NorrVimpel skrev 2010-05-06 15:37:46 följande:
Jemima: Förutom det rent ekonomiska i att ha möjlighet till gästrum/stugor så är det också en fråga om ork. Inte säkert att man orkar ha gäster boende hos sig när man blir äldre inte heller att man orkar hålla efter ett stort hus eller en stor lägenhet. Det är också mycket att städa och hålla efter. Och överlåta ett rum till enbart gästrum är lyx. Så föräldrarna skall inte ha ett liv utöver barn och barnbarn utan sitta och vänta på besök då de inte har råd att åka någon annanstans eller göra någonting som gå en kurs osv. för att de måste kunna ta emot gäster boende hos sig Fast jag antar att vi rör oss i helt olika ekonomiska sfärer.
Mina föräldrar prioriterar sina barn, och det tycker jag är jättebra. Vi träffar dem ofta och de har en nära relation till sina barnbarn. Det anser jag är viktigare än någon kurs!
"Ta emot gäster", så ser varken vi eller dem det som. Vi är inte där som gäster, utan som barn i huset! Och därför är det självklart att inte de ska passa upp på oss när vi är där utan vi hjälper till med matlagning och allt annat, utom möjligen städning. Det fixar pappa, är typ hans "uppgift" i deras hushåll.
Jag vet inte vilken ekonomisk sfär du rör dig i men vi är inte rika, varken föräldrarna eller jag. Vi lever på min mans lön eftersom jag just nu studerar, och han tjänar genomsnittligt. Min mamma är pensionär och har dålig pension eftersom hon inte arbetat heltid, dessutom var hon lärare vilket gav ganska låg lön. Pappa hade också låg inkomst när vi var små, numera tjänar han dock mer eftersom han blivit präst. De har som sagt köpt ett stort hus så de har en del lån, men de har även råd med resor.
Bellsam skrev 2010-05-06 15:31:43 följande:
Jag håller med dig! Hellre att jag sover på soffan hos dom eller tar med mig luftmadrass eller något än att de ska "behöva bo kvar" i ett hus som egentligen är för stort för dom. Nej låt dom sälja det och resa runt eller vad dom nu vill göra. Tycker det låter konstigt att man säger att man kommer tappa kontakten med sina föräldrar om de inte har ett rum som du kan komma och bo i när du känner för det. Är det så ni mäter kärleken till era föräldrar? Det måste väll ändå betyda massor att bara få träffa dom, även om man kanske får ligga på en luftmadrass ett par nätter.
Mina föräldrar "behövde inte bo kvar", de skaffade ett nytt hus men valde ett stort med extrarum.
Jag talar bara av erfarenhet, och min mans pappa som prioriterat annorlunda träffar nästan aldrig sina barn- och barnbarn. Och när det blir av är det omständligt och man stannar aldrig över natten. Det blir inte alls samma nära relation som hos mina föräldrar, där vi ibland stannar en hel vecka och umgås både morgon och kväll. På kvällarna kan vi sitta och spela sällskapsspel halva natten, hade ju aldrig funkat om vi vart tvungna att bo på hotell.