Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?

När jag bodde hemma betalade jag enbart 1500 för mat men det var ingenting som de direkt krävde av mig men det var ett medvetet val från min sida.  Jag visste att mina föräldrar inte skulle kräva och då kände jag att det var min plats att ge för maten medan för hyran ville de inte ha något. De ville mer att man skulle i stället spara.

Det är mycket som påverkar. Jag kan förstå om man verkligen behöver hjälp av sina barn, då ska man kunna be om det om ett barn inte själv erbjuder sig. Om barnen bryr sig om den gemensamma ekonomin, om familjen  då kommer de att förstå att det kommer en tid då föräldrar också kan behöva stöd och hjälp.

Du tar upp trygghetsnaromanins Sverige men när man tänker efter hur kan någon överleva alls utan trygghet, hur är det ens möjligt.

Jag tror det som sker är att människor speciellt unga människor inte längre är hoppfulla eller förväntar sig bra stöd från samhället utan man har börjat värdera familjen och hem på ett annat sätt i dag. Det handlar inte om något annat än överlevnad i ett samhälle där det är svårt med jobb därmed bostad för unga människor. Allt kommer sent i livet nu för tiden för att det så samhället ser ut om
man inte nu har rätta kontakter, den turen på sin sida.

Tyck inte synd men ge någon av de ditt jobb för att få bostad måste man uppfylla en inkomstnorm.  :D

Jag kan undra att just "leva på" kan vara ett gemensamt beslut om man är en ung människa med föräldrar som är helt okej eller om man inte är ung men helt enkelt har välbärgade föräldrar som inte har något emot att alla i familjen ska ta del av deras ekonomi i vissa tider i livet.

Jag tror inte att man ska döma de människor som har fattat ett gemensamt beslut i sin familj. Det är ingen rätt men det är ett beslut som människor fattar gemensamt utifrån det som de känner till om varandra och då anser jag att det är inte något som någon annan har att göra med och tro att det finns något som är rätt eller
fel sätt. Det är rätt så länge alla är överrens, anser jag.