Lkg barns föräldrar

Min dotter har ju "bara" op läpp/näsa. Vad jag hört så stannar man lite längre på sjukhuset efter gomoperation (i vanliga fall stannar man ju bara runt 3-4 dygn efter läpp/näsa). Vid gomoperationen stannar mng ett par nätter längre än så. Barnen kan ha lite mer ont än efter läppoperationen. Jag tror inte min dotter hade så ont efter op, hon var mest hysterisk för att infarterna åkte ur och de var tvungen att sticka henne mng fler ggr än "normalt". Gällande gomoperationen har jag hört att det är ganska vanligt m "fistelbildningar", vet dock inte vad det innebär. Jag tror jag var lite naiv inför första operationen. Man ska självklar inte vänta sig det "värsta" MEN vänta Er att era känslor kommer åka berg och dalbana, starka känslor komma i rullning (vilket är helt natuliga känslor), känslor av maktlöshet att inte kunna hjälpa på det sättet man skulle vilja. Vänta Er att ni kommer ge flickan all medicin, all omvårdnad (som att få igång drickat/maten efter op). Hon kommer att ha dropp tills detta funkar. Tänk på att ni känner ert barn bäst, sköterskorna finns där som stöd & sköter morfinpump och annat som Ni inte kan sköta. Annars är det föräldrarna som känner sitt barn  bäst och tveka inte att förmedla vad ni upplever till sköterskorna. Mitt råd är egentligen att sova ut ordentligt innan operationen (så gott det går ) för det kommer bli ganska tuff resa. Ni kommer inte gå därifrån utan några erfarenheter starkare. Men jag upplever även att dessa erfarenheter fört mig närmare min dotter. Jag kan tolka hennes känsloliv väldigt bra. Hon anknöt väldigt starkt till mig. Jag tror dock att det negativa kan vara att som jag (som nog är ganska blödig )  är rädd för att åka sådan berg och dalbana igen. Jag kände mig som världens sämsta mamma som ibland ville sova fast jag visste att hon behövde mig (sov kanske 2 timmar natten) .......man ligger på helspänn. Man vet juinte innan hur man ska reagera. Jag reagerade starkt kring hela händelseförloppet. För de som inte tror att man kan känna likadant för ett adopterat barn........pfffff. Nu blev det långt!

*erfarenhet rikare*

Fick veta idag att vi ska in för gomoperation den 7 juni. Inskrivning den 3:e. Jag är glad att hon fått tif och att de är få unnat i världen att helt gratis kunna åka in för operation med sitt barn. Men det är kluvna känslor för jag är också rädd att återuppleva allt. Alla upplever ju troligtvis saker på olika sätt och jag ville inte skrämma upp dig eller så, men jag tycker det är bra att säga till föräldrarna "detta blir troligtvist rätt tufft". Hade jag haft den inställningen från början hade jag inte blivit så "tagen". Denna ggn ska jag tänka mig att det blir tufft och så blir det en glad överraskning om det blir bättre denna ggn. Jag var nog mest rädd för narkosen förra gången, men egentligen bör man nog vila under tiden barnet ligger under narkos och inte stressa upp sig som jag gjorde Lycka till iaf! Vilket sjukhus ska ni för op?