Usch vad ensam man kan känna sig när man inte har en enda vän. Det är ju helt omöjligt att få riktiga vänner när man är så gammal som jag börjar vara.
Jag förlorade ALLA mina vänner under några år när jag mådde psykiskt dåligt.
Hur tusan får man vänner i vuxen ålder när man inte är så social utan snarare riktigt blyg.
Jag saknar ett gäng tjejkompisar att hitta på saker med.
Fy vad ensam jag känner mig :(
för det första så tänker ja att om du förlorade dina vänner när du mådde dåligt så kanske dom inte var så bra vänner.. man brukar ju säga att under det är under de joibbiga stunderna i livet som man märker vilka som verkligen är ens vänner.
men till problemet..
är du singel? annars kan de ju vara ganska lätt att komma in i en ny vänskapsrelation om ni umgås med andra par.
Usch vad trist. Men du MÅSTE tvinga dig att komma över blygheten annars blir det omöjligt ju. Öva på att ta små ofarliga initiativ som att säga hej till nån på busshållplatsen eller nåt. Det ÄR svårt att hitta vänner i vuxen ålder. Det sker oftast på jobbet tror jag. Jobbar du? Jag tror KBT skulle kunna hjälpa dig.
Känner som du.. Flyttade från min hemstad till en liten "by" utanför stockholm, alla känner redan alla och har redan vänner.. Det är svårt att träffa någon som man får den där riktiga vänskapen med... Men det går! Vart bor du? Sök folk på nätet! Skaffa en ny hobby! Gå en kurs... Har märkt att ibland är det faktiskt bara att köra på och "tvinga" sig umgås med folk som man egentligen inte känner nåt för, bara för att komma in i det.. Rätt var det är så dyker det upp någon...
Vad gäller att du är blyg så är det helt enkelt något du får jobba på.. Tvinga dig själv att bara säga något! Har man väl börjat söka kontakt med folk så rullar det på lite enklare..
Lättast är att komma i en ny grupp där ingen känner någon och bara köra ;)
Försvann de när du mådde dåligt så var de ju inte riktiga vänner. Vänner ställer upp för varandra oavsett hur man mår.
Var i detta härliga land bor du någonstans? Jag själv bor i Skåne.
Jag har själv förlorat en del vänner under mina år pga en hel del flytt och tid utomlands. Jag har funderat en del på det och idag umgås jag inte någon sedan min skoltid. De får vänner jag har idag kan jag lätt räkna på mina fingrar. Jag har varit väldigt blyg och jobbar fortfarande med det. Jag förstå inte varför jag är sådan, då jag gillar när det folk omkring mig.
Helt ok om du vill skicka ett meddelande till mig.. alltid kul att lära känna nya människor. Även om vi inte skulle bor i närheten.
*styrkekramar*
Sitter i samma båt. Grejen är bara den att jag kan ganska lätt få kontakt med andra, men från det till att få en bekant att utvecklas till nån form av vänskapsrelation, jag vet inte det stannar liksom på vägen. Det känns som att alla nadra redan har etablerade kompisgäng som inte går att "bryta sig in i". Man fortsätter liksom bara att stå på utsidan oavsett. Det känns som om att det alltid är JAG som hör av mig och känner mig därför som påträngande... Äh, jag vet inte... 
I samma båt som dig TS, varken jag eller min sambo har några vänner. Det enda sociala umgänge vi har i vardagen är genom dottern: dagispersonal osv
Du kanske kan hitta några här på FL som bor i samma trakter som du?
Jag umgås inte med många från min skoltid längre. Två stycken, som jag har kontakt med. Övriga vänner har jag mestadels på jobb. Om du jobbar kanske du har någon kollega som är lite extra trevlig, fråga isf om ni kan hitta på någonting tillsammans efter jobbet någon dag?
Har du intressen? Gå med i någon klubb med likasinnade kanske är någonting? Husdjur, kanske? För något år sedan träffade jag ett gäng riktigt trevliga tjejer när en kollega tog med mig i en bokcirkel.
Har inga vänner jag också. Mina vänner började tidigt i tonåren med en massa skit, droger och att avra tillsammans med efterlysta personer så de avveckade jag min bekanskap med. Umgås nu med min respektive och hans vänner och deras flickvänner... Dock har de sina egna tjejkompisar och gäng och jag känner inte att jag har mycket gemensamt med dem.
Kan du inte skaffa någon ny hobby? Danskurs? Silversmide? Målarkurs?
Eller språkkurs?
Brukar vara ett enkelt sätt att möta nya människor och "tvingas" prata med dem under lite mera avslappnat förhållande än på busshållsplatsen....
Lycka till!!
tappa alla vänner när jag blev sjuk.
nu har jag en men vi bor 50mil från varandra så det blir ju inte så mycket umgås.
jag är väldigt blyg och har svårt att skapa kontakt då jag vänder taggarna utåt pga av redsla att bli sårad (va mobbad som yngre)
Min sambo där i mot börjar första dagen på universitetet och har 20 personers mail + nummer och umgås med.
så där är vi väldigt olika, han är ute med sina vänner och jag är mest hemma och har ingen direkt att prata med.
hur gör man riktigt för att få kontakt?