Känselbortfall/Domningar?

Tack så jättemycket Cincy! 

Det låter mycket bekant, när jag läser på länkarna du skickade! Tack igen!

Det som är lite typiskt MP är att besvären kommer när man går och står. På mig började det som känselbortfall när jag gick hem till mina vårdtagare. Tyvärr blev besvären värre, mer domning och så kom ju då även smärtan...

...Du jag skall bara äta frukost så skriver jag mastodontilägget sen. =)

Åh så snällt, tack! :)

Oki. =)

Kring v 6 började jag känna av känselbortfall när jag gick. Det var på på ett ca 5 cm stort område på utsidan av låret en bit ner. Så fort jag satte mig så försvann känselbortfallet.

Besvären ökade successivt och snart började jag även få en känsla av att jag hade het rinnande lava på utsidan av låret så fort jag stått och gått mer än 10 min.

Var hos en väldigt skicklig sjukgymnast (jag jobbar inom äldreomsorg och har tappat mkt av finliret) och han misstänkte MP. Bad mig testa stretcha, jag var lite stram i höftböjarna, men han sa även att det kan även öka besvären - det gjorde det så jag fick sluta stretcha.

På jobbet mådde jag skit iom att när jag var inne och dokumenterade så satt jag = inga besvär, så mina kollegor såg aldrig när jag hade pissont, så det kändes som man myglade. Sen har jag hög smärttröskel och bet ihopa om den brännande känslan, var först när kroppen tvingade mig stå dubbelvikt som man såg nåt.

Hade kontakt med BM, varken hon eller läkaren visste vad MP var. Fick en läkartid och läkaren konstaterade bara att hon kände igen symtomen (visste inte vad det hette), men hon hade erfarenhet av det och det brukade inte ge sig förrän efter förlossningen. Hon konstaterade iom mitt jobb att jag troligtvis skulle tvingas sjukskriva mig inom kort. Var då i v 15. En vecka senare kunde jag inte ens gå på ett enda hembesök förrän jag hade så ont att jag stod dubbelvikt (dubbelvikt = böja sig framåt = trycket släpper på nerven). Blev sjukskriven 80 % (v 16 var det nog) iom jag hade ett administrativt projekt på 20 % månaden ut och därefter 100% sjukskriven. Fick snabbt remiss (v 18) till Neurolog för utredning och hon konstaterade också MP. Skulle inte besvären ge med sig efter förlossningen alternativt besvären skulle öka så jag inte klarade mig ens hemma då skulle man göra MR (röntgen), men det vill man helst inte göra på gravida.

Hemma så kunde jag anpassa mina dagar. Tog några veckor som besvären ökade ytterligare, sedan stannade det av. Jag har hund och gick max 15 min promenader, förutom kanske en gång i veckan när jag hade bil som jag rent ut sagt sket i smärtan och gick en längre runda.

Resten av graviditeten så klarade jag ungefär 15 min promenader. Långsamt gående och stående t.ex handla i affär triggade smärtan fort men hel tiden var det så att satt jag så försvann smärtan. Därför kunde jag vara rätt så opåverkad hemma iom att jag kunde anpassa mina dagar. Känselbortfallet blev tillslut konstant, det försvann inte när jag satt och känselbortfallet har jag fortfarande kvar, även om det långsamt börjar släppa.

Så fort förlossningen var över så släppte smärtan. Så fort skrevet tillät så började jag gå massor och kan nu gå obehindrat långt utan smärta.

Om MP kan man säga att i ljumsken finns ett ligament som fäster på ett litet utskott på bäckenet. I den lilla luckan som blir mellan ben och ligament  och muskler passerar nerven. När livmodern växer så kan nerven tryckas upp mot ligamentet. När man står och går (ffa när man har benet bakåt) är trycket störst på nerven - därför skall du inte heller stretcha - och det retar nerven. Det är därför besvären lättar när man sitter (strukturerna slackar mer då).
Tvinga dig inte att gå igenom smärtan för det kommer bara trigga besvären ännu mer utan lyssna på ditt ben och gå hellre kortare och oftare än långt och smärtsamt.

Maila gärna länkarna till din BM - det gjorde jag och hon var bara tacksam.

Besvären kan om man har tur ge med sig, annars är det först efter förlossningen. Behöver ju inte heller bli så mkt besvär som för mig. Jag kände ju redan av känselbortfallet i v 5-6.

Men det är inte farligt, det kommer inte från ryggen och det är oftast övergående. Du vet ju varför du har fått det, det är ju graviditeten och det kommer du ju inte vara för alltid. :)

Får ta lilleman nu. Hoppas inte du blev nedslagen av inlägget. Bättre att veta vad det kan vara ju. Men som sagt ta det lugnt!!! Detta är inget som man tränas bort, kiropraktor:as bort osv utan lyssna till kroppen istället.

Tack så hemskt mycket för dina utförliga inlägg! Även om det är läskigt att läsa så är det alltid bättre att få ett hum om vad det kan vara. Ovissheten är alltid värst! 

