• Skalman73

    Hur stor vikt ska man lägga vid vad en tre åring vill?

    E ensamstående med min dotter sedan hon var 10 månader då hennes pappa flyttade med tre veckors varsel för att han träffat en ny. Hennes pappa och den nya har bott ihop sedan dess och väntar nu barn. Nu e min dotter tre år och är hos sin pappa varannan helg och det verkar funka bra enligt vad han säger. Hon säger iof varje gång att hon inte vill åka, men så länge hon bara är tre vet jag inte hur mkt vikt jag ska lägga vid det? Har försökt fråga varför men får ingen riktig klarhet i det.
    Hon blir ledsen när hon ska åka och är väldigt mammig när hon kommer hem men det är väl bara för att det är bara hon och jag så mycket att det är här hon känner sig trygg? Eller vad tror ni?

  • Svar på tråden Hur stor vikt ska man lägga vid vad en tre åring vill?
  • Wonder of wonders
    Skalman73 skrev 2010-04-30 16:42:34 följande:
    E ensamstående med min dotter sedan hon var 10 månader då hennes pappa flyttade med tre veckors varsel för att han träffat en ny. Hennes pappa och den nya har bott ihop sedan dess och väntar nu barn. Nu e min dotter tre år och är hos sin pappa varannan helg och det verkar funka bra enligt vad han säger. Hon säger iof varje gång att hon inte vill åka, men så länge hon bara är tre vet jag inte hur mkt vikt jag ska lägga vid det? Har försökt fråga varför men får ingen riktig klarhet i det. Hon blir ledsen när hon ska åka och är väldigt mammig när hon kommer hem men det är väl bara för att det är bara hon och jag så mycket att det är här hon känner sig trygg? Eller vad tror ni?
    Jo jag tror på ditt resonemang. Det var så här med ibörjan när min dotter börja träffa sin pappa utan mig. Varje gång det skedde en förändring i umgänget, t.ex. att hon träffar sin pappa fler dagar eller övernattar, så har hon bettet sig som du beskriver.

    Jag tror att det är normalt, att det är en tidsfråga. Sen så är det ju så också att barn verkligen kan påverkas av hur vi föräldrar känner. Försök känna dig trygg med att hon åker till sin pappa och vara positiv inför det, prata också med honom om det här. Fråga gärna vad de brukar göra, hur det fungerar, ge tips på hur det kan bli bättre osv.

    Förstår att det kan kännas surt med tanke på hur din situation har varit. Något som jag ofta får höra är att tidsnog kommer förstå hur det ligger til/har varit och kommer då uppskatta att man verkligen har försökt se till barnets bästa hela vägen.

    Hoppas att detta har varit till någon hjälp! =)
  • Skalman73

    Tack för svaret!
    Min dotter har varit hos sin pappa över helgen sedan ett år tillbaka så det är långt ifrån något nytt, ändå är det likadant varje gång.

    Jag känner mig trygg med att hon är där och vill att hon ska ha ett umgänge med sin pappa, men det är jobbigt att veta att jag knappt kan lämna henne på dagis på måndag morgonen efter hon varit där utan att hon blir hysteriskt ledsen.

    Jag har varit väldigt uppmuntrande inför besöken och efter besöken och frågat vad hon gjort mm.

    Det är på mitt initiativ vi fick till ett schema kring det för att hon när hon blir större inte känner att hon blivit ratad av sin pappa. Jag har försökt prata med honom om det men han säger bara att det är bra när hon är där så han vet inte vad han ska göra.

  • Wonder of wonders

    Det kan ju vara olika från barn till barn. Du känner ju din dotter bäst. En spontan tanke som jag får är att det kan ta längre tid för vissa barn att vänja sig vid förändringar än andra.

    Men jag tror absolut som du tidigare skrivit att det är hos dig som hon känner sig trygg helt enkelt. Men jag kan inte låta bli att tänka om det verkligen fungerar så bra hos pappan som han påstår. Det borde ju då märkas på din dotter?

    Kanske BUP kana vara till någon hjälp? Eller samarbetssamtal med pappan? (Där du kan ta upp att du inte litar på pappans svar(?) eller skulle vilja få utförligare svar om hur det går med dottern där?)

  • Skalman73

    Ja man får hoppas på att det är en vanesak. Har patat med pappan lite idag om det men han har ingen lösning direkt.

    Han är inte heller världsbäst på konflikter, vet tex i helgen så när hon kom hem söndag em så stank hon rök (typ grillrök el från eld) i håret så jag fråga varför hon luktade så mkt och då sa han att de grillat och att hon inte velat bada där innan hon åkte hem utan velat göra det hemma. Därför trodde jag att de hade gjort det på lördag kvällen men det visade sig att de hade de grillat och stått vid valborgsbål på fredagkvällen redan, då har hon alltså luktat så i två dygn nästan och jag lovar det var inte lite... då får man ta konflikten att hon inte vill bada för det är ju både smuts och flott i håret efter sånt.
    När jag frågade henne när pappan stod sidan om varför hon inte velat bada hos pappa så sa hon "xxx (pappans respektive) är inte snäll". Och vid frågan varför hon inte var snäll så sa hon bara "nä jag vill inte". Så nånting är det.

  • Wonder of wonders

    Precis, det är vad jag tänker. Det är något som inte stämmer.

    Jag skulle vilja ta reda på hur det exakt ligger till hos pappan om jag vore i dina kläder. Sen skulle jag överväga om det verkligen är mitt barns bästa att hon åker o bor hos sin pappa över helgen.

    Att han träffar dottern på hemmaplan skulle det fungera för er? Hemma hos dig alltså? Då kan du iakta hur din dotter känner för sin pappa?

  • Skalman73

    Ja jag försöka diskutera det mer med honom när han kommer nästa gång. Han bor en bit bort 45-50 minuters körväg enkel resa så därför är han här sällan något mellan ggna han ska ha henne för han tycker det är långt att köra. Vi spenderar ibland nån dryga timme ihop när dottern hämtas och lämnas och hon verkar glad för sin pappa men ändå kommer kommer kommentaren "jag vill inte åka" när det är dax att köra. Samt vill hon inte säga hejdå när han ska gå.

Svar på tråden Hur stor vikt ska man lägga vid vad en tre åring vill?