BF November,2010 DEL 2

Det där med delad föräldraledighet är ju löjligt! Jag skulle gladeligen överlåta all min föräldraledighet till min man om vi hade haft råd med det, men det har vi inte. Jag har varit hemma med barn så det räcker känner jag och längtar inte alls. Jag antar att det är moraliskt fel att skriva att man inte längtar efter mammaledighet, men jag gör tyvärr inte det..

En sådan lagstiftning slår ju mot fel människor! Jag vet att det finns gott om mammor som anser att det är "deras" tid med barnen och där papporna inte har så mycket att säga till om, men det finns minst lika många som har det som vi. Dvs mannen tjänar betydligt bättre och att det vore ett ekonomiskt bakslag om han "tvingades" vara hemma med barnen. Min man ska förhoppningsvis vara hemma med bebisen nästa höst fram till dagisstarten eftersom jag hoppas komma in på universitetet då. Han har löneutfyllnad i 3 månader och sen får vi vara sparsamma till max fram tills bebis är inskolad på dagis. Jag vet hur gärna han hade varit hemma mer, men tyvärr vet vi båda att det inte går. Detta blir i alla fall mer än med hans två tidigare barn som han bara var hemma med i 10 dar.

Magen är lugnare idag efter gårdagens bricanylkur. Däremot har jag sovit illa, men det är väl bara att gilla läget. Jag känner nästan lite panik för vad som komma skall. Jag är inte redo för bebis, jag vill inte alls ha bebis känns det som just nu och det känns som att det är helt förbjudet att säga så. Jag var på mammaträff förra veckan och där var en hel massa pyttebebisar, jag och en gravid tjej till. Jag längtar inte alls!

Dessutom känner jag mig jätterädd för den stundande förlossningen vilket nästan känns löjligt när man väntar sitt femte barn. Min bm är urkass så det ger mig inget att prata med henne. Mannen tycker att hela tanken på förlossning känns så avlägsen så det ger mig inget att prata med honom heller.

Min fjärde förlossning var en induktion (igångsättning) pga humanitära skäl (lååång historia). Den var skitjobbig!! Sonen låg i vidöppet läge och jag hade krystvärkar i flera timmar trots att jag inte var öppen mer än 3-4cm. Sen gick det supersnabbt på slutet och han flög ut på en krystvärk. Var öppen 7cm kl 18.55 och 19.00 var han född. Jag fick syntocinon efteråt som förebyggande åtgärd. Det verkar värkstimulerande. Jag fick även syntocinondropp innan som är bland det värsta jag vet eftersom jag inte kan hantera de värkarna det ger..  Hur som helst fick jag en kraftig reaktion på den koncentrerade dosen syntocinon efteråt. Bara några sekunder efter att de hade sprutat in det så fick jag kraftig huvudvärk. Det var som ett slag mot huvudet och jag mådde jättedåligt. Det gick över snabbt men jag blev väldigt rädd. Min mamma är nämligen otroligt allergisk mot samma ämne och fick en kraftig reaktion med andningssvårigheter i samband med sin tredje förlossning och jag är så klart rädd att jag också är överkänslig. Jag kommer att be bm skriva i min journal att jag inte vill ha det om det inte anses vara absolut nödvändigt.

Nåja, nu har jag skrivit av mig lite och ska återgå till mina biologistudier. Ska hälla i mig en kopp kaffe också och se om jag piggnar till. Kram på er!

nä, det har inte jag heller. men jag vet hur jag googlar fram en bild av den :D

men jag kan bli GRYMT irriterad på alla som säger att de inte har råd att låta mannen vara hemma där de är i liknande situationer som vi. jag känner att när man kommer över en viss lönenivå så är det faktiskt bullshit att skylla på ekonomin. visst, vi märker också skillnad på om det är jag eller min man som är hemma, men vi har såpass marginaler att vi har möjlighet att snåla in för att kompensera och kommer man över en viss lönenivå så skulle jag faktiskt våga påstå att det stora flertalet (av de över en viss lönenivå alltså) har den möjligheten. när man sedan räknar in lönekompensation från företaget (vilket ändå är relativt vanligt) och jämställdhetsbonusen så är skillnaden marginell. då kan jag bli så less på att folk bara drar till med ekonomin utan att faktiskt RÄKNA på det. det blir liksom en så lätt ursäkt för att bara köra på i gamla invanda mönster. (vill återigen poängtera att det här ju gäller en viss del av föräldralediga)

Tycker abs du ska ringa och fråga om du kan få byta!

Ja mitt illamående har kommit tillbaka, inte varje dag men då och då.... på morgonen, fm och kvällar och nätter med, som inatt då jag vakna av att jag mådde superilla!! fick gå på dass såklart...
vet dock inte om illamåendet beror på graviditeten, magen jag har ibs, dvs irritabel tarm eller om det är en kombination av båda för att det är så trång i magen kanske...

sammandragningar har jag, ibland flera om dagen ibland mindre, men inga som gör ont utan magen känns bara spänd och det känns lite obehagligt.

Nu är jag hemma från tillväxrultraljudet och hon ligger på + 24% så det blir ett nytt UL den 4/10. Då ska läkaren även känna hur livmoderhalsen o tappen känns sen avgörs det om det blir snitt, igångsättning el låta det ske naturligt.

Exakt så hade jag en period. Det liksom krampade o jag trodde jag skulle bli kass men det blev jag inte utan jag bara behövde gå på toa akut. Och ibland behövde jag ens inte gå på toa men det kändes så. Nu har det stabiliserat sig dock. Ang dina känslor som du skrev om förut så förstår jag dig, även fast jag inte har känt så själv just ang den biten men andra saker kan jag tycka är jobbigt. Man blir påverkad och barnlöshet sätter sina ärr och man känner saker som man eg inte vill känna. Men det är ok att göra det! För man gör det inte för att va elak utan för att man har olika erfarenheter i bagaget.