Pigeon skrev 2010-05-06 14:51:05 följande:
Fast hur roligt är det, att tillbringa varje kväll ensam på sitt vandrarhemsrum? Det kanske kan funka när barnen är stora men nu pratar vi ju om småbarn. Jag tycker tvärom att det ligger i den äldre generationens intresse att möjliggöra för sina barn och barnbarn att hälsa på på ett smidigt sätt. Jag tycker lite grann att den generationen som börjar bli mormor/morfar/farmor/farfar är lite själviska ibland. De prioriterar sig själva, sina nöjen och resor, sitt sparande, sina jobb och sina pengar. Barn- och barnbarn får klara sig själv, och vill de ha en god relation är det typ upp till dem. När jag var liten var det inte ovanligt att mor- och farföräldrarna flyttade från hus och hem och ort för att komma närmare barnen och barnbarnen och kunna ställa uppsom t.ex barnvakt. De gav upp en del av sina egna liv, en del av sin egen komfort och lyx, för sina barns skull. Visst, det är ju självklart upp till var och en hur man vill göra, men jag tror att risken är att kontakten med barn- och barnbarn blir sporadisk och stel på det viset. En nära och bra relation med barnbarnen leder - tror jag - till att man slipper sitta ensam på ett ålderdomshem hela sin ålderdom utan besök. Annat än sporadiskt då...
Tänk så annorlunda man ser på saker. Jag njuter nu när barnen är vuxna, för nu kan vi göra allt det som vi inte kunde eller hade råd med när barnen var små. Jag prioriterar mina barn in till en viss gräns, jag ställer upp för dem, men vägrar att bli utnyttjad. Detta är fortfarande deras hem, dottern som flyttat hemifrån har kvar sin nyckel, men har inget rum kvar. Sonen bor kvar hemma, men är vuxen nog att klara sig själv och framförallt försörja sig själv. Barnen tar ingen hänsyn till oss föräldrar när de tar sina beslut, bra eller dåliga. Men vi föräldrar skall resten av livet stå i givakt när barnen knackar på? När skall vi få njuta av friheten, när skall vi få njuta av pengarna so man kan få över?