Är vi för slappa m. uppfostran numera?

Har bara läst TS.

Min syn på saken är att barn måste ha disciplin. Gör man negativa saker så får det negativa konsekvenser. Gör man positiva saker får det positiva konsekvenser. Alltså, i klarspråk, gör man rätt och är snäll, så får man belöningar eller uppleva roliga saker och glada människor. Gör man fel, är olydig eller inte lyssnar t ex, så får man uppleva sura, arga eller ledsna människor som kanske t o m bestraffar det dåliga beteendet.
Jag tror att det är ett nödvändigt ont att då och då visa vem som faktiskt bestämmer, i synnerhet i trotsperioderna.
Självklart ska man inte SLÅ sitt barn, det förespråkar jag på inga vis. Men man kanske måste ta tag i sitt barn, hålla fast det, eller illustrera att det som barnet självt gör, t ex knuffas, gör ont. Med varsamhet, men ändå tillräckligt för att det ska "gå in" att ojsan, det var inte så behagligt..

Det är en väldigt smal tråd att balansera på, det inser jag. Men dagens samhälle är smockfullt av ungar som inte lyssnar för fem öre och som tror att de äger hela världen. Lite disciplin på rätt nivå behövs för att de ska få insikt i att man kommer längst med respekt och vänlighet.
Det är föräldrarnas ansvar att fostra sina barn så att de inte utsätter sig själva eller andra för obehag, vare sig det är meningen eller ej. Man måste visa hänsyn, omtanke och respekt för andra, man är trots allt inte ensam på jorden..
Jag önskar verkligen att fler kunde inse det. Tyvärr träffar jag på ouppfostrade skitungar (på ren svenska) var och varannan dag. Inte skoj. Inte för barnen, inte för föräldrarna, och framför allt inte för omgivningen.
Med barn följer ansvar. Kan man inte hantera det ska man se till att träffa någon som kan hjälpa till, anser jag. JAG vill inte leva i en värld som styrs av egotrippade små divor som inte kan tänka på annat än sig och sitt. Thanks but no thanks..