• Juli1

    Hur ofta blir ni arga på era trotsiga 3 åringar?

    Behöver lite tips....


    Jag har en underbar 3 åring som nog är i trotsåldern Han är grymt envis och hittar gärna på bus. Han vill dessutom gärna bestämma allt!
    Men jag är så trött på att bli arg på honom, vill egentligen inte skrika och bli arg. Men vad gör man när han hoppar i sängen med grusiga kläder för femte gången, slår lillebror i huvudet helt oprovocerat. Gnuggar sina kladdiga händer i soffan direkt efter maten. Spelar knappt någon roll vad man säger, han ler bara och fortätter sina bus. Måste bli ordentligt arg ibland för att han skall sluta, det är inget roligt
    Vi är ute och träffar andra barn ofta och han är aldrig elak eller hopplös då. Detta är mest hemma
    Detta är inte heller hela dagarna som tur är, han kan vara kolugn och bara mysa åxå.
    Antar att han är en helt vanlig kille med spring i benen och som är trotsig, så ni andra föräldrar hur behåller ni lugnet?
    Blir ni åxå arga ofta?
  • Svar på tråden Hur ofta blir ni arga på era trotsiga 3 åringar?
  • Teskedsmamman

    Skojar du??

    Alla tre har drivit oss till vanvett emellanåt... gärna flera gånger varje dag Just nu har vi Spjuverbrodern i 3-årsköret....


    3 killar & pojke v26 ☆ tesked.blogspot.com/ ☆ Virkaholic
  • lövet2

    Nja, jag har ju ett lugnt temperament från start, så jag har ett visst försprång där!

    Arg på 3-åringar blir jag nog typ aldrig, utan jag har väl mer problem med att hålla mig för skratt i bland. Tror mycket på att förebygga - t ex ta av de grusiga kläderna så fort vi kommer in eller tvätta de kladdiga händerna direkt efter maten innan de kladdas ut någonstans. Säger inte till så mycket heller, utan jag lyfter bort ungen redan första gången jag säger till.




  • Juli1
    Teskedsmamman: tack för de orden
    Lövet2: Sant, man måste alltid vara steget före....  
    Folk säger iof att jag har oerhört tålamod, men hinner inte alltid vara steget före... och jag vill ju inte bli arg.... bra tips att man ska inte tjata så mkt heller
  • Elli77

    Jag tror mig också ha bra tålamod - oftast. Men ens egna ungar har ju en tendens att trycka på precis de rätta knapparna för att man skall bli superilsk och det så snabbt att man knappt hinner hejda sig. Jag är oftast lugnt, ibland tycker jag hela situationen mest är lustig, ibland är jag snabbtänkt och avleder som bästa pedagogen - men så ibland blir jag bara helt förbannad och ryter och skriker och faktiskt oftast är det nog bara bra. Jag tycker det är nyttigt för de små att de faktiskt får se att vuxna också kan bli arga och ledsna och att man visar dem att "ja, nu är jag arg, men det går över" - alltså ett sätt att hantera ilskan.


    Värst är de fåtal gånger jag blir så arg att jag säger och gör saker jag ångrar i efterhand. Hotar, tar tag i armen lite för hårt för mitt eget gillande eller beter mig som en tre-åring själv. Då skäms jag efteråt och ber om ursäkt. 
    Alltså, man är ju inte mer än människa och som jag sa, jag tror det är en viktig lektion i känslohantering för barnen att se sina föräldrar reagera också!
  • Teskedsmamman

    Åh vad jag önskar att jag hade haft lååååångt tålamod ibland, jag har mycket bättre tålamod nu än för 10 år sedan men ändå, explosioner är ofta närmare än tålamodet, tyvärr...
    Det där med att hålla sig för skratt kan vara jobbigt ibland


    3 killar & pojke v26 ☆ tesked.blogspot.com/ ☆ Virkaholic
  • lantmamman

    Ptja.. Sisådär 3-10 ggr per dag.
    Känner igen det där att jag har svårt att hålla mig för skratt ibland, men jag försöker vara konsekvent. Och försöker att inte bli vansinnig. Men visst är det en viljornas kamp härhemma.

  • Imortaelis

    Jodå min tös vet exakt vad hon ska göra för att få mamma till bristningsgränsen och det är något hon roar sig med helst flera gånger per dag {#lang_emotions_wink}

  • mkvp

    oftast hjälper det inte ett dugg att skrika och bråka och skälla... vill man få någon att lyssna så får man sänka rösten... sen har vi minimerat reglerna här hemma. vad är viktigt? det är få saker som det är nolltollerans för, ex att slåss. men det mesta andra är faktiskt ok att göra, ex hoppa i sängen. håller med lövet om att i bland är det svårt att hålla sig för skratt...

    igår när hon hade en kompis här blev det väldigt tyst på hennes rum där de lekte... vi gick in och tittade och hittade bustjejerna i full färd med att dekorera väggen med hjälp av tuschpennorna {#lang_emotions_surprised}.
    titta vad tjusigt utbrister de när vi kommer in!
    vad göra.. ha ha vi satte oss ner och pratade om att man bara får rita på papper och sen hjälptes vi åt att tvätta väggen..

