PARterapi, hur, var, kostar??

Jag o min sambo går hos en kurator nu för att få ngn ordning på vårt samliv. Vi fick kontakt med den här kuratorn via MVC (min BM) och det kostar 80:- per träff.

Kommunen/landstinget brukar ju ha rådgivning. Tror det är olika i varje kommun vad det kostar och sånt. Ofta brukar det vara så att de första samtalet/samtalen är gratis, sen kostar det något. Ring och fråga!

Kyrkan brukar också ha sådant. Tror att det brukar vara gratis men det är nog också olika från ort till ort. De har ju även de tystnadsplikt!

Hur går det till under samtalen? Vad tar man upp? Om någon vill berätta, är själv intresserad...

Vi pratade mest om situationen hemma. Vad som är jobbigt. Vad jag tycker är fel, vad sambon tycker är fel. Vad som är bra. Vad osm gör oss glada osv. Hon ställde mycket frågor men lät oss prata mycket själva med.

Jag går själv i "ensamterapi" och där får man ta upp mer eller mindre vad man vill.
Man tar upp det man har på hjärtat, min kurator frågar saker ibland och vrider på saker och frågar om man har sett det från den här vinkeln.
Det är väldigt skönt att få ut saker som man går och grubblar på, man avdramatiserar dom eftersom man säger dom högt.

Höstlövet: Jag har också gått i ensamterapi och det är ungefär lika. Fast samtidigt mycket jobbiare eftersom man säger jobbiga saker inför ens sambo och så, om du förstår hur jag menar.

Jo, det kan jag tänka mig är jobbigare.
Jag har inte så mycket hemligheter för min sambo dock, kan tyvärr inte hålla nåt hemligt. Det kan vara lite jobbigt när man planerar något för hans födelsedag eller så.

Gjorde den här tråden för att en vänlig själ frågade mig hur parterapi fungerade och hur man kom i kontakt med någon. Jag kunde inte svara på det med mina egna erfarenheter, så jag hoppas den här tråden ska hjälpa henne.

Höstlövet: Jag menade inte direkt hemligheter utan saker som är jobbigt, t ex att jag retar mig på att min sambo inte hjälper till så mycket hemma som jag önskar. Jobbigt att berätta saker som jag tycker är negativt med min sambo för ngn utomstående liksom.

Sånt säger jag på en gång.

Om vi ska laga mat och min sambo sätter sig och läser tidningen säger jag direkt att jag gärna vill att han ska hjälpa till.
Om han är sur nån dag och kanske säger nåt med vresig röst, säger jag direkt att när han pratar med mig med en vresig röst blir jag ledsen. Då brukar det ju visa sig att han bara är trött efter dagen och inte menade att fräsa och så får jag en extra kram.
Jag erkänner om jag tröstätit upp hans choklad under dagen osv.

Vi är väldigt Dr.Phil hemma, brukar inte se det programmet, men vi säger allt. Från att det kliar i rumpan till vem som slog oss i lågstadiet för att dom tyckte om oss.

Men det kanske är för att vi inte varit tillsammans så länge, jag vet inte.

Höstlövet: Jag och min sambo har också väldigt bra kommunikation. Jag brukar säga till min sambo och tvärtom med. Men nu när vi är där att vi försöker reda ut en jobbig situation med hjälp av terapi så behöver alla sådana saker lyftas fram igen.
Jag brukar påpeka för min sambo när jag vill att han ska hjälpa till med ngt, typ dammsuga, men det är inte alltid det händer. Eller så tar det ett tag innan han gör det. Vi pratar med varandra men vi är ju inte exakt lika. När jag tycker det är stökigt hemma är det ju inte säkert att han tycker att det är det men det är fortfarande jobbigt för mig.
Euhm...blev lite svammel nu...
Det jag menar är att sådana saker, som tas upp hemma, tas upp igen i terapin, eftersom det är ngt som är jobbigt...

Jag vill inget hellre än att gå i parterapi! Men min man är inte lika förtjust som jag i tanken. Rädd, kanske? Jag är också lite rädd för vad som kan komma fram och vart det ska leda vårt förhållande men det är kanske en risk man får ta för att man ska ha en chans att få det bättre. Just nu känns det som om kommunikationen inte fungerar över huvud taget när vi pratar om annat än om vårt barn. Sexlivet har aldrig varit särskilt bra och vi kan inte säga minsta lilla kritiska sak till den andra utan att hamna i konflikt. Det har lett till att åtminstone jag ofta håller tyst i stället för att få ut det jag har på hjärtat och det är synd, tycker jag. Trots det finns det någon slags djup kärlek mellan oss, vi är nog tajtare än vad vi själva tror.

Hur är det, finns parterapi lite överallt i landet? Vart vänder man sig i första skedet? (går inte på MVC just nu). Psykiatrin? Vårdcentralen?

Wyrn, Jag förstår vad du menar med ditt "svammel" och jag tror verkligen terapi är en välsignelse för par och enskilda som jag. Som jag skrev innan är det väldigt skönt att få ut saker som man går och grubblar på. Att kunna prata med varann tycker jag är grunden för ett långt bra förhållande.

Anonym(Gnataren)
Jag tror inget blir sämre av parterapi. Jag är övertygad att ta tag i sina begynnande problem är mycket bättre än att bara låta dom ligga tills dom har gjort en barriär mellan sig själv och ens partner.
Sötäpplet skrev att man skulle vända sig til kommun/landsting, du kanske kan kolla i underkategorierna i telefonkatalogen alternativt vända er till kyrkan om det känns rätt för er.
Synd att din man inte är så förtjust i tanken. Ert förhållande kommer ju inte magiskt bli perfekt på egen hand, så jag hoppas att du kan övertala honom att det är välgörande.

Vårdguiden lotsade oss vidare - www.vardguiden.se
Familjerådgivning: 250 kronor per samtal. Ett samtal brukar vara 1,5 timme. man kan få ekonomisk hjälp från soc. om det finns barn med i bilden.
Kyrkans familjerådgivning brukar ha något kortare kötid.(man behöver inte vara troende för att vända sig dit, de är utbildade samtalsterapeuter)

Vi har erfarenhet av bägge delar och tror att det viktigaste är att man träffar någon man känner förtroende för.