tänker nog att det har att göra med den första tiden i vårt barns liv då h*n antagligen inte fick så mycket stimulans för att utvecklas.Men kanske är det bra att ändå utesluta att det inte är något fysiskt fel?
    Det är ju jättesvårt att spekulera i vad anledningen kan vara utan att undersöka barnet. Vare sig det är något fysiskt fel eller mera en mognadsfråga kanske det går att komma tillrätta med det ganska lätt med rätt behandling och/eller råd och tips från erfaren sjukvårdspersonal.

    Om lite mer än ett år ska ert barn börja skolan/förskoleklass. Det bästa är om ni fått kontroll på blåsa och tarm tills dess. I annat fall kan det bli besvärligt för ert barn. Lycka till!
  • Anonym (adoptivmamma)

    Kompisar har 7 årig kille (bio) som fortfarnade inte bryr sig när han gör nr 1 eller 2 i byxorna. De ha fått div hjälp men ingen klar framgång, Sakta sakta har det  blivit bättre av sig självt. Hans föräldar är separerade. Kanske är det en respons på stress och ett sätt att få uppmärksamhet? Men det kan inte vara allt för farligt för han är en go och stabil kille i övrigt. Ofta vill man skylla allt på adoptionen men just det här problemet verkar ju vara vanligt även hos bio barn. Hoppas ni kommer till rätsida med problemet men dra inte för höga växlar på vad det står för.

  • Anonym (Aq)

    På barnhabiliteringen finns det något som heter "toalettskola" där man lär ut olika tekniker för att få ett barn att börja kissa och bajsa på toaletten. Ibland kan ett barn kissa på toa, men som bajsa på sig.

    Det finns även andra hjälpmedel som man kan få av sin läkare som tex. madrass och olika sorters lavenemang (det är ett lågdosmedel där tanken mer är att man skall få igång magen så att barnet ej riskerar att vara förstoppad eftersom signalerna ej fungerar som då skall då.

    Hur som helst så finns det mycket hjälp att få man skall bara våga fråga.

    Lycka till där ute!

    P.s Har full förståelse att man blir frustrerad, vi är bara människor, men det är bättre att söka hjälp och slippa frustrationen.

  • Sunshine69

    Later som en intressant ide som ju flera har anvant med en aggklocka eller timer... En liten fraga bara, gor ni det bara hemma, hur fungerar det pa dagis eller forskolan?

  • Anonym (Katten)

    Någon undrade om det här är ett vanligare problem hos små pojkar än flickor, och det är min erfarenhet.

    Vår dotter, som fyllde 3 nu i våras, håller just på och blir seriöst torr på dagtid.

    Det har endast hänt några enstaka gånger att hon inte hunnit till pottan som hon brukar gå på, däremot säger hon alltid till att hon är kissnödig eller att hon precis har kissat, då den hänt en olycka, som för några veckor sen då hon kissade av misstag på hallgolvet hemma och på sommarstugans köksgolv.

    Knappt 2 år fyllda gjorde hon oss och dagispersonalen uppmärksammade när det var dags för henne att bajsa.

    Däremot har hon fram tills nyligen vägrat att sitta och bajsa på pottan, utan ska stå upp och bajsa i blöjan. Vi har däremot efterhand förmått henne att gå in på toaletten och göra detta.

    Men att hon struntat i att hon kissat skulle vara henne främmande då hon är väldigt  kinkig av sig och vill att hennes kläder ska vara torra. Minsta blöta fläck, om det så bara är lite stänk av vatten fr kranen, så ska klänningen eller byxorna av och bytas! Hon är med andra ord en riktig pedant, så där har vi inga problem ; - ) ...

Svar på tråden Snart 5-åring som inte bryr sig om ifall det är kiss eller bajs i byxorna