Vem ska betala studenten??

Nästa år kommer jag stå som student, och jag förstår problemen i det ekonomiska. Jag funderar på att hoppa över både studenkryssning och bal för att spara pengar.
Frågan är hur långt själv man som student ska gå själv. Ska man mötas på mitten eller på något annat sätt?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, jag vill ha ett jobb så jag kan fixa allt själv helst, men tiden räcker inte till. När jag kommer hem så sover jag för att jag är så utmattad efter skolan, eller så sitter jag och pluggar intill natten med några få pauser.

Hur ska jag då kunna hjälpa till med så mycket pengar?

Visst, jag kan spara en 50-100kr i månaden, men så behöver jag en ny vinterjacka också, och där är jag ärlig med att jag faktiskt inte har någon.

Jag har hittat studentklänning för en otroligt billig peng och står för den själv, hår, sminkning och naglar kommer jag också fixa själv. Skor har jag redan och mössan betalar jag 1/3 del av själv, både mamma och pappa får stå för en varsinn faktura på 289kr de också. För mig känns det rättvist!

Det är inte bara föräldrarna som mår dåligt av det här. Jag har jättedåligt samvete för att föräldrarna får stå för så mycket, samtidigt som det känns som att jag inte är värd att lägga pengar på. Jag vet inte hur jag ska bete mig riktigt, jag kan ju inte dela på mig och jag måste ha största, möjliga fokus på mitt skolarbete. Jag vet att det krävs hårt arbete för att komma någonstans i livet, men det ska väl innebära belöningar också?

Det är fruktansvärt svårt i alla fall, inte bara för föräldrarna.

Vet inte vad mitt inlägg leder till, men jag måste få ur mig det här ur mitt hjärta.

I flera års kämpande, så har jag sett fram emot mitt studentår, även då jag vetat att det skulle bli svårt med ekonomin. I flera månader har jag längtat efter min frigörelse när jag äntligen skulle få bli myndig. På ett par minuter så krossade försäkringskassan mina drömmar totalt.

De kräver att jag och mamma ska betala nära 22 000 kr, till den 24 november i år! 5 dagar innan min födelsedag!
Jag hade valt att ha en lågbudgetfest, jag skulle inte bjuda på något förutom festlokal i princip. Detta ledde till att väldigt få ville komma på min fest, men jag såg fram emot det ändå. Nu fick jag ställa in min fest och mycket annat av mina planer för studenten kommer också få ställas in.
Tack vare försäkringskassan.
Min stora längtan, mina stora drömmar, blev total kvaddade på bara några minuter. Hur kan man få kasta ner folk i fördärvet på det sättet? Snacka om att sparka på de som redan ligger. Staten är fan ingenting att lita på, man kan inte förvänta sig någonting, oavsett hur hårt man kämpar. Den enda chansen är om man föds med en jävla silversked i munnen.
Är så otroligt besviken, så otroligt, jävla besviken!!!

Jag vet! Det är ju inte jag som får betala. Men indirekt gör ju jag också det eftersom att pengar som skulle ha gått till annat, får gå till det i stället.
Min mamma hade pratat med FK i somras för att försäkra oss om att inget liknande skulle inträffa. Vi fick beskedet om att det var lugnt och att vi inte hade anledning att oroa oss. Så får man en fet, jävla käftsmäll i alla fall. Fruktansvärt ledsamt när man fått kämpa hela livet, börjat komma på fötter och slås ner igen.