sonen tappat motivationen i skolan

Jag är inte alldeles säker på vad det är som du ser som ett problem ...?
Hänger han inte med i skolan? Klarar han inte kursplanen?

Ang fantasivärlden, så har jag en 11-åring och hans 12-årige kusin, som lever i en värld av väktare, skattkistor, svärd och monster. Killar är ofta betydligt barnsligare än tjejerna i den åldern ...

Jag menar att ahn liksom inte bryr sig. Lärnarna säger att han inte klarar kursplanen och de får jag väl lita på men det känns inte som att dom jobbar för att han ska klara de heller. Har jättesvårt att förklara vad jag menar men att få han att focusera på skolan är helt stört omöjligt. Det är till och med prat om att han inte får följa med sin klass och han verkar inte bry sig alls om detta

Nej, det är ju lärarna som ska inspirera, och de ska samarbeta med dig och sonen för att se till att han klarar kursplanen. Det ska vara möten och planering för att alla ska göra sitt bästa. Och om inte skolan bryr sig mer än så där, då förstår jag att din son inte heller bryr sig. Kanske han innerst inne hoppas på att få en annan lärare om han går om?

Nån inspiration tror jag ju inet att de finns att hämta där. Dom kollar ju inte ens läxorna. Att prata med dom känns som att prata med en bergvägg. Dom tar inte ens tag i han när han "missköter" sig.

Jag känner mig helt maktlös men samtidigt väldigt löjlig =(

Jag tycker att du ska kräva att din son får feedback på sina läxor. Det är en självklarhet, annars fyller ju inte läxorna någon funktion.

Kontakta skolledningen för samtal och redogör för hur du uppfattar situationen och vilket gensvar du har fått från ansvariga lärare.

Jag har tjatat och gnällt i tre fyra år nu och får samma respons från hans lärare hela tiden men vad som oroar mig nu är att sonen har fullkomligt tappat sugen på skolan. Blir bara ledsen och uppgiven. Vet faktist inte vad jag ska göra längre!!

Vad säger skolledningen då?

en tanke
läraren kanske inte ser läxorna som den typen av läxor som fanns förr, utan helt enkelt som en repetation hemma för att kunna minnas bättre?

en omotiverad elev är inte elevens fel, utan det ligger faktiskt på läraren! jag tycker du ska ta en dag eller två och titta på hur läraren jobbar med barnen och se om det arbetssättet inte funkar för ditt barn, prata sen med läraren; förstå varför den jobbar på detta sätt o ev hur hon/han kan fånga upp ditt barn. vissa lärare behöver också feedback, denne kanske också har slut på idéer? eller så jobbar du o läraren på olika sätt o har olika synsätt och du måste förändra hur du "jobbar" med barnet hemma för att det ska funka?

Alldeles för lätt att lägga över ansvaret på skolan - om han stänger in sig i en fantasivärld och dessutom är omotiverad - så är läraren och skolan chanslösa oavsett hur mkt extra stöd han får/ hur inspirerande de är.

Håller med dig om detta påstående - men TS gör ju allt för att inte skylla på skolan utan hjälpas åt att ta tag i problemet!
Soom jag förstår TS är du villig att göra vad som krävs från din sida så inlägget tycker jag känns som ett påhopp!

Anyhow, det är inte så att han har svårt för skolan och inlärning? Att han helt enkelt skiter i det för han känner sig sämre än kompisar, känner sig dum och därmed blir ännu mer omotiverad? Och ännu mer arg när han ska göra läxor för det rä som att bestiga ett högt berg och ju mer tiden går desto högre blir det.

Menar att är du säker på att det enbart är en allmän fantasivärld och trött 11-åring som är orsaken. Kanske har han dyslexiproblem eller annat (nu kan jag inte fler alternativ så jag avstår från att spekulera) men du förstår väl min tanke.

Känns som om han är lite ung för att vara helt skoltrött redan...

klart att läraren har en del i det hela, men/och det är självklart att det kan vara flera orsaker bakom en omotiverad elev. kanske känner sig barnet utfryst/annorlunda i skolan, kanske har han/hon autism, blir inte tillräckligt utmanad i skoluppgifterna eller att det ligger så pass högt att det blir onåbart, kanske barnet bara är inne i en period osv..

själv satt jag gärna och fantiserade mellan 5-6an i grundskolan, gjorde inte mycket skoluppgifter eftersom jag inte trivdes i klassen (hade inte hittat "min roll" o det fanns en stark grupp som uteslöt hälften av tjejerna på olika sätt), men idag har jag en bra utbildning på högskolenivå.

Svarade inte i första hand på TS utan på inläggen ovanför.

Byta klass?

Hur har han det för övrigt? Har han kompisar? Sover han tillräckligt? Rör på sig? Vettiga fritidsaktiviteter? Inte för mycket "skärmtid"? Inget annat i vardagen som han tycker är jobbigt?
Det verkar ju som om skolan inte kan göra så mycket mer, så ni får väl göra vad ni kan hemma för at ta reda på var problemen beror på.