Osynlig...
Hej på er,
Vi har 3 barn mina 2 ,och han har en dotter jag ocj min sambo.
Jag har mina på heltid och han på halvtid så när hon kommer hem till oss blir det bara luft liksom av mig jag finns inte känns det som och jag blir fruktansvärt ledsen och går in i mig själv.
Det är alltid jag som kommer till han och att han bara pussar mig för att han vet att jag vill och behöver det och vi har knappt något sexliv,känns inte som att han tänder på mig,jag ser väldigt bra ut för att fått 2 barn,han är ganska ytlig så hade jag inte gjort det så hade han inte varit tillsammans med mig heller.
Han tar aldrig i mig på ett kärleksfullt sätt och pioriterar inte våran egentid och vill gärna att hans dotter ska sova i vår säng när hon är hos oss.
Han är ju lite av den finare sorten om man säger han tycker inte att tjejer ska bete sig på vissa sätt och inte vara ful i språket...osv...
Jag är en väldigt glad sprallig och spontan tjej men känner att det mer och mer försvinner för man är förlovad med en man som har det väldigt bra ställt på alla vis,de är en av de rikaste familjen i vår stad och då blir det ju automatiskt att man kan inte bete sig hur som helst eller gå klädd hur som helst heller.
Vi har bara bott tillsammans i 3 månader,det är det som är mest hemskt och då undrar man nu är det såhär mitt liv ska se ut?!!....
Vet ärligt talat inte hur länge jag pallar...
Vi har 3 barn mina 2 ,och han har en dotter jag ocj min sambo.
Jag har mina på heltid och han på halvtid så när hon kommer hem till oss blir det bara luft liksom av mig jag finns inte känns det som och jag blir fruktansvärt ledsen och går in i mig själv.
Det är alltid jag som kommer till han och att han bara pussar mig för att han vet att jag vill och behöver det och vi har knappt något sexliv,känns inte som att han tänder på mig,jag ser väldigt bra ut för att fått 2 barn,han är ganska ytlig så hade jag inte gjort det så hade han inte varit tillsammans med mig heller.
Han tar aldrig i mig på ett kärleksfullt sätt och pioriterar inte våran egentid och vill gärna att hans dotter ska sova i vår säng när hon är hos oss.
Han är ju lite av den finare sorten om man säger han tycker inte att tjejer ska bete sig på vissa sätt och inte vara ful i språket...osv...
Jag är en väldigt glad sprallig och spontan tjej men känner att det mer och mer försvinner för man är förlovad med en man som har det väldigt bra ställt på alla vis,de är en av de rikaste familjen i vår stad och då blir det ju automatiskt att man kan inte bete sig hur som helst eller gå klädd hur som helst heller.
Vi har bara bott tillsammans i 3 månader,det är det som är mest hemskt och då undrar man nu är det såhär mitt liv ska se ut?!!....
Vet ärligt talat inte hur länge jag pallar...
