soc tar unga föräldrars barn!

Soc tar inga barn utan anledning De kan ta barn ibland av misstag, alla gör misstag och det sker såväl inom sjukvård som inom övrigt socialt arbete, även soc. Men förhoppningsvis uppmärksammas det om socialtjänsten i en särskild kommun upprepade gånger brister i sitt arbete och/eller i sin ledning... i en grannkommun här har det tex förekommit enorma brister och flertalet barn har varit illa (dock på motsatt sätt, de har inte blivit omhändertagna eller fått hjälp alls, trots att det har varit helt fruktansvärda omständigheter kring somliga av fallen, en flicka bodde tex i en bil med sin missbrukande (och våldsamma) pappa utan någon som helst trygghet) men det har man ju arbetat med sedan problemen allt mer uppdagats! Och nu är i princip hela socialtjänsten utbytt, såväl ledning som de anställda. En av anledningarna var att man nyanställde många helt oerfarna, samt att personalomsättningen var ganska hög, och ledningen var för naiv för att se att det inte skulle fungera att ha så låga krav på personalen. Sedan tycker jag däremot att man verkligen inte ska lyssna till allt man hör, och många undanhåller förmodligen en stor del sanning när de ska berätta om sina förhållanden inför tex vänner och bekanta. Tror knappast någon skulle erkänna sådär jättevilligt att man inte är kapabel till att ta hand om sina egna barn...

Jamen då förstår jag inte riktigt problemet ärligt talat, då har ju inte soc tagit barnet

Då borde familjen anmäla kommunens social om de anser sig vara felbehandlade.

Om kommunen har hotat med LVU så har ju socialen säkerligen grunder till att familjehemsplacera barnet. Jag antar att socialen ställde kravet på frivillig placering för att slippa ta till LVU. LVU är inte heller något som sociala myndigheterna bara kan dra till med. Socialen måste först och främst skicka in en ansökan till länsrätten. DÄR beslutar de om det finns grunder till att godkänna omhändertagning under LVU.Förmodligen så är ju inte dina vänner helt sanningsenliga. Jag tycker det är märkligt att din vän inte gjort något för att få hem barnet om det gått så lång tid som ett år. Hade min dotter blivit omhändertagen så hade jag gjort allt för att få hem henne från första början, inte börjat försöka långt mycket senare.Jag blev gravid som 16åring och fick min dotter när jag var 17år. Enda gången jag varit i kontakt med socialen var när jag var behov av ekonomiskt bistånd under en period. Att socialen skulle ta barnen från unga föräldrar enbart för att de är unga låter för mig helt bisarrt.

Troligast att du känner en massa dåliga föräldrar.

Bara för att ni är vänner så betyder det ju inte att de är ärliga. Jag tror inte det är många som erkänner att de är usla föräldrar om det är så, eller varför de blev av med vårdnaden.Jag känner ett par som satt i samma sits. Skyllde på samma sak. "Vi är tvungna att bo på ett speciellt hem eftersom vi är unga föräldrar". De blev av med vårdnaden om sin son. Nu efteråt vet jag sanningen, det vill säga att sonen omhändertogs eftersom föräldrarna ansågs okapabla att ta hand om ett barn eftersom de inte kunde se efter sig själva.Svar på din fråga: Nej, min dotter gråter inte bland främmande människor. Hon kan vara blyg, men gråter inte. Dock har jag fått hämta hem henne storgårtandes när vi försökte med umgänge hos hennes biologiska pappa, som har kommit att bli en främmande människa pga hans brist på intresse för dottern. Men det hör inte till det här ämnet. Sonen är bara 3,5 månad så han kan jag inte svara för.vad har din fråga med det hela att göra?

Bara för att ni är vänner så betyder det ju inte att de är ärliga. Jag tror inte det är många som erkänner att de är usla föräldrar om det är så, eller varför de blev av med vårdnaden.Jag känner ett par som satt i samma sits. Skyllde på samma sak. "Vi är tvungna att bo på ett speciellt hem eftersom vi är unga föräldrar". De blev av med vårdnaden om sin son. Nu efteråt vet jag sanningen, det vill säga att sonen omhändertogs eftersom föräldrarna ansågs okapabla att ta hand om ett barn eftersom de inte kunde se efter sig själva.Svar på din fråga: Nej, min dotter gråter inte bland främmande människor. Hon kan vara blyg, men gråter inte. Dock har jag fått hämta hem henne storgårtandes när vi försökte med umgänge hos hennes biologiska pappa, som har kommit att bli en främmande människa pga hans brist på intresse för dottern. Men det hör inte till det här ämnet. Sonen är bara 3,5 månad så han kan jag inte svara för.vad har din fråga med det hela att göra?

Men snälla du. Något fel? Börjar barnet gråta pga en främmande människa så tyder det på osäkerhet hos barnet! Skulle det ses som en positiv egenskap?

Jag tycker det är märkligt att de väntar tills nu med att överklaga beslutet. För en viss sanning måste det väl ligga i soc. omdömme?Och HUR kan du veta att allt är sant?