Queenie70 skrev 2010-07-31 13:43:56 följande:
Appropå varför man OPar sig. Jag Opererade mig som absolut för hälsans skull. För att kunna leva vidare, orka leka med mitt barn, orka jobba etc. Hade inga större självfortroendeissues alls som sagt. Men sen blir det nästan ofrånkomligt tror jag, när kroppen börjar förändras så mycket. Familj, vänner, arbetskamrater, bekanta, grannar kommenterar hur smal man blivit etc. att fokus mer och mer hamnar på ens utseende. Man känner en press att nu ska man bli snygg, att omgivingen förväntar sig mirakel. Man väger sig, man köper nya kläder, kollar på sina nya kropp i spegeln. Det blir väldigt narcisisstiskt (stavning?) även om anledningen till OP var hälsoskäl. Även om man var inföstådd med att hår skulle tappas, hud skulle hänga etc. så är det en annan sak att deala med det den dan man sitter där halvskallig med sina fladdermuslår.
Jag sitter sälvj med fladdermus lår armar häng mage tappat en massa hår etc men jag vet ändå att de är av orden ordna betydelse de viktigaste är måendet.
Jag har vrt oapd i över två år så vet mycket väl vad jag prata om och vet även att de ställs för väntinghar från omgivningen men de för väntingar skiter jag i. De viktigaste är jagg få må bra slippa risken för att drabbas att följd sjukdommar etc