Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?

Hon är alltså 19 år nu, snart 20. Tog studenten förra året?

Jag tycker inte det låter som om det är någon större brådska för henne att bli "vuxen". Fram tills hon tog studenten hade ju ni försörjningsansvar. En övergångsperiod är väl inte fel? Jag skulle nog ha svårt att ta något betalt alls av en 19-20-åring men jag vet ju inte hur ni har det. Kanske 1500 som ni sagt är ganska lagom till att börja med?

Det finns andra sätt att stötta sina barn att bli självständiga än att ta betalt. Även om din dotter snart är 20 så kan det vara svårt att ta steget in i vuxenvärlden. Har ni diskuterat framtiden? Vad har hon för förhoppningar och förväntningar? Hjälp henne att söka jobb. Lär henne hur man gör. Hjälps åt att skriva CV och brev och titta på annonser eller möjliga arbetsplatser. Diskutera boendefrågan. Vad vill hon? Vad tycker hon är rimligt?

Pix Ladin: En kronologisk ålder på 19-20 år betyder inte att man är vuxen mentalt. Det är ett stort steg att bli ekonomiskt självständig och skaffa bostad. Det är inte så lätt för alla att göra detta snart efter studenten. Det är ett stort ansvar i jämförelse med det man hade under skoltiden (för många).

Ja, kan väl inte vara fel att få en bra start? Jag skulle gärna vilja att mina barn bodde hemma och jobbade ett par år så att de sparade till något roligt. Det är ju ekonomiskt ur deras synvinkel i alla fall.

Pix Ladin: Jag kan inte citera dig. Konstigt. I alla fall: Självklart, är man normalbegåvad och fullt frisk så mår man bra av att bli vuxen. Jag tror bara inte det är så bråttom.

I vår rika världen idag finns så många valmöjligheter för ungdomar. De vill prova sig fram och känna efter. Många reser, provar lite olika jobb och utbildningar. Det dröjer ett tag innan man når en stabilitet och med det vill jag bara säga att jag tycker inte att man ska ställa för höga krav på sina ungdomar.

Däremot kan stöttning helt klart behövas. De flesta vill nog bli vuxna och självständiga, eller? Man kan stötta på olika sätt längs vägen.

Jag som inte har vuxna barn men är ganska ung önskar att jag hade sparat lite mer pengar när jag bott hemma så att jag sluppit ta så mycket studielån alternativt haft lite extrapengar nu som student. Tror kanske det är bra stt spara istället för att ge mamma och pappa. Det är också ekonomiskt.

Lajm88: Om en 25-åring inte hade en önskan om självständighet skulle jag fundera på varför.

Absolut! Det är det jag försöker säga... Men man kan ju göra det på olika sätt.

vampyria2: Brukar också jämföra med förr i tiden eller vissa kulturer. Inte behöver man flytta för att bli vuxen. Man kan gott bli ansvarsfull hemma i ursprungsfamiljen.

Som jag skrev tycker jag att man ska hjälpa och stötta sina barn hela livet. Men det kan man göra på olika sätt. Det måste inte innebära att de som 20-åtingar betalar hyra och uppehälle. Man kan hjälpa dem att söka jobb, uppmuntra dem att plugga medan de ändå bor hemma, uppmuntra dem att spara pengar osv.  Vilken stöttning som är lämplig beror naturligtvis på individen (barnet) och familjen! Vi är ju alla olika, behöver olika stöttning och kan stötta på olika sätt. Självklart kan man förvänta sig att ungdomar hjälper till med hushållsarbetet efter bästa förmåga.

OK

Det låter bra att ni hittat en stil som passar er!

Det låter som en lämplig lösning. Har många vänner som löst det så. Sen tycker jag i och för sig att det kanske hade varit bättre och spara pengarna om man bor hemma med inkomst.

piixelslyna: Tycker det låter vettigt! Visst är det så att alla inte kan lösa det på samma sätt.

Det är väl för att den frågan inte är så enkel kanske. Det beror väl delvis på familjesituationen och barnets situation. 

Jag kommer alltid att stötta mina barn ekonomiskt så gott jag kan, hoppas jag, och jag vet inte om jag någonsin skulle kunna ta betalt av dem. Däremot så skulle jag kanske ta emot lite pengar om de spontant ville betala för något. Men visst, var de i 40-årsåldern så kanske...

Så mitt svar är väl i stort sett: Jag skulle aldrig ta betalt av barn som bor hemma. Men jag skulle uppmuntra dem att leva ett så bra liv som möjligt, förverkliga sig själva och sina drömmar...

Ja, det var ju lite girigt. Men det var kanske för att din sambo inte är deras barn? Men fick inte din sambo mer än 4000? Ska det täcka boende, mat och allt?