Osynlig...

Det låter lite konstigt med beskrivningen på er relation, du nämner mycket ytligt och hans status...
Vad är det som för er samman?
Vad har ni gemensamt? Varför har ni en relation?
Antagligen är det bara jag som reagerar på detta, men jag ställer mig lite frågande...
Och visst kan det vara tufft när han ser sin dotter mer än dig, det kan jag förstå, men hon är bara ett barn och du är vuxen - det är skillnad.
Jag tycker bara att din beskrivning ger känslan av att han "står högt i kurs" och du inte riktigt känner att du passar in om du inte gör dig till någon annan.
Själv har jag insett att när man känner sig på sin vakt med sin partner och inte känner att man duger - då har man hittat fel, då kan man hitta en ärligare kärlek som gör en genuint lycklig, inte bara ytligt lyckligt lottad.
Det kan vara värt att fundera på, varför har man en sådan relation. Vad ger det?
Lycka till i alla fall!