Mår dåligt över vännernas sätt..

Våra kompisar har barn i samma ålder som oss, 2 och 4 år gamla. När vi träffas alla är det ganska så "fullt ös" dels efetrsom våra barn är energiska och deras likaså. Deras 4åring har problem med talet och slåss ganska mkt ena minuten, andra minuten blir han rädd för min 4åring som kanske busar med honom, de jagas el dylikt. Det tråkiga är att det är alltid MIN kille som får höra (från dom) att sluta jaga X han blir rädd eller dylikt..De höjer ganska ofta rösten mot vår son men när deras gör ngt mot våra barn (vilket händer betydligt oftare och inte är lek utan att han slåss/sparkas) så säger de inte så mkt. Igår var de här på middag och det var verkligen fullt ös. Vår lilla tjej hade lagt sig men de andra bara busade. Jag fick säga t min son flera ggr, innna jag till sist blev ARG och tog med honom och fick tvinga på honom pyjamas (låter hemskt). Han lovade dyrt och heligt att lugna ner sig om han fick vara uppe vilket han oxå gjorde. Till saken hör att deras äldste busade massor...Och pappan blev JÄTTEarg, flera ggr. "Vad fan är det du inte fattar? Sluta nu för helvete" och liknande sa han till sin pojke flera ggr. MIN son blev jätteledsen för att ha blev rädd.  Jag höjer också rösten rejält men jag skulle aldrig använda ett sånt språk mot något av mina barn. Mådde så himla dåligt. Jag är inte alls sugen på att träffa dem om det ska vara så här...dels för att barnen rent ut sagt lever rövare och dels för det kommer så arga saker ur deras munnar. Vad hade ni gjort?