Michisen skrev 2010-05-05 14:54:04 följande:
Ja, du tycker det, men där håller jag inte med dig alls.Visst, mitt barn upphör aldrig att vara mitt barn i betydelsen att jag fött det, men det betyder ju inte att det inte kommer att bli vuxet, mitt jobb är ju att se till att mina barn klarar sig själva som vuxna människor. Jag flyttade hemifrån som sextonåring och blev försörjd enligt riksnormen av mina föräldrar tills jag slutade gymnasiet och kan säga att jag är jäkligt glad att de inte lät mig lyxa på något sätt, jag fick istället lära mig att om jag ville ha extra pengar så fick jag helt enkelt jobba för att få dem och det gjorde jag också. För min del anser jag att man gör sina barn en otjänst genom att curla dem och låta dem leva "lyxliv" innan man kastar ut dem i den hårda verkligheten.Den trygga grunden kan de ha när de är barn, men någon som fyller tjugo i vinter är inte längre ett barn, från och med artonårsdagen förväntar jag mig att mina barn kommer att förstå att de är myndiga, med allt vad det innebär. Går de fortfarande i gymnasiet så får de naturligtvis bo kvar hemma tills de gått ut, men när de skaffar jobb så får de börja ta del av att betala för boende, mat och så vidare.Det är ju tanken att barnen ska bli självständiga individer.
okej, jag levde hemma tills jag fyllde 20 och var inte tvungen att betala någonting alls. däremot sparade jag mina inkomster inför kommande studier, jag anser att ett "barns" vidare studier är mera viktigt t.ex. än att bidra med hyra. Jag klarade mig helt bra när jag åkte iväg för att studera, inga problem alls! Artonårsdagen är väldigt överskattad, alla mognas vi olika och somliga kanske inte är beredda att möta den hårda verkligeheten (som inte alls är så hård).