Hjälp, Vad hände?

Hej! :)

Så där känner jag fortfarande " hjälp vad hände"! Och vår lille kille har hunnit bli närmare 14 månader okorrigerat! Han föddes i vecka 26+5!

De går inte en dag utan att jag går igenom hela händelseförloppet fram till förlossningen samt månaderna som följde på neo! Jag bearbetar och bearbetar men kan ändå inte riktigt fatta att det var vi som gick igenom allt!

Jag tror att man behöver berätta och älta om och om igen för att det ska smälta in hos en själv!

Min blogg har blivit som en ventil där jag kan babbla ut en massa känslor och tankar. Jag bloggade under sista delen av graviditeten samt under förlossningen och hela neotiden. Nu kan det komma blogginlägg innehållande tankar om hur det var då och hur jag kände, och till viss del fortfarande känner. För känslan man fick när man höll på att förlora sitt barn försvinner inte. Inte på mig iallafall! Vår son kommer alltid att vara vårt lilla mirakel som överlevde! :)

Kram på dig och er lilla mirakeltjej! :)

Jag har också kontakt med några av de som vi låg på neo samtidigt som! Är jätteskönt att prata med någon som verkligen vet vilka tankar som snurrar i ens huvud! Och varför man kanske är en övebeskyddande mamma! ;)

Sandra: just det där att de vill att man ska fokusera på det som gick bra irriterar mig också som bara den. Det kunde jag känna att viss neo personal också stod för. En del hade jättebrist på förståelse varför vi var livrädda och ältade om infektioner osv. Men de hade ju inte vart med då J´s liv hängde på en skör tråd pga just en jävla infektion! Man kan inte bara gå vidare och glömma!

Kram på er alla goa prematur mammor! :)