Det är jag! Jag ska köra bil hem från Arlanda imorgon och jag är så orolig eftersom jag dels är ovan vid att köra och dels aldrig kört den sträckan ensam! Jag är absolut en sådan som oroar sig och krånglar till saker mer än som behövs, vad gäller vissa situationer.
Hur är du, överlag? Om det varierar så får du tänka dig att du ska göra något du aldrig gjort förut - hur känns det?
Ja, big time!
Jag tycker inte om nya, obekanta situationer. Jag tänker mycket på vad som ska hända, vad som kan gå fel ... och sedan blir det oftast väldigt bra och är dessutom roligt.
Jag tror att jag har ett ganska stort kontrollbehov och jag vill gärna känna att jag behärskar det jag ska göra, vilket inte alltid är möjligt.
Jag skulle nog säga att jag är en fegis men kanske är jag inte det när allt kommer kring.
Vi har just sålt vår lägenhet i Södertälje och har ingen annan att flytta in i där i staden vi har tänkt bo i, Göteborg.. 
Vi är ändå ett gift par med ett barn!
Tack och lov har vi familj vi kan bo hos sålänge men jag tycker ändå det är en nervkittlande grej att faktiskt inte veta vart vi hamnar eller hur lång tid det ska ta tills vi hittar något eget...
Feg och feg...
Jag blir ofta nervös och oroar mig inför okända, nya situationer men jag genomför det ändå. Och i de allra flesta fall så blir det hur bra som helst.
Jag älskar utmaningar så jag skulle nog inte kalla mig feg. Jag kan tycka att det pirrar i kroppen på ett kul sätt när det händer nåt nytt 
Nej, det kan man inte påstå att jag är. Däremot så tycker jag att det är väldigt spännande med nya utmaningar, för man vet ju inte vad som kommer att hända. Så visst kan det pirra till i magen.
Japp, jag är en kontrollmänniska och vill veta precis var jag ska, hur det ser ut där, vad som kommer hända osv.
Numer är jag fegare än fegast. Förr vågade jag det mesta. Har blivit sån p.g.a omständigheter. Kör inte ens bil på motorväg längre.
Jag är en "utmaningsjunkie". Jag tycker verkligen det är skitkul att utsätta mig för nya situationer och trivs med att träffa nya människor och prova på nya saker.
Just nu sitter jag (+ några till) ansvariga för ett LAN, det är något jag aldrig gjort förut.. Det är lärorikt och absolut en utmaning.
Nej, anser mig inte vara en fegis. Visst kan jag sitta och oroa mig för vissa saker, men tillslut kommer jag till tanken att "ah, skit samma, det är bara att satsa" :)
Handlar det om grejer som TS beskriver, köra bil på okända vägar eller andra saker som jag själv ska klara av, då är det inga problem fast det är så klart att jag kan gruva mig en del innan. Handlar det om utmaningar i grupp, sk "roliga" saker Mimmi P beskriver då brukar jag vägra, men det handlar mer om att jag inte tycker om kollektiva saker än just själva utmaningen.
Nej, jag gillar utmaningar! Det finns tillfällen då jag fegar ur, men då finns det en välgrundad orsak bakom. Blir jag skraj inför någonting så försöker jag att inte tänka så mycket (ibland lättare sagt än gjort) och bara kastar mig in i det hela - det får bära eller brista. Oftast bär det.
Nope. Är nog lite av en bära eller brista person. Tror på ödet och vill det jävlas så gör det så oavsett.
Om hundra år är vi alla död ändå.
Jag är beroende av utmaningar men vet inte om jag egentligen mår ultimat bra av dem. Mitt sätt att leva är att hela tiden vara på gränsen till vad jag klarar av. Alltid lära nåt nytt osv. Fast det kan innebära sömnlösa nätter och tandagnisslan.
Definitivt inte! Min man däremot...
Nä, fast det finns saker jag inte skulle ge mig på. Bada i en flod full av utsvultna pirayer är förmodligen en utmaning jag skulle avstå.
Hoppa fallskärm däremot !!!!! Jomen. Skitkul.
Nej, det tycker jag inte att jag är. Jag brukar inte gå och oroa mig för saker och ting i allmänhet. Visst kan jag känna mig lite nervös om jag t ex får nya ansvarsområden på jobbet men det är ju ingen anledning att banga.