Nä besvären brukar försvinna spontant. Men det tar ju sin tid innan allt är bra med tanke på att nerven har varit reta så länge. I vissa fall kan man operera, öppna upp där det är trångt, men det gör de ju inte på en gravid.

Hmm har för mig att det fanns en Cochrane rewiev om MP, skall se om jag hittar den. Iom att du är Ssk, så är ju inte terminologin några problem för dig då.

Om du går in på www.sbu.se och tittar till höger så kan du klicka dig till Cochrane biblioteket, klicka där och sök på Meralgia paresthetica. Där finns två rewievs. Annars finns inte så mkt forskning om det.

Jag var sjukskriven från den 10:e september och den 13 januari kom lilleman 6 v tidig. Var beräknad till 21:e febr. Men det hade inte med MP att göra att han kom tidigt. Men hade jag gått tiden ut hade jag varit sjukskriven mer än ett halvår.

När jag väl blev sjukskriven så var jag ändå rätt så symtomfri iom att jag kunde anpassa mina dagar. Gick bara korta kvarteretpromenader med hunden. Hemma går man ju inte några 10-15 minuter i stöten i huset så förflytta sig hemma gick utan besvär med. Fick sitta och laga mat däremot.

Jag följde med och fredagshandlade för att jag ville och då hade jag pissont. Långsamt gående alternerat med stående var det som triggade mest. Gick jag lite fortare kunde jag ev gå en 30-40 min promenad i hyffsat skick, men vilka av mina vårdtagare hade klarat det tempot. =)
 
Nä att jobba var inte tal om för min del, det hade aldrig gått. Nu klarade jag mig bra från det att jag blev sjukskriven och besvären stagnerade iallafall tillslut. Hade jag tvingats fortsätta jobba hade besvären nog blivit ännu värre.

Jag hade inga problem att få min sjukskrivning beviljad. Fick bra intyg från läkaren. Handläggaren bedömde mina besvär vs min arbetssituation och tog ej hänsyn till att jag var gravid även om det var graviditeten som orsakade inklämningen.

Jag har också skrivit en tråd om detta, trodde först TS var det jag skrev :)

Har känselbortfall på vänster lår, ibland har det gjort ont men mest bara dålig känsel. Pratade med BM som fixade så sjukgymnasten ringde de misstänkte diskbråck så jag fick en snabb tid till en annan sjukgymnast i primärvården som sa att det itne var diskbråck men kunde inte säga vad det är heller.

Har pågått i ca 4 veckor nu, lättar emellanåt men kommer när jag står och går och sitter på toa av alla saker men det trycker väl någonstans då. Jag har ett rörelsehinder från början och är överrörlig så jag misstänkte att det kunde vara gravidrellaterat, har massa foglossning sen v.10.

Jag sitter enhel del på dagarna och det lättar känselbortfallet, men det är där mer eller mindre hela tiden. Till mig sa de att jag skulle stå och gå massor, är som vanligt. Men jag märkte fort att om jag gjorde detta och överansträngde mig, villket inte kräver så mycket så blev det ännu värre och jag fick massa smärta i benet och känselbortfallet gick över till brännande smärta, men jag kämpade på för det skulle släppa sa de, men efter att sambon hittade mig ståendes vid diskbänken när jag försökte stå och diska lite men det var mer tårar än vatten på disken då gav jag upp.

Så nu lyssnar jag på kroppen och sitter och ligger mer och då känns det så otroligt mycket bättre, även för fogarna.

Kul att läsa om vad det kan vara, istället för att få höra att de inte vet men det säkert går över om jag bara rör på mig och strechar det var jätteviktigt sa sjukgymnasten.

Ja Cincy är verkligen Guld som har löst mysteriet!

Ja verkligen, när vården inte kan lösa problemet så finns det genier på internet, ska meddela min BM vad det är jag har. Sjukgymnasten var lite orolig och hon hade inte tid att träffa mig, men skulle kolla journalen fast där lär inte stå något för den jag träffade verkade helt insnöad på att det var "lathet" som orsakade allt.

Tror jag börjar vänja mig vid känselbortfallet, tänker inte så mycket på det mer än när det gör ont, får hoppas att det ger med sig när våra små är ute, jag är i v.28 så det är ju ett tag kvar. Men så skönt att få ett svar på vad det är, jag misstänkte ju en nerv i kläm men att ha ett namn på det underlättar ju :D

Jag har haft domningar utsida v. lår främst koncentrerat till ovan knäetsen ca graviditetsvecka 20, innan det ischiashugg från ca vecka 16 (är i vecka 37 nu). Både BM och min läkare på specmödra menar att det är ischiasnerven som hamnar i kläm. Blir värst med statiskt tryck, när jag t.ex. står och lagar mat, känns minst och oftast inte alls när jag ligger ner.

Kommer det från ischias så kan vilken sjg som helst inom primärvården snabbt se att det är så genom snabba enkla test. Har man MP så har man ingen påverkan på motorik (nedsatt styrka), reflexer öht och då även negativa test (visar inget) när man gör testen för ischias/diskbråck/nervrotpåverkan. Man brukar inte heller ha ischias"hugg" vid MP, så det är säkert som dina läkare säger. Man kan ju få känselbortfall även vid ischias. Sedan beror det på på vilken nivå man har nervpåverkan om det känns bäst att sitta(ha höften böjd)/stå (ha höften rak).

