• Mumini

    Rädd för mitt barn =(

    Måste bara få skriva av mig och hoppas nån kan ge mig råd.


    Jag har en underbar dotter på lite över 4år. Jätte snäll både mot sina vänner och sin lillebror, även mot oss också såvida allt går som hon vill.
    Hon kan få såna hemska utbrott.. hon slåss, viftar med armarna så man ibland kan få sig en smäll, spottar, nyps, rivs, sparkas hon blir som svart i ögonen om hon inte får sin vilja igenom.
    Jag kan ta ett exempel som idag när vi gick hem från dagis. Dom hade sina cyklar med sig och vi skulle sen in och äta glass. Jag lyfte in hennes cykel och hon blev galen. Jag vet inte varför men jag tror att det va för att jag råkade ställa cykeln för långt in i trappen så hon inte kunde cykla in från dörrn. Hon började gapa, dra mig i benen o slåss ute på gården. 
    Vi gick in sen iaf och jag hade henne runt fötterna hela vägen upp för trappan. Väl inne så fortsatte hon slåss o sparkas o nypas. Jag försökte bara med lugn ton säga att hon skulle sluta. Höjde inte rösten en enda gång. Men hon fortsatte säkert i 10min. Vad ska jag göra i en sån situation? 
    Blir så ledsen... =( 
    Har hur många som helst exempel på att ge... orkar inte med dessa hemska utbrott längre... när hon blir sån så vågar jag knappt vända ryggen till =( 
  • Svar på tråden Rädd för mitt barn =(
  • Stårschan

    Törs man fråga varför du inte höjer rösten när hon beter sig så illa? Jag tycker att det verkar som om hon håller på att testa dina gränser för att se när hon får en reaktion.


    I think we've finally reached the point in our society where 'celebrity' just means 'mammal'.
  • Puffy75
    Stårschan skrev 2010-05-03 15:16:52 följande:
    Törs man fråga varför du inte höjer rösten när hon beter sig så illa? Jag tycker att det verkar som om hon håller på att testa dina gränser för att se när hon får en reaktion.
    Exakt
    Jag hade definitivt (och tycker att det är vad som förväntas) höjt rösten om min dotter gjort så. Inte skrikit och gormat men markerat att det är ett oacceptabelt beteende och det räcker nu.
    Sen kan man lugnt fråga vad som var fel så att man kan reda ut det hela...
  • Mumini

    Jag har testat det med... men efter att ha läst överallt så blir det bara värre genom att höja rösten. Därför försöker jag bara med lugn ton be henne sluta. Tror jag har testat alla metoder. Tagit med henne in på rummet och med all kraft försöka hålla fast hennes armar och försöka tala henne till rätta. Usch så svårt... Gapar jag tillbaka så fortsätter hon bara skrika och slåss ännu mer..

  • LabLover

    Kanske kan du fråga på BVC om det finns någon du kan få bolla det här med? Lycka till!


    ♥ Underbara döttrar födda 2005 & 2008 ♥
  • Stårschan

    Försök att prata förstånd med henne och resonera om utbrotten när hon är på bra humör. Hjälp henne försöka sätta ord på varför hon gör som hon gör. Vad tror hon ska bli bättre av att hon skriker och slåss? Känner hon sig överkörd av er? Skulle det kännas bättre för henne om X? Tycker hon att det är rimligt att man slåss för att man inte får som man vill (och här kliver du in och berättar varför det är så fel, och vilka konsekvenser det skulle få om alla gjorde så)

    När hon väl har blivit  ilsken så är det hårt mot hårt som gäller, för i det läget är det (för vissa barn) i det närmaste omöjligt att resonera och förhandla. 


    I think we've finally reached the point in our society where 'celebrity' just means 'mammal'.
  • Mumini

    Hon bryr sig inte när jag förklarar att hon inte får göra så. Hon fortsätter bara slåss... Och det går inte att tala med henne under utbrottet.. Kan berätta om en kväll när jag skulle natta henne. Dom sover i våningsäng. Efter säkert ha tjatat på dom i 15min om att dom skulle sova och inte prata och hoppa i sängen så slutade jag säga till dom. Sen ville hon prata med mig och jag svarade inte. Då spottar hon på mig från sängen.. och när jag säger till henne att så får man inte göra så bara skrattar hon åt mig....


    Blir så ledsen!! =( 
  • Mumini

    Tack för alla svar!!  Ni är guld värda! 

  • Puffy75

    Måste bara tillägga att om du testat och du nu typ "gett upp" och bara låter henne hålla på så tycker jag att du ska prata med bvc eller liknande vad du ska göra.
    Nu markerar du ju aldrig dåligt beteende eller vad som är rätt och fel och då får du nog snarare ännu större problem senare. Om man testar en gräns och aldrig får veta var gränsen går eller att nu är det stopp då är det ju bara att köra på.
    Förstår inte heller hur DU står ut med att låta det fortgå!?! Jag hade behövt kaffe och starka tabletter för att lyssna på sånt trams i 10-15 min. En liten stund sen är det nog! visst i början blir reaktionerna från barnet väldigt starka men snart lyssnar de på dig.

    Lycka till!

  • Stårschan
    Mumini skrev 2010-05-03 15:28:24 följande:
    Hon bryr sig inte när jag förklarar att hon inte får göra så. Hon fortsätter bara slåss... Och det går inte att tala med henne under utbrottet.. Kan berätta om en kväll när jag skulle natta henne. Dom sover i våningsäng. Efter säkert ha tjatat på dom i 15min om att dom skulle sova och inte prata och hoppa i sängen så slutade jag säga till dom. Sen ville hon prata med mig och jag svarade inte. Då spottar hon på mig från sängen.. och när jag säger till henne att så får man inte göra så bara skrattar hon åt mig.... Blir så ledsen!! =( 
    Du låter henne vinna, och det utnyttjar hon till max.

    Närgången fråga, men hur är barnens far? Är han också respektlös mot dig så att hon kan ha fått för sig att det är OK att göra så mot just dig och ingen annan? I och med att du skriver att hon är jättesnäll mot vänner och lillebror.
    I think we've finally reached the point in our society where 'celebrity' just means 'mammal'.
  • Mumini

    Det känns som om man har gett upp... blir precis tom hela jag... därför kanske jag har orkat med alla dessa hysteri utbrott och tjafs som pågått under många minuter.. Jag liksom stänger av på nåt sätt..


    Mellan mig och barnens far är det och har det alltid varit väldigt kärleksfullt. Vi visar varandra och barnen mycket kärlek.. men det har ändå blivit fel nånstans... jag vet inte om vi har uppfostrat barnen fel? Skämt bort dom kanske?
    Typ det här med när hon varit dum så säger jag..-okej Saga nu får du inget lördagsgodis.. och det här kanske är på onsdagen? På lördagen är det ju jätte svårt att inte ge godis om hon då varit snäll hela dagen och säkert inte minns att hon va dum på onsdagen?! Hur gör man i en sån situation? 
    Känner mig så värdelös som mamma =(
Svar på tråden Rädd för mitt barn =(