Hjälp, konflikträdd fästman som ljuger
Hejsan, ska försöka göra en lång historia kort, så gott det går.
Har varit tillsammans med en kille sen 2,5 år tillbaka nu, för ett tag sen tillbaka har vi varit förlovade.
Det första 1,5 året var underbart, redan från början märkte jag att har var i väldigt stor behov av att ses ofta, vi träffades varannan dag o var alltid med varandra på helgerna (oftast iaf), detta var bara bra för mig för jag njöt i hans sällskap. Vi känner väldigt starkt för varandra och är i princip alltid på varandra (tar på varandra, pussas, gosas) även de gånger då vi umgås med andra tillsammans, än idag är det så.
Kort sagt har vi ett väldigt intensivt, passionerat förhållande..där vi beter oss och känner oss som nykära. Jag vet att han avgudar mig, och han tar alltid hand om mig etc, precis som jag gör med honom.
Nu till problemet, när 1,5 år hade gått började vi tala om giftemål, förlovning (tyvärr var det mest jag), han fick mig att tro att han verkligen oxå ville, men fick sedan reda på att han inte alls var redo. Men han har alltid varit noga med att poängtera att han inte alls var rädd för tanken att spendera resten av sitt liv med mig, eftersom han älskar mig mer än allt!
Vi har hamnat i helt sjuka situationer då jag har upptäckt att han har ljugit för mig, om allt möjligt, smått som stort. Varje gång har han bett mig om förlåtelse och lovat förbättring, vilket jag velat tro på då jag älskar honom så. Han är så otroligt konflikträdd och ljuger om helt onödiga saker (enligt mig). Jag har blivit helt galen de gånger jag kommit på honom, känt mig så besviken och sårad. Han erkänner heller aldrig förns jag har bevis och ställer honom mot väggen, då blir han tyst och erkänner sen allt...varje gång får jag ett hugg i hjärtat och känner att jag inte orkar mer.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, har kommit till en situation där jag känner att jag varken kan leva med eller utan honom. Jag har aldrig känt såhär för någon, och jag vet hur mkt han älskar mig och blir frustrerad över sig själv. Han blir trött på sig själv o säger att ja förtjänar bättre, att han inte kan hjälpa att han hamnar i dessa situationer. Jag vet att min personlighet kanske medverkar i att locka fram hans sidor mera, eftersom jag är rätt intensiv och har ett hett temperament (försökt jobba med det).
Han menar att han e rädd för hur jag ska reagera över saker, han tänker hela tiden på det, han har även problem med att skjuta upp saker, säger att han snart ska göra dem etc. När han inte gjort dem så ljuger han att han har det. Han menar sen att han inte riktigt ser det som en lögn eftersom han ändå tänkt ta itu med sakerna snart, men snart kommer inte alltid. Han menar oxå att detta beror på hans barndom, eftersom hans mamma var väldigt kontrollerande och sträng (fortfarande är), han gjorde aldrig som hon sa, men han gick bakom hennes rygg och fick henne att tro det.
Jag är så frustrerad, det finns noll tillit i vårt förhållande. Detta tär något så hemskt på mig, jag vill tro, jag vill så gärna att det ska funka, skulle ge allt för denna kille, men har gett honom så många chanser, och han verkar bara vara bra på att prata, inte handla. Jag tvivlar inte på hans känslor, och tror ej han e mytoman, bara otroligt konflikträdd. Tror ni att individuell terapi kombinerat med parterapi kan hjälpa honom, eller tycker ni att jag ska bita ihop och gå vidare utan honom? Han säger att han inte kan vara utan mig och blir helt deprimerad, drar sig undan, känner sig misslyckad de gånger jag lämnat honom pga. detta.
Hoppas ni orkar läsa min långa text och komma med lite tips och råd till mig, jag e föresten 25 och han 32.
