Hjälp, Vad hände?

Jag har Elias född i vecka 29. Vi låg inlagda i sex veckor innan han kom så det var ju inte direkt någon överaskning att han skulle komma tidigt men ändå var jag oförberedd när det väl hände. Det gick ändå snabbt liksom.

Har måååånga gånger fått kommentaren att -Det gick ju bra! Ja brukar jag svara då det gjorde det tack vare intensivvårdsavdelningen, respiratorn, cpapen, syrgasen, blodtransfusionerna, sonden, övervakningen, medicinerna och personalen. Men nu är han bra ja.
Efter den harangen brukar de flesta få lite mer insikt i att det inte bara är att lägga bebisen i en kuvös och så växer de till sig.

Det tar tid att komma ikapp sig efteråt. Så mycket känslor trycks undan för att man ska klara av allt det praktiska. Det kommer ikapp och måste så få göra.

Gråter fortfarande ibland över det som jag ville att det skulle ha varit och över all rädslan. All oro och alla sömnlösa nätter.

Men annars är det bra nu.

Kram

Jag har fortfarande kontakt med en mamma som jag delade rum med på neo. Vi har pratat mycket om hur det var och hur vi upplevde det. Det är skönt att ventilera med någon som faktiskt var där då också. Om än vi båda var uppe i var sitt kaos då så ligger vi liksom lika i bearbetningen nu.

Min make är också ett stort stöd. Han är ju dessutom proffs på debreifing och det är verkligen skönt att få ur sig en massa till någon som kan ställa de "rätta" frågorna.