Tråkigt med så många fördomar om oss som inte trivs med att vara nakna, när det gäller småbarn så vet jag flera småbarn (trots föräldrarna vill något annat) som inte tycker om att springa nakna. Även små barn har integritet.
Vårt barn vägrade vara naken, så det var bara att åka och köpa badkläder. Jag hade nog tyckt att det skulle räcka med en t-shirt och keps på stranden, men nej, det gick inte. H*n gick och hämtade sina kläder istället (2 år gammal).
Jag har inga fördomar om nakenhet, men jag trivs inte alls att vara naken överhuvudtaget, den enda gången jag är naken är när jag duschar/badar i badkaret och när jag älskar, annars har jag kläder på mig, när jag sover har jag helst pyamas på mig.
Jag tycker inte heller nakna kroppar är speciellt vackra, snoppar är i mina ögon rätt fula och jag vill inte ha en sådan dinglande framför mig.
Jag har badat naken, men tycker inte det har varit speciellt märkvärdigt, har inte haft någon magisk känsla, mest töntigt.
När alla solade toppless, hade jag alltid överdel på mig, struntade fullständigt i vad modet sa, jag ville inte. Numera har jag helst baddräkt på stranden, har jag bikini, så är det t-shirt som gäller också.
Jag har inte blivit uppfostrad att nakna kroppar är fula, min pappa kunde springa omkring naken hemma, jag tyckte redan som väldigt liten att det var äckligt (vilket jag fått berättat för mig).
Jag har min integritszon och det har inget med fördomar, utan vad jag är bekväm med.