Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Eftersom östrogenet lagras i fett så frigörs det en hel del hormon vid viktnedgång - alltså kan kroppen fungera lite ovanligt. Jag har inte heller normalt mens eftersom jag också har p-spruta, men jag hade problem med världens mensvärk de första månaderna. Jag kan aldrig tro att mens skulle vara ett problem för OP, jag tror absolut inte att du har någon anledning till att oroa dig för det.

Jag håller med det där med att det är svårt att bedöma mängden. Jag har en slev som rymmer en dl, och tar man pasta i en sån så blir det ju jättemycket på tallriken! Och sen ska man ha lika mycket typ köttfärssås till!
   Jag tycker att det är en fördel att kunna äta "mycket" mat, hellre det än att bara få i sig litegrann och sen sakna energi. det är ju kul att man kan äta lite i början när man vill gå ner snabbt i vikt, men detta ska ju funka sedan i normalvikt, hela livet ut.

Jag förstår att man kan vara orolig som nära anhörig, speciellt när man har varit med om komplikationer på så nära håll också. Jag var också lite orolig för komplikationer, men jag var ännu räddare för de komplikationer som kunde komma om jag inte gjorde OPn. Procenttalet som får stora problem pga övervikten är större än de som får det efter en OP. Exakt hur stora riskerna är vet jag inte, det har jag glömt. Jag förstår vad du menar det där med att inte lita fullt ut på sveriges sjukvård, därför kände jag mig mycket tryggare när jag fick göra den på Ersta som drivs privat än på något ställe med landstingsanställda läkare. Ett privat företag har ju vinstintresse, och då hoppas jag att de inte vill svärta ner sitt rykte med slarv, och otillräckliga läkare. Ännu bättre var ju att landstinget betalade OPn åt mig.

Jag har en liten fundering på det där med överblivet skinn, framförallt på magen. Min mage drar ihop sig förvånandsvärt bra, men den är ju inte snygg ändå. Jag fick massor med bristningar när jag var gravid och det gör ju inte det lättare att nå en snygg mage.
Men när jag såg ett program på TV om en som gjorde bukplastik så började jag fundera lite. Hon var riktigt smal i övrigt, men magen såg ut ungefär som min gör nu, dvs inte bara löst tunnt skinn utan även ganska mycket "massa". När de skar i hennes mage så var hudlagret med underliggande vävnad ett par cm tjockt. Så jag börjar nu fundera på om min mage kommer att bli mycket mindre, eller om det bara är är huden + underliggande vävnad som är så tjockt? Hur vet man om det är fett eller inte? Jag har givetvis en massa kvar att gå ner innan jag ens börjar fundera på plastik, men ändå..

Jag ställde en fråga innan om fett vs hud på magen, jag drar det i korthet igen eftersom jag fortfarande är undrande. Ni som har gjort bukplastik, hur tjockt var då ert hudlager med vävnad under? Jag hade sett ett program och där var tjejen ifråga smal, men ändå så hade hon typ ett flera cm tjockt lager med vävnad innanför hudlagret. Om man har massa skinn som inte drar ihop sig, är det bara just skinn då, alltså ett tunt häng, eller kan det vara så tjockt?

Jag förstår
Jag har ju typ 20 kg kvar tills normalt BMI, så visst har jag lite mer fett på magen att ta av. Blev bara lite fundersam när jag såg den där operationen på TV, hennes mage såg nästan ut som min.

Jag har varit OPad i ett halvår, och jag har vissa saker jag inte kan äta som jag verkligen älskat innan. Tex: glass och alla former av nötter inkl kokos (inte kokosmjölk). Trots detta så ångrar jag verkligen inte min OP. Glass känns inte lika lockande som det gjorde förut och inte nötter heller. Jag har inte varit så här "smal" på 15 år, och det är värt varenda nöt jag inte kan äta.
Man, iallafall jag, får en helt annan inställning till mat och godis. Trots att man har älskat något innan så känns det som en piss i missisippi att inte kunna äta det mer om man jämför med ens nya välmående.

Enligt Ersta kan man töja den lilla magsäcken marginellt. Det man däremot kan göra är att vänja tarmen som kommer efter den lilla magsäcken med att ta emot en större mängd mat utan att man ska må dåligt. På så sätt kan man äta mer och mer, men det har alltså inte med magsäcken att göra.

Jag tror inte att det finns någon förväntad viktnedgång eftersom kroppar reagerar olika på stress. Vissa tappar massor, vissa står stilla en längre tid. Jag gick ner massor i början, planade ut sedan till 1 kg i veckan, men nu de sista veckorna har det sniglat lite med i snitt 0,5 kg i veckan. En hälsosam viktnedgång beräknas vara mellan 0,5-1kg i veckan, det är väl det som är sjukvårdens förväntning, tills man har gått ned BMI 30.

gomorron alla!
Jag tänkte på det där ni skrev om skev kroppsuppfattning, och det stämmer riktigt bra på mig. Jag har ingen som helst koll på hur stor jag är jämfört med andra. Har ju alltid varit tjockisen,  och det är så jag ser mig fortfarande. Men så tjock kan man inte vara när man har 46/XL i byxor och 44/46/L i tröjor. Inte smal kanske, men inte alltid störst. För mig hjälpte det dock att ta bilder på mig brevid mina vänner, då fick jag en liten uppfattning om hur stor man är i jämförelse.
Min vikt sniglar sig nedåt nu, de senaste 7 veckorna så är det ett snitt på 0,5 kg/vecka. Det är ju iofs inte alls dåligt, men man är van vid mer nu ju. Jag hade ett mål att sätta fart på förbränningen genom att börja träna nu, och på så sätt komma ned till under BMI 30 innan jul. Verkar inte bli så, träningen halkar efter pga diverse influensor som härjar i familjen. Ja ja, så länge vågen rör sig nedåt så ska jag inte klaga, bara det är ju bättre än för ett år sedan.