  • Racercat

    Några gånger om dagen tror jag... Inte jättearg alla gånger, men varje gång känns jobbog. Har en son som är två år och några månader. Det jobbigaste tycker jag är allt lirkande man måste hålla på med om man inte ska behöva bli arg. Ett exempel: Med snäll och glad röst - Kom V, nu ska vi gå och ta av dig pyjamasen. Ingen reaktion.. Igen -Kom V, nu är det dags att ta av pyjamasen. Ingen reaktion... -Kom nu V, Nu ska vi ta av dig pyjamasen. Lite hårdare i rösten den här gången. Nu reagerar han iallafall och går och sätter sig på sin lekbil och säger -Jag måste köra lite bil. Nu börjar jag bli ganska irriterad och säger, lungt men sammanbitet -Kom nu V, vi ska byta pyamas på dig. Om du inte kommer själv nu så kommer jag att bära dig. Oftast så kommer han snabbt då, ibland lyfter jag upp honom, men då blir ha oftast jättearg och börjar gråta. Då sätter jag ner honom, säger, fortfarande irriterad, gå själv då! Sen brukar vi båda liksom lungna ner oss och jag förklarar, för femtielfte gången, -om du hade kommit första gången jag sa till så hade allt gått jättefort, vi hade sluppit bli arga och vi hade kunnat leka en stund istället. Ibland så fortsätter jag bara, bär in honom storgråtande till badrummet och börjar ta av honom. Så här är det för varje sak vi ska göra, även om det är saker han egentligen tycker om. Ibland försöker jag locka med något, som att vi ska göra något kul efteråt, men det funkar ju inte att behöva hitta på nåot kul att locka med för varje liten grej vi ska göra. Så, av alla dessa saker som man gör varje dag så behåller jag nog lungnet i de flesta, men några "argheter" blir det varje dag...

  • Eima
    Racercat skrev 2010-05-06 13:11:37 följande:
    Några gånger om dagen tror jag... Inte jättearg alla gånger, men varje gång känns jobbog. Har en son som är två år och några månader. Det jobbigaste tycker jag är allt lirkande man måste hålla på med om man inte ska behöva bli arg. Ett exempel: Med snäll och glad röst - Kom V, nu ska vi gå och ta av dig pyjamasen. Ingen reaktion.. Igen -Kom V, nu är det dags att ta av pyjamasen. Ingen reaktion... -Kom nu V, Nu ska vi ta av dig pyjamasen. Lite hårdare i rösten den här gången. Nu reagerar han iallafall och går och sätter sig på sin lekbil och säger -Jag måste köra lite bil. Nu börjar jag bli ganska irriterad och säger, lungt men sammanbitet -Kom nu V, vi ska byta pyamas på dig. Om du inte kommer själv nu så kommer jag att bära dig. Oftast så kommer han snabbt då, ibland lyfter jag upp honom, men då blir ha oftast jättearg och börjar gråta. Då sätter jag ner honom, säger, fortfarande irriterad, gå själv då! Sen brukar vi båda liksom lungna ner oss och jag förklarar, för femtielfte gången, -om du hade kommit första gången jag sa till så hade allt gått jättefort, vi hade sluppit bli arga och vi hade kunnat leka en stund istället. Ibland så fortsätter jag bara, bär in honom storgråtande till badrummet och börjar ta av honom. Så här är det för varje sak vi ska göra, även om det är saker han egentligen tycker om. Ibland försöker jag locka med något, som att vi ska göra något kul efteråt, men det funkar ju inte att behöva hitta på nåot kul att locka med för varje liten grej vi ska göra. Så, av alla dessa saker som man gör varje dag så behåller jag nog lungnet i de flesta, men några "argheter" blir det varje dag...
    Åååh vad jag känner igen mej i det där {#lang_emotions_tongue_out}
    Funderar när det ska sluta, känns som hon aldrig riktigt lär sej. Varje dag är det vid minst ett tillfälle samma visa när det gäller handtvätt före/efter maten, läggdags, påklädning, dusch eller nåt annat som ska göras..
    Och så har hon börjat med att bli tokarg när jag säger till henne. Kan be/påminna henne om en sak 10 ggr och hon gör det ändå inte, efter elfte gången skriker hon " men mamma jag veeeeeet ju redan det, du behöver inte säga det!!!" och blir jätteledsen... suck.. En härlig ålder

    Självklart blir jag arg ibland, men det beror mycket på hur min dagsform är. Sen kan jag vara irriterad men ändå hålla lugnet, bara låta lite bestämd.
  • Juli1

    Skönt att höra alla kommentarer


    Hade nog en jobbig dag igår, varit förkyld o mannen jobbat massor, men idag är jag frisk och har mycket bättre tålamod.
    Blir ju mycke enklare om man är pigg och utvilad
Svar på tråden Hur ofta blir ni arga på era trotsiga 3 åringar?