Någon som valt att inte göra KUB test? Varför?

Jag tror att det är viktigt att tänka igenom innan vad man vill göra med resultatet. Och vilka siffror för riskbedömningen man känner sig trygg med om det nu är så att man skulle vilja göra ytterligare tester följt av abort om det skulle visa sig att barnet har t.ex. downs.
Det är förstås viktigt att veta att det är just en riskbedömning, vill man ha ett säkert svar måste man göra fostervatten- eller moderkaksprov. Även om man får siffran 1:20 000 så kan man vara den tjugotusende, får man bedömningen 1:2 så kan barnet absolut vara utan kromosomavvikelser.

Vi valde att avstå kub-test eftersom vi inte skulle göra abort p.g.a. downs syndrom. Vi skulle inte heller vilja riskera missfall genom fostervattenprov ifall vi skulle få dåliga siffror för trisomi 13 eller 18 (som barnet inte kan leva med) . På ett sätt hade det varit skönt att få veta om risken för trisomi 13 eller 18 var liten (risken är generellt väldigt liten för dessa avvikelser, men i just vårt fall menar jag), men vi skulle å andra sidan kunnat få beskedet att risken var stor och eftersom vi inte ville göra fvp så ...
Vi tänkte också på att det ju bara är tre kromosomavvikelser man tittar efter och det finns så oändligt många saker som i värsta fall kan gå snett: barnet kan ha någon annan skada/avvikelse ... eller så kan det få skador t.ex. p.g.a. syrebrist under förlossningen ... eller så kan det bli sjukt ... eller råka ut för någon olycka senare ... det finns helt enkelt inga garantier. Vi fokuserar på att allt går bra i de allra flesta fall. Och vi kommer att älska vårt barn oavsett – det finns saker som kan göra vardagen svårare men den kan också bli rikare.

Mitt råd är att fundera över, och att prata med din partner om, hur ni ställer er till att barnet kan ha t.ex. downs syndrom. Bortse från vad folk i er omgivning kan tycka/tänka.

Jag har i princip tänkt som du. Jag vill inte göra abort oavsett om barnet har downs syndrom och jag vill heller inte göra fvp pga missfallsrisken. Min partner tycker att vi ska se allt positivt och att det trots allt är liten risk att vi får ett barn med kromosomavvikelser och om det skulle hända så kommer vi älska barnet ändå. Anledningen att jag tvekar lite är mest för att jag tänkte att eventuellt kunde ett KUB test göra mig mindre orolig (om jag nu får låg risk), men skulle jag istället få en hög risk skulle jag kanske oroa mig helt i onödan. Än så länge tror jag att det lutar mot att inte göra ett KUB test, men måste fortfarande fundera vidare lite. Får jag fråga hur gammal du var när du var gravid? Blir alla i SVerige erbjudna att göra KUB test?Tack för dina tankar kring testet!  

Det behöver absolut inte handla om att "älska barnet ändå" om barnet har konstaterade kromosomavvikelser. Vi valde att göra kub i min första graviditet trots att jag "bara" var 32 år. Vi fick 1:2 (t21), 1:3 (t13 & 18). Vi gick vidare med moderkaksprov där det konstaterades trisomi 21 (dvs. downs syndrom), mycket svagt hjärtkapacitet och inget näsben. Vi älskade redan vårt älskade barn i magen, SJÄLVKLART! Inte trots det, utan på grund av vår kärlek till vårt barn som visade sig må dåligt i magen valde vi att avbryta graviditeten. Den lille rörde sig knappt alls på några ul utan låg i princip lealös. Läkaren sa även att riskerna var mycket stora att vi skulle få ett sent missfall eller i värsta fall ett dödfött barn. Om inte barnet dog i magen så fanns stora risker att den lille skulle behöva genomlida en mängd operationer efter födseln. Vare sig jag eller min sambo kände oss känslomässigt stabila att gå omkring med denna vetskap, oro men även ovisshet om vilket scenario det skulle bli, resten av graviditeten, dvs. i 7 månader till.

Jag vill inte påverka dig åt ena eller andra hållet på något sätt, bara dela av mig av min erfarenhet som jag tror att ingen kan ta ställning till innan man försätts i en sådan situation. Nackdelen med Kub är ju att det "bara" är sannolikhetssiffror, men å andra sidan tror jag, obs. detta är min personliga bedömning, att om man får så bra siffror som 1:20000 och barnet visar sig ha en kromosomavvikelse ändå, så är det en lindrig variant av avvikelsen. Vi hade ju den högsta risksiffran som gick att få och vår lille mådde ju inte bra. Det finns ju olika sorters avvikelser, även av downs syndrom, som är mer eller mindre allvarliga.

