Tar ni hem kompisar eller följer ert barn med ompisar hem?

Ja,min dotter har mängder av vänner.Och flera på sin avdelning på dagis.Jag pratar med deras mammor och cirka 2 gånger i veckan turas vi om att hämta barnen så att de får leka av sig till kvällen.Gaska skönt även för mig att komma hem nån dag och bara ta det lugnt,likadant att komma hem eller direkt efter dagis vara ute med barnen.

Sen brukar jag hälsa på min kompis en gång i veckan,våran granne,då leker barnen för fullt.Eller våran granne mitt emot,deras pojk är 7 år och kommer gärna hit och leker ibland med vår dotter.De spelar spel,är ute och leker eller är hos honom.

Jag tycker man ska låta barnen få leka med sina vänner,lagom ofta.Visst är man trött efter jobbet,men för min dotter är det jätte kul att ta hem sin kompis direkt efter dagis,eller gå hem till henne.

Nu är min son lite äldre och mer "självgående" (10,5 år) men han tar ju hem kompisar minst en gång i veckan. De tycker att det är roligt att sitta på hans rum och bygga med LEGO, spela spel, se dvd eller surfa lite.

Ibland ringer han och frågar om han får följa med någon hem också. Jag uppskattar att han har kontakt med sina kompisar på fritiden, för det blir en annan relation än den man har i skolan. Dessutom är det skönt när han leker med nån kompis, för då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag har fullt upp med skolarbete.

Ekorren.

TS, jag har också en 4-åring, men han leker inte med kompisar hemma ännu. Han har inte det behovet än, han frågar inte efter det. Han har ju fullt upp på dagis hela dagarna, och om inte barnet frågar efter det, så tycker jag inte att man själv behöver skapa behovet. I alla fall inte när de är så små...

Min dotter har inte umgåtts så mycket med sina dagiskompisar på fritiden men hon har vänner på andra håll som hon umgås med flera dagar i veckan. Det är även övernattning på helger ibland. Så har det varit sedan tjejen har varit väldigt liten (1½ år kanske). Det började med att jag och en vännina behövde barnvakt ibland så vi turades om att passa varandras barn, nu är det mest de som vill leka och frågar om de får sova hos varandra. =)
Hon tycker även om när hennes bonuskusiner vill komma och leka och eventuellt sova över.
När hon har träffat kompisar från dagis har alltid vi föräldrar varit med men det är nog bara för att vi föräldrar inte känner varandra eller varandras barn.

Tjejen är nu 4 ½år förresten =)

skulle jättegärna vilja att min 5 åring tog hem kompisar efter dagis och vice versa,men tyvärr har han dålig kontakt med de andra barnen på vad vi tror är Asperger.
är inte så lätt som förälder med social fobi etc heller att t ex ringa till en annan förälder med barn på dagis o be om en lekträff...

min son har inga kompisar alls,utanför dagis

Sonen som snart är 3½ år går på ett dagis där de "bara" är 6 st i samma ålder (varav 1 snart inte varit där på 1 år, har cancer ) , och av dem så har de varit på varandras kalas och 1 av dem har varit här och lekt. Sen är de några av de äldre, särskillt en som rätt ofta följer med hem från dagis och leker. Sen har han en kille på gatan som är lika gammal, och de brukar leka då och då.
Sen är vi några som träffas kontinuerligt från föräldrargruppen, och då leks det för fullt.

Storasyrran däremot som är 7 år, leker med kompisar nästan varje dag efter skolan.

Det har liksom blivit lite så med andra barnet att man "glömmer" bort honom lite gällande kompisar, han hänger ju på syrran med hennes kompisar när de är här och leker, och de funkar för det mesta bra.

Kompisar får barnen ta hem när de frågar efter det. För oss har det gått i perioder genom deras uppväxt. Nuförtiden är det ganska sällan de har med sig nån hem. Skönt tycker jag som inte uppskattar andras barn sådär jättemycket.

Har turen att bo i ett radhusområde med många barn i och världens trevligaste lekpark. Är i stort sett i lekparken varje dag efter dagis ett par timmar varför vi inte så ofta har kompisar till barnen på besök så jätte ofta. Eftersom husen dessutom står så nära varandra är det lätt för barnen att bara springa över till en kompis och vara där i 10 min.

Vi tar inte heller hem dagiskompisar det känns på något vis som att de redan har lekt av sig när man hämtar (eller själv känner man sig så färdig ivarje fall att man inte kan tänka tanken att ta hem ett barn till när man redan har två hemma
Han är 4 1/2 förresten. Vi träffar en av dagiskompisarna ibland på helger och så, då de får leka av sig, ibland kan det hända att han kan tjata om att han ska ta hem typ halva dagis, men det tillhör åldern säger fröken på dagis att de bjuder in varandra hipp som happ. Jag tror inte man behöver ha dåligt samvete för att man inte tar hem kompisarna, de har ju redan lekt en massa under dagarna.