Den nerven som blir inklämd vid MP är en rent sensorisk nerv dvs har enbart hand om känsel och ger vid inklämning känselbortfall och känselsensationer som kan bli smärtsamma (het lava/isande kyla) på ett väldigt specifikt område på utsidan på låret. Vid MP börjar inte "benet vika sig", tappa styrka iom att den nerven inte styr musklerna, man har även fulla reflexer.

Det är svårt att sätta diagnos MP (vad jag läst i de vetenskapliga artiklar jag läst) iom att det finns få tester att ta till. Det är svårt att provocera fram besvären. Det finns ett test som kan funka, men på mig tex gick det inte att provocera fram. Man får använda uteslutningsmetod genom att kolla styrka, reflexer, muskelatrofier (tappad muskelmassa)  och känsel men framför allt så sätts diagnosen på vad patienten berättar. Finns vissa mer typiska tecken i det patienten berättar om hur besvären ter sig.  Det var det neurologen gjorde på mig när jag utreddes. Då hade jag redan tillsammans med en sjukgymnastkollega kommit på vad det var och utan att jag sa nåt så bekräftade neurologen detta.

Jag tror nog att de som läser om MP och har det verkligen känner att man slagit huvudet på spiken, för det är så typiskt. Så var det iallafall för mig. :)

 
På första sidan, så har jag skrivit två länkar. Den undre av dem kan din sjukgymnast ha nytta av.
Jag vande mig också vid känselbortfallet och var bara besvärad när smärtan kom.

När jag läste den undre länken så kändes det som att pricka av en lista på besvären jag hade.

Känselbortfall
Brännande smärtsam känsla utsidan låret
Överkänslighet i det avdomnade området  (kunde inte skrubba med badsvampen över låret för då gjorde det ont)
Värre när man står/går, lättar när man sitter
Smärta som inte går nedanför knäet (nerven passerar inte knäet - har man besvär längre söderut är det inte MP)
Värst när man har benet bakåtfört (vid tex gång innan man för fram benet)
Värre om man stretchar höftböjarna
Ingen motorisk påverkan
Ingen reflexpåverkan
Gravid

Kan säga med att MP inte är nåt som de går igenom på sjg-utbildningen, har aldrig hört talas om det. Men min sjg-kollega hittade i en neurologi"bibel" detta och när jag sedan sökte vidare så insåg jag snabbt att det stämde. Har även sökt vidare vad som finns forskat på det och det är inte så mkt. Sedan bekräftade ju neurologen det hela med. Ville ha hennes bedömning, plus att få reda på hur mkt jag vågade röra mig utan att få bestående skador. Kändes bra att ha en neurolog i ryggen mot ev kamp mot FK, men det gick ju bra med sjukskrivning.

Jag hade kunnat fått Citodon från neurologen, men iom att jag kunde anpassa mina dagar så klarade jag mig utan smärtstillare helt. Man vill ju inte gärna knapra sånt som gravid.

Precis, det är ju bingo på allt där ;)

Men jag ska skriva ut det och ge till sjukgymnasten för hon var verkligen undrande till vad det kunde vara och jag antar att det kanske kommer fler efter mig och då vet hon vad det kan vara. Jag hade aldrig hört talas om detta heller innan, har försökt googla men inte hittat helt rätt. Men det känns inte som någon tvekan om att det är MP jag har.
Speciellt när det faktiskt lugnade ner sig när jag slutade gå, stå och strecha en massa. Men jag har ändå turen att jag är hemma för mitt rörelsehinder så jag kan anpassa mina dagar väldigt mycket, när mitt kom så höll vi på att flytta och jag bar inte mycket men visst jag gjorde helt klart mer än min kropp gillade.

Nu är det bara uppackandet kvar men det får ta sin tid, den smärtan jag hade ett tag där den vill jag inte ha mer av.

Precis så där som du Cincy beskriver det har jag också. Har känt av detta sen v.13-14 någon gång och det blir bara värre och värre. Jag har undrat så vad det är som är fel, så det känns skönt att ha fått ett namn på mina åkommor. Det känns trist dock att det blir värre och att jag har så långt kvar av graviditeten, för jag tycker redan att det är skitjobbigt. Jag är sedan tidigare överviktig och vill inte bli stillasittande, men när det känns så där obehagligt/ont i benet så är det svårt att vara aktiv. För det blir ju bättre så fort jag sätter mig. Nej usch vad trist detta känns. Ska ringa BM imorgon och höra om hon kan hjälpa mig på något sätt... :/

Det behöver inte bli värre, för mig så lättade det lite och jag har knappt känt något i ett par veckor nu, men sen när jag började stå mer igen och magen blivit tyngre så får jag domningarna. Men det har fungerat bra att sitta i soffan lätt framåtlutad med stöd från amningskudden och sen ha kudden mellan benen när jag sover. Fast det har jag haft för fogarna men det verkar underlätta lite även för domningarna.