Studerande singelföräldrar

Hej!

Jag har gått en keramiklinje på folkhögskola, och ska fortsätta ett år till, med hopp om att kunna söka högre keramikstudier eller liknande sen

Studera tipsen va ju jättebra.

Studierna blev lite väl lidande förra året då jag kände att jag var "tvungen" att jobba så mycket som möjligt  och vara "duktig". Det funkade inte och jag gick halvt om halvt i den berömda väggen.

Vissa dagar va jag i skolan hela dagen och gick direkt till jobbet. Inte hemma på hela dagen. Jag va helt sänderstressad. Jag jobbade mer eller mindre varje helg, kvällar och ibland dubbelpass.

Den här terminen ska jag satsa mer på studierna och jobba mindre även om det är svårt att tacka nej.

Hur gör ni för att slippa känna den så kallade duktighets pressen. Eller känner ni inte av den alls.

Som om studierna inte räcker på något sätt. . .

Här i kommunen har dom att from det att barnet är tre år går de 15 timmar i veckan gratis. . . inte riktigt det som efterlyses kanske.

Jag tycker att det är skit att man ska stå själv med alla utgifter. Det är konstigt. Man ska klara allt på en inkomst. Och vilken inkomst sen.

Visserligen finns det ju de som påstår att situationen är självvald, att man citat "får skylla sig själv" som är själv med barn.

Underhållsstödet är ett skämt! 1237 kr är ingenting! Dags kanske att regeringen börjar se över och ge bidrag i relation till de konstnader som faktiskt är. Menar man på fullaste allvar att man i en par relation enbart lägger en tusenlapp var på sitt barn i månaden. . .