Att ignorera sitt barn som straff

hmm jag vet inte..Jag har nog inte ignorerat min son på det sättet.. Men har nog sagt åt honom och sen ignorerat honom om han gjort något dumt.. Men han brukar ignorera mig då också. Men jag har nog alltid tagit upp honom om han har bönat och bett om jag har kunnat annars har jag nog förklarat för honom varför jag inte kan ta upp honom..

 Hmm jag vet inte vad det kan leda till i framtiden, jag brukar tänka mig in i situationen själv. Hur skulle jag känna om någon gjorde så mot mig. För det är troligtvis så dina/ditt barn känner när du gör så.

Jag menar inte att man ignorerar det dåliga beteendet utan att man grälar med sitt barn och därefter fortsätter att "sura" genom att medvetet ignorera barnet när h*n söker ens uppmärksamhet.

nej men det var det jag menade att jag tror inte jag har ignorerat mitt barn på det sättet utan bara när han gjort fel..
  
Tror det är viktigt att släppa det i samma sekund som man grälat klart.. Sätta upp en falsk fasad några sekunder eller bara försöka att inte utstuderat ignorera.. Göra det lite snyggt, gå på toaletten bara för att komma bort en liten stund eller gå in i ett annat rum så barnet inte känner sig träffat.. Det är klart att man får bli less på sina barn ibland, men det är nog viktigt att inte visa det för tydligt..

Jag vet att ofta hänger samma beteende med barnet när det blir äldre. Barnet får lära sig att det är så man hanterar konflikter som vuxen - vilket är fel.

Gör man det regelbundet så kan barnet får en förskräckligt dålig självkänsla - och det följer med upp i vuxen ålder. Däremot vågar jag väl påstå att en gång är ingen gång; ett misstag förstör inte ett barn för livet ...

Min mamma var expert på att göra så mot mig. Men jag kan inte svara på om det fått några "men" på mig, men jag fullständigt avskydde vad hon gjorde. Möjligtvis att jag är extremt noga med att absolut inte göra så mot mina egna barn. Kanske så att det blir lite för mycket åt det andra hållet. Jag blir sur på sambon om han inte svarar dottern på direkten när hon söker hans uppmärksamhet. Och det kan ju vara lite jobbigt för honom att få onda ögat av mig så fort han är lite disträ och inte kanske är så snabb på att svara henne.

För mig blev det motsatt effekt. Jag har vet hur jobbigt det är att bemötas på det sättet så jag vill absolut inte att mina barn ska behöva känna så.

Min mamma gjorde så mot mig HELA tiden när jag växte upp. Så det beteendet hakade fast i mig också. Sen när jag gick i terapi för att bearbeta min miserabla barndom så har jag fått hjälp med att inte göra så, att prata istället. Jag ignorerade inte mitt barn, utan min sambo - och det är ju lika illa... för om jag inte hade sökt hjälp för det hade jag ju såklart börjat göra så mot mitt barn. Jag avskydde det beteendet hos min mamma och ville absolut inte föra det vidare.

Pixidust och Sasson: Japp, min mamma gjorde så mig också. Jag minns det inte från att jag var liten, däremot minns jag det från mina tonår. Då hade jag lärt mig att göra samma sak och vi kunde gå i dagar och ignorera varandra. Fruktansvärt. Hela huset blev kallt. Det var helt nyligen som min mamma hade hört Lars Gustavsson prata på radion och fått jätteångest när han liknade det vid tortyr. Då berättade hon för mig att när jag var riktigt liten så gjorde hon också så och jag brukade som resultat gråta och böna henne att: "snälla mamma, prata med mig!"

Vidrigt. För min del tror jag inte att det var från att jag var liten, utan det startade när jag var kring 12 år ungefär har jag för mig. Men jag kommer nog aldrig att förlåta henne. Jag ser ner på henne pga det där. Jag ser henne som ointelligent och känslomässigt handikappad och jag har helt tappat respekten för henne.

Bra att din mamma åtminstone hade vett nog att skämmas efteråt, och framför allt att erkänna det för dig. Det skulle aldrig min mamma göra, hon skulle bara anse att jag förtjänat det för att jag bråkat med henne. Hon har aldrig bett någon om ursäkt i hela sitt liv. Det är alltid någon annan som gör fel och hon gör rätt enligt henne. Hon har inte vett nog att se sina egna brister.