sabinaa skrev 2010-06-08 08:43:06 följande:
Hej alla glada.
Jag hittade till min stora glädje denna sidan igår när jag jobbade.
Jag står i kö för en operation, har gjort sedan i februari. När vi fick hem papperna så stod där att väntetiden var 2 år lång men vi ringde och ville använda vårdgarantin. Ja, sa han då, som vi pratade med, räkna med att komma till senast maj. Vi ringde igen i slutet på april men då sa tjejen i luren att det kunde man ju glömma för det var bara politikernas önskemål men att jag iaf skulle få en op i år. Jag bor i södra skåne. Och vågar inte hoppas på en op iår.
Det gick så långt att i julas hade jag självmordstankar. Utan mina barn vet jag faktiskt inte om jag funnits idag. Jag mår dåligt psykiskt och har tänkt många gånger att skilja mig från manne då han förtjänar bättre eftersom mitt humör är inte att leka med.
Jag trodde att sommaren skulle kännas okej, att man inte skulle tänka på kön så mycket för då var det ju sommar och sol, men oboy så fel jag hade. Tänker på feta mig mer än någonsin eftersom ingenting passar, svettas som fan på jobbet och vem vill se min kropp i linne och shots? Inte jag iaf. Min man styrketränar och har fin kropp. Han fastnar framför speglen ofta medans jag vill täcka över den.
Jag har läst lite av vad ni skrivit och har lite frågor, detta med att själv beskosta resan och sånt, hur går man tillväga då? Ringer jag Landskrona och säger det? Att jag är villig att betala resa och boende själv? Och Ersta? Ska man ringa och prata med dom själv? Såg att Lund också gjorde sådana op sam Kristianstad. Ska man ringa och fråga dom?
Och vad är detta ni skriver om en lagstifting som träder i kraft den 1/7? FÖr jag hittar inget om det på nätet.
Jag vet att en bekant till mig blev op av aliris, att hennes remiss skickades dit och hon sa att vi skulle ringa dit, men dom kunde ju inte ge bättre svar eftersom det är inte dom som bestämmer. Läser dock på deras hemsida att deras kö inte är så lång, varför använder inte Region Skåne dom mer då?
Usch, vad långt inlägget blev men blev så glad när jag hittade tråden och ibland blir man så nere att man inte vet var man ska ta vägen.
Funderar på att ringa läkaren igen eftersom jag känner att dom "onda" tankarna är på väg igen.
Ni får inte tro att jag är ett psykfall för det är jag inte. Detta sitter hela tiden i huvudet så till sist orkar man inte. Enda gången jag inte tänker på vikten är när jag är med mina barn. Och då träffar jag dom några få timmar under veckorna, kan ni då tänka er hur mycket jag tänker på min kropp? Ja, säker som så många andra.
tack för jag fick skriva av mig.
Hur tist och jobigt de är måste man försöka stå på sig då de gäller detta med vårdgarin annrs händer inte så mycket dess värre!
