Måste man tycka att ens barn är det största i livet?

Med tvekan svarade jag ja. Men då är det bara utifrån min egen erfarenhet att där en förälder inte sett sina barn som det största och viktigaste i sitt liv, där har det inte heller varit något bra förhållande mellan förälder och barn. Och i flera av de fallen har barnen farit ganska illa.

Men kanske det finns undantag som jag bara aldrig träffat på?

Man dömer gärna andra utifrån sin egen situation. För mig var det (faktiskt!) en större omvälvning i livet att bli husägare än att bli mamma. Det betyder inte att jag inte älskar mitt barn, utan att det nog var en naturligare förändring som det gick fortare att vänja sig vid. Det är dumt att bestämma sig i förväg på hur man SKA reagera över ditten och datten. Alla har olika bakgrund och olika förutsättningar.

Rent krasst och objektivt så är barnen de facto det största som har hänt mig, för det är stor skillnad på att själv vara barn eller förälder. Men varför ranka upplevelser i livet?

Nej, måste man inte.

Nej.  Vad som är viktigast är olika för alla.

Jag tänkte att det var olika saker. Att man "måste" tycka att barnen är viktigast, men inte nödvändigtvis att det är det största som hänt i livet. Men jag kan inte riktigt förklara vad jag tycker skillnaden är mellan störst och viktigast.

jag tror inte att man måste tycka varken eller. barnen kan vara en sak bland många som är viktiga och stora.

Ja barnen ska vara det största i livet. Annars är man sjuk i sitt huvud (inget ont i psykiskt sjuka dock, de kan inte rå för det och är också värdefulla människor).

eller så är man bara inte som du. det är ingen sjukdom att tycka att annat är lika viktigt som barnen. massor av människor väljer andra saker framför sina barn varje dag, antagligen fler än de som alltid sätter barnen först.

Jag menar nog att man absolut kan tycka att husköpet var en mer omvälvande händelse än att få barn. Men man kan inte tycka att huset är viktigare än barnen, alltså att välja att göra sig av med barnen och behålla huset (eller jo, det kan man ju kom jag just på... en del gör ju faktiskt det vid skilsmässor)