Argument för att göra kub/mkp/fvp är att man får reda på om det skulle vara något fel tidigare än om man får reda på det efter rul. OM man nu väljer att avbryta kan jag tänka mig att det blir jobbigare ju längre tid det går. 

Personligen skulle jag också vilja veta om mitt barn har t13 & t18. Abort är fruktansvärt jobbigt att göra och var innan jag gick igenom det jag gick igenom helt otänkbart för mig, MEN... hellre det både för föräldrarna och barnet än att det upptäcks vid födseln och barnet går bort en tid därefter... 

Lycka till i ditt val!

Såg att du hade rubriken varför man valt att INTE göra kub-test nu... ledsen att jag gav dig argument FÖR, läste i din tråd och uppfattade det som att du ville höra båda sidorna. Men det är ju bara att du bortser från vad jag skrivit om du inte vill ha argument för...

Var bor du där de rekommenderar alla att göra det?

Oj oj oj, jag tror att du har missförstått mig ganska rejält eller så är det jag som skrivit otydligt. Det finns inget tvivel på att jag älskar mitt barn oavsett hälsa etc. Jag älskar redan mitt barn och tycker att man skapar en relation till barnet redan när det är i magen. Det är just därför jag har svårt att bestämma mig för att göra dessa test eller inte.

FVP innebär en risk för missfall som jag helst inte vill ta. KUB testet tycker jag är för otydligt och innebär alltid en felmarginal med 10%, vilket innebär att de kan säga att du har hög risk, men att du istället har ett alldeles friskt barn i magen. Om barnet skulle ha ett svårt kromosomfel borde man ju kunna se detta även på UL. Jag måste prata med min BM om det. Naturligtvis förstår jag ert val, men jag lutar fortfarande mot att inte ta KUB test. Vi får se vad jag bestämmer mig för. Tack för dina åsikter och tankar kring testen!

Jag hyar valt att INTE göra det pga att jag skulle ta resultatet för hårt om det inte skulle vara ett topp resultat om man säger så.

Vi fick samma KUB-resultat som tankar2009, bortsett från att i vårt fall har barnet inga kromosomavvikelser och inte heller några missbildningar vad man har kunnat se på riktat hjärt-UL och organscreening. För oss har detta inneburit en stor oro och jag har tidvis mått mycket dåligt hela graviditeten och inte kunnat glädjas. Även om allt verkar se bra ut, så är jag rädd att läkarna och testerna har missat något och att vårt barn har en skada iallafall. Jag har bf i mitten av juni så det är en lång väntan.

Ska man göra ett KUB så bör man förbereda sig på att man kan få väldigt dåliga siffror och att det medför en stor oro och rädsla. Det var mycket att ta ställning till innan vi fick svaret på kromosomanalysen och när den väl kom så blev det snarare en chock att bebisens kromosomuppsättning var normal. Sedan kom oron över att det skulle vara någon missbildning, då en förstorad nackspalt kan visa på fysiska missbildningar. Det är en oerhörd tuff väntan och oro innan man får göra UL:en, och eftersom lungorna ändå inte är utvecklade i v 19-20 så vet man ju inte om allt är bra där också.

Blir jag gravid någon mer gång så går vi direkt på fvp/mkp och tar inte omvägen kring KUB då oron och ångesten innan man får svar är för tuff att leva med.

Så fundera lite på hur ni står, vill ni göra ett fvk om ni får dåliga KUB-siffror? För i så fall så kan ni göra det direkt och slippa flera veckors oro.

Oki, då missförstod jag dig. Vad jag hakade upp mig på var att många verkar tro att man avbryter graviditeten på grund av att man inte kan älska sitt barn om det är sjukt. Det gör mig så otroligt ledsen att höra. Visst, det kanske finns de som tänker så... Men för oss som avbröt av just den anledningen att vi älskade vårt barn så mycket redan och såg det som att vi gjorde slut på dess lidande är det svårt att höra och förstå sådant. Vi gjorde det enbart av kärlek till vår förstfödde och har lagt otaligt många rosor på den lilles minneslund efter det som hände... Även nu när jag är gravid på nytt.

Jag förstår att det måste ha varit en grymt jobbig period för er och otroligt svåra val. Men om ert barn mådde så pass dåligt redan i magen tycker jag att ni gjorde ett riktigt val, även om mycket svårt. Lycka till nu med den nya graviditeten!

Får jag fråga hur gammal du är? Vilken månad är du i nu? Eller har du redan fött ditt barn, och i sådana fall hur gick det? Nyfiken! Jag är också rädd för att jag skulle oroa mig ännu mera om jag får ett halvdant resultat.