Räknas Bullmastiffen som en kamphund???

Läser nu fler trådar och inser att beteckningen kamphund inte är så poppis... Hoppas att ni förstår min fråga ändå! :)

Ska jag utgå från egen erfarenhet så är de jag träffat allt annat än kamphundar - snarare "pussas så myckat så man kan råka kväva"-hundar Ska man utgå från rasens historik så näe, inte då heller.

Jag passar ju gärna en drägglig knähund på 55kg så det finns säkert fler :)
Men visst tar dom plats, stor bil är ju ett måste men får dom den aktivitet dom behöver ute så är dom lugnet själv inne.
För några somrar sen hade jag två bullar, en cocker och min egen lagotto här en vecka, då var det lite trångt under bordet och i sängen gick det inte att vända sig. Gubben sov på soffan....

Beteckningen "kamphund" är ju inte poppis här på FL nej, men hundar som har ett ursprung i avel för hundslagsmål borde ju kunna betecknas som kamphundar. Men nog om det, bullmastiffen har inte ett sådant ursprung, så den är inte en kamphund på det sättet nej. :)

Inför mitt eget valpinköp (pudel) läste jag en hundbok skriven bland annat av en Åsa Ahlbom, en kvinna som är lite specialliserad på "fördjupad raskännedom och kartläggning av rasernas ursprungliga arbeten". Hon skriver i ett kort stycke att vissa raser är framavlade för att på egen hand vakta egendom och husdjur, och att de kan visa aggressiva tendenser mot folk utanför familjen. Som exempel räknar hon upp bland annat spansk, pyreneisk och neapolitansk mastiff, men hon utelämnar både vanlig (engelsk) mastiff och bullmastiffen. Jag vet inte vad hon "menar" med det, för den engelska mastiffen är så vitt jag vet en vaktras? Men då hon räknar upp en massa mastifftyper och utelämnar i princip bara engelsk och bull, så känns det som att hon utelämnar dem av en anledning. Att de inte är aggressiva det vill säga?

Min mamma köpte en engelsk mastiff när jag var ca 16 år, så jag bodde i 2,5 år tillsammans med den innan jag flyttade hemifrån. För några år sedan dog den tiken i magomvridning, men nu har mamma äntligen (enligt henne själv) köpt en ny mastifftik. Mammas granne är också inne på sin andra mastiff, men de har bullmastiff. Tyvärr vet jag inte speciellt mycket om hur grannens bullmastiffer har varit, men jag kan berätta lite om hur mammas engelska mastiff har varit!

För det första är ju ledproblem väldigt vanligt iallafall hos den engelska mastiffen. Bullmastiffen är ju lite mindre och lättare så det kanske är bättre där. Men jag har för mig att grannens första "bulle" fick något problem med lederna... Mammas tik var liten och lätt för att vara vanlig mastiff, så de kunde vara ute mycket i skogen med henne och cykla lite med henne och så.
Jag uppfattade henne som mycket lugn och långsam och trygg. Ropade man ett komando kunde det ta en liten stund innan hon reagerade, hon var väldigt "cool" och lade sig utan att genera sig mitt i vägen så att man fick kliva över henne i en korridor osv. Hon snarkade så att det hördes i hela huset på nätterna! :)
Hon var väldigt självständig och gick gärna in i rummet brevid och lade sig, hon kände inte att hon behövde vara med oss hela tiden. Mamma lade ner mycket mycket tid på henne, så de fick en mycket fin kontakt. Hon gick alltid lös på promenaderna, men stannade vid alla övergångsställen och väntade in mamma osv.

Men uppfostran av henne var tung, då hon var så fruktansvärt stor och stark. Mamma var orolig många gånger att hon inte skulle klara av henne, "TÄNK om en sådan stor hund blir aggressiv" pratade hon mycket om, och ojade sig. Men hon, den första mastifftiken, var som sagt var mycket lugn och trygg och "mjuk".

Den mastifftik som mamma har nu är mycket "tuffare" och "vassare". Mamma går samma hundkurs med denna tik som med den första, och gör precis samma kontaktövningar och sådant som ingår, så hon kan jämföra rätt bra. Denna tik ger sig inte lika snabbt, det krävs mera jobb för att visa vem som bestämmer. Så det är ju svårt att säga vad som är individuellt och vad som tillhör rasen bara baserat på två hundar.  :) Och som sagt var, detta är ju den engelska mastiffen, jag vet inte hur de "ska" skilja sig i psyket mot bullmastiffen. Grannen som är inne på sin andra bullmastiff är förresten en barnfamilj...

Vill bara flika in angående epitetet "Kamphund" att det i folks ögon sällan spelar någon roll ifall rasen har tagits fram för kamp, eller ej. Flertalet av de raser som man  lättvindigt slänger in i gruppen har inte där att göra. Med det vill jag ha sagt att det inte är några garantier att folk inte ska se den som en i "fel-gäng". Sedan tycker jag inte att det ska spela någon roll vid val av ras, utan man ska välja en ras som tilltalar en själv, familjen, ens levnadsvanor och energinivå.

Nä, det gör den inte!!

Jag har mailat dig några länkar!

Håller med de att bullen inte är någon kamphund, men som med alla hundar skiljer sig personligheten oavsett ras.

Vi har en bulle på 5 år, en enormt dominerade tik!!
Tyvärr bet hon våran katt när han var kattunge men han klarade sig bra.
Men efter det litar jag inte på henne alls...

Nu till saken e att hon inte var min från början, utan min mans, om det blev svartsjuka när katten kom till vårat nya gemensamma hem vet jag inte...

Hon är så enormt egen och vägra lyssna ibland och har väl lindat sin husse kring lingfingret utan att han förstod, så många dumma olater har jag kämpat att få ur henne, hon har varit väldigt matfixerad och gjort utfall mot katten om han kom för nära, detta med har jag fått ur henne.

Min man berättade att hon stod högt i rang redan hos uppfödare och hade gjort utfall mot uppfödare vid en matsituation, ärligt fattar jag inte alls att min man överhuvudtaget valde henne, för en sån personlighet passar inte mig alls.

Och detta enorma sega/trötta sätt, blä jag vill ha en aktiv hund. Så nej för min del blir det aldrig en bulle igen, nu när vi väntar barn har jag sagt till min man, minsta lilla hon visar utfall mot bebisen så....

Har en son på 7 år sedan tidigare som hon funkar ok med, men rädd när det kommer en "bebis" till min man, rädd för att avundsjukan finns där.

Men om man är ute efter en hund som inte kräver mycket motion, lugn och SNARKAR, haha  så passar denna ras utmärkt, finns lugna ej dominanta som är jättegoa !!