• Michisen

    Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?

    Att de vuxna människorna inom samma hushåll delar på hyra, el och matkostnader är ju fullkomligt rimligt.
    Och nej, det skattas inte som inkomst.

    Det TS ska få in är dels en del av hyran, del av elräkning, TV-avgift, del i mat, samt del av hygienartiklar (toapapper etc).
    Nu vet ju inte vi hur mycket de summorna uppgår till, utan det får man räkna på.

    Här finns en länk till riksnormen för hur mycket en hemmaboende 19-20-åring beräknas kosta ifall det skulle behövas kollas upp i samband med sociala myndigheter (socialbidrag).

    http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17856/2009-12-5.pdf

    Nu går ju inte dottern i gymnasiet, så det föreligger ingen försörjningsplikt längre.

    Kolla upp vad det kostar i er kommun vad kvadratmeterhyran ligger på i snitt också, så får ni ett värde på det.

    Själv kan jag säga att om jag hade bott hemma som student fortfarande så hade jag gladeligen betalat minst 3500:- till mina föräldrar i månaden, eftersom det var den hyreskostnad jag hade för korridorsrummet/el osv.


  • Michisen
    vässlan skrev 2010-05-05 14:38:29 följande:
    dethär är ju helt sjukt! det är ju trots allt ens eget barn! enligt mig ska ens barn få stanna hemma så länge tills det känner att det är dags att flyga ut ur boet så att säga. varför vara så girig?
    Jo, men det är ju du som tycker så.
    Rent allmänt så tror jag att de flesta anser att det är rätt bra att ens barn lär sig att man inte kan bo och äta gratis.

    Det finns orsaker till att försörjningsplikten upphör när man gått ut gymnasiet/fyllt 21 om man fortfarande går i gymnasiet då.
    Förr eller senare går man ju över från barn till vuxen.

    Själv skulle jag skämmas för att snylta på mina föräldrar - som du säger, varför vara så girig så man utnyttjar dem?
  • Michisen
    vässlan skrev 2010-05-05 14:48:22 följande:
    "de flesta", är det alltid så att "de flesta" har alltid rätt? man övergår kanske från barn till vuxen men ditt eget barn upphör aldrig att vara ditt barn. att betala räkningar och sådant lär man väl sig förr eller senare? nä, låt barnet leva lite lyx innan vuxenlivet börjar. en trygg grund ger oftast upphov till en trygg tillvaro även senare :)
    Ja, du tycker det, men där håller jag inte med dig alls.

    Visst, mitt barn upphör aldrig att vara mitt barn i betydelsen att jag fött det, men det betyder ju inte att det inte kommer att bli vuxet, mitt jobb är ju att se till att mina barn klarar sig själva som vuxna människor.

     Jag flyttade hemifrån som sextonåring och blev försörjd enligt riksnormen av mina föräldrar tills jag slutade gymnasiet och kan säga att jag är jäkligt glad att de inte lät mig lyxa på något sätt, jag fick istället lära mig att om jag ville ha extra pengar så fick jag helt enkelt jobba för att få dem och det gjorde jag också.

    För min del anser jag att man gör sina barn en otjänst genom att curla dem och låta dem leva "lyxliv" innan man kastar ut dem i den hårda verkligheten.

    Den trygga grunden kan de ha när de är barn, men någon som fyller tjugo i vinter är inte längre ett barn, från och med artonårsdagen förväntar jag mig att mina barn kommer att förstå att de är myndiga, med allt vad det innebär. Går de fortfarande i gymnasiet så får de naturligtvis bo kvar hemma tills de gått ut, men när de skaffar jobb så får de börja ta del av att betala för boende, mat och så vidare.

    Det är ju tanken att barnen ska bli självständiga individer.
  • Michisen
    vässlan skrev 2010-05-05 15:05:48 följande:
    okej, jag levde hemma tills jag fyllde 20 och var inte tvungen att betala någonting alls. däremot sparade jag mina inkomster inför kommande studier, jag anser att ett "barns" vidare studier är mera viktigt t.ex. än att bidra med hyra. Jag klarade mig helt bra när jag åkte iväg för att studera, inga problem alls! Artonårsdagen är väldigt överskattad, alla mognas vi olika och somliga kanske inte är beredda att möta den hårda verkligeheten (som inte alls är så hård).
    Vi tycker olika helt enkelt. Jag lär inte ändra uppfattning och du lär inte göra det och vi är bägge eniga i att vi vill göra det bästa för våra barn.

    Mer än så är det ju inte mycket att säga om saken.
  • Michisen

    Som sagt, som sextonåring flyttade jag till eget boende. Jag flyttade till en etta, tog med mig säng, madrass, sängbord, hittade ett vardagsrumsbord i grovsoprummet och fick en soffa från gillestugan i källaren.
    Köksstuff hade jag fått sedan barnsben som presenter och sparat i brudkista.
    Fick även med mig lite handdukar och lakan och grejer - allt måste ju inte vara splitter nytt när man flyttar hemifrån, går att få ner kostnaderna dramatiskt.

    Var och en gör som de finner bäst.

    Hoppas TS fått svar på det hon undrat över, själv lämnar jag tråden, då jag inte tycker att den leder någonvart längre, det handlar ju trots allt inte om att en del föräldrar vill lära sina barn att de inte kommer att behöva betala något för sig här i livet medan andra föräldrar vill lära sina barn att man får bidra till sin egen försörjning, utan som trådstarten säger så handlar det om den rimliga summan att betala för sig när man bor hemma utan att gå i skolan - 3100:- verkar vara det rimliga svaret, och det ska ju jämföras med att det kostar ungefär 9000:- (beroende på var man bor och hur) att flytta till egen lägenhet.


Svar på tråden Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?