Vad gjorde ni under tiden?

Ett tips som jag fick (men inte följde) var att träna, gärna styrka, om man inte redan gör det. Det frestar på kroppen att bära på barn och mycket bärande ska man räkna med att det blir. Kanske kan man också gå en språkkurs i det landets språk det gäller. Vi gjorde nog annars de klassiska sakerna- renoverade hus, reste och shoppade.
Vi gick inte någon hämta-barn-kurs.
Vår ansökan skickades mars 2006, vi fick BB aug -09 och var i Kina okt -09.

Jag har tidigare tipsat om träning och gör det ännu! Det bästa man kan göra är att skaffa sig en stark rygg och starka magmsukler. God kondis gör att man bättre orkar med dåliga nätter och orkar hålla igång även om man varken hinner äta eller sova ordentligt. Träna, träna, blivande mammor!

Jag tränade inte och har faktiskt inte kännt at tdet skulle ha behövts heller. Men träning skadar ju aldrig. För att få tiden att gå så studerade jag heltid och jobbade heltid. För att få in att vi väntade barn så köpte jag allt vi kunde tänkas behöva. Vi gick en hämta barn kurs som var helt ok men vi hade överlevt utan också. Vi väntade ungefär två år pga sjukdom och strul.

Från det att vi skickade ansökan tog det knappt 11 månader tills vi var hemma, 10 månader tills vi fick åka. Under den tiden försökte jag gå en språkkurs, men den blev inställd pga för få anmälda. Annars tror jag att det hade varit väldigt bra. I vårt land är det få som kan engelska. På hotellet där vi bodde i staden som vår dotter kommer ifrån tror jag att det var en av receptionisterna som kunde det. Om inte hon satt i receptionen fick man klara sig med teckenspråk och det lilla vi lyckats lära oss av AC:s minispråkkurs på kassett (detta var några år sedan).

Annars pysslade jag en del med det blivande barnrummet. Bland annat köpte jag barnmöbler i obehandlat trä och målade dem själv. Det blev väl inte nödvändigtvis snyggare än om vi köpt färdigmålat, men definitivt mer personligt.

Vi visste inte vare sig ålder eller kön på barnet förrän vi befann oss i landet, så det var lite svårt att handla.  Men man får i alla fall tiden att gå när man letar kläder utan könsmarkörer! Dessutom kan man ju verkligen se sig omkring i affärerna och leta upp det allra finaste när man inte behöver sakerna precis på en gång + att man kan passa på att handla när det är rea, när en affär ska läggas ned eller så.

Jag instämmer i tipset om att träna. Jag gjorde redan det innan vi bestämde oss för att adoptera och det hade jag nytta av när vi fick dottern. Hon ville helst bli buren varje vaken minut och det blir ju lite jobbigare än om man ska bära på en nyfödd.

Hej!
När vi väntade första barnet (tog 6,5 månader från skickad ansökan till BB, Kina) hade vi fixat i ordning rummet med juniorsäng, en lånad spjälsäng, målat en byrå och garderober. Dessutom köpt bokylla på IKEA. Jag målade också om gamla barnkammarmöbler vi fått (bord och två stolar) i olika färger.

Det vi köpte var sängkläder/täcke/kudde, barntavlor, duplolego, klossar, pekböcker (bra även för äldre barn när de ska lära sig svenskan), några mjukdjur, hinkar, spadar, knappussel. Gardiner, handdukar, badkarsleksaker....

Vi hade medgivande 0-18 månader, så jag köpte kläder mellan 74-92 cl ungefär. Sydde en del barnkläder också, i könsneutrala färger. Vagn inhandlades begagnat.

Under väntanstiden då likaså nu skrev jag dagbok under utredningen, sedan insamladet av papper och väntan. Även resedagbok och sedan dagbok för dotterns räkning (dock skriven i jag-form, så det är en mamma-dagbok kan man säga).

Så, det finns mycket man kan förbereda om man vill. Kläder är ju svårare förstås, men just en del leksaker och sängen kan man ju ordna med. Dottern sov i spjälsäng i nio månader innan vi flyttade över henne till juniorsängen. Sängen stod i hennes rum när hon kom till oss (sov första tiden i vårt rum), så den var ju ingen nyhet för henne då.

Vi gick hämta-barn-kurs. En del var nog nyttigt att höra, men annat hade man kunnat lista ut. Dock träffade vi på en del resekamrater vid det tillfället, och det var ju kul. Om inte annat får man kanske ett större nätverk av adoptivfamiljer man kan träffa sedan när man är hemma igen.

Hoppas ni snart får besked!

Vi har gått hämta barn kurs, mina föräldrar har gått"morfars kursen", vi har tagit sprutor och köpt resväska, läst språk ( två st ett officiellt och ett lokalt) ordnat med rummet.......

Men telefonen ringer aldrig ändå.....................

Vi började på Friskis&Svettis båda två, för jag insåg att det skulle bli en del bärande. Vi fixade barnrummet, målade spjälsängen. Köpte en del kläder på rea i strl 72-86. Nu var det alldeles för stort när vi väl fick henne, men jag har å andra sidan inte behövt köpa så mycket fram till nu.
Jag pluggade hindi och läste en massa litteratur om och från Indien.

Sen dagdrömde jag en del också

Håller med de som tipsat om träning! Jag fick också det rådet men följde det inte heller, och det fick jag ångra ganska snabbt! Fick stora problem med ena axeln efter bara ett par månaders bärande på ändå relativt lätta 3,5 åringar och det har fortfarande inte blivit bra. Tyckte jag hade ganska vältränade armar men det tyckte inte min ortoped... Nu efteråt inser jag att jag nog var lite väl naiv. Det är jättetungt och får man två samtidigt så är det alltid någon som vill bli buren, ibland båda samtidigt, i alla fall i början. Så det är nog mitt bästa råd i allmänhet och speciellt till dig, TS, eftersom jag vet att du också har syskonmedgivande.

Tack för tipsen, skönt att höra att fler fixar/fixat lite med barnrum m.m..... då är vi inte hel tokiga som redan har börjat med det, fast att vi inte vet vare sig ålder eller kön på barnet/barnen.... eller hur länge vi får vänta. Vi hoppas på syskon men har även medgivande för ett barn.
Så vi har två vuxensängar, men dom får vi nog kapa benen på då de är lite höga och så har vi en spjälsäng (som vi fått) i rummet. Sedan har vi även ett litet barnbord med två stolar i olika färger. Sedan målade jag om en byrå och leksaksspis som vi fått. O så finns det garderober. Behöver man något mera?
Kläder vet jag inte om jag vågar köpa ännu. Vi har ju medgivande 0-4 år så det blir nog lite tokigt ifall vi köper fel storlekar, speciellt om de är för små.
Ja, vi fundera också på att köpa olika pekböcker just för att de ska lära sig svenskan. Vad har ni tränat, hur har ni tränat ryggen?