Ni vuxna med ADHD, känner ni igen detta?

jag har ADHD och det där är jag i ett nötskal!

Det är kul på ett sätt att vara så, men jag är en vuxen människa som beter mig som ett barn med sockerkick! Ingen annan hänger med, och man hoppar mellan ömnen på en halv sekund och ingen fattar något.Har du tips på hur man kan gå ner i varv? Jag försöker tänka på det och sakta ner men glömmer det på tre sekunder som med allt annat. Har medicinering gjort att tankarna lugnat ner sig för dig? Om du haft medicin..

Jag gillar att vara såhär! Ibland försöker jag vara lite tystare och inte prata ihjäl min omgivning och försöker tt inte byta ämne mitt i en konversation, men..det går inte så bra! *skrattar*

Jag har ätit Concerta men får alldeles för mkt biverkningar av den så jag var tvungen att sluta, skall dock träffa min läkare idag för att få prova en annan sort, någon som det tydligen krävdes licens för men kommer inte ihåg vad den heter.

Medicinering hjälper mitt huvud mkt!
Jag kan koncentrera mig på saker längre perioder, läsa böcker och se på tv vilket jag annars aldrig har någon ro till.

Ja hade det inte varit för omgivningens syn på mig så hade jag alltid älskat att vara så här. Ibland har de antytt att man kanske borde drogtesta mig för uppåt-tjack.

Men det har många fördelar. Jag har absolut ingen ro till att se på TV, och läsa böcker för att jag måste fungerar inte heller. Men om det är något jag verkligen är intresserad av så kan jag läsa genom en bok på nolltid, mycket snabbare än andra och faktiskt lära mig saker snabbare än andra. Min hjärna är nog väldigt effektiv när man väl lär sig att hantera speeden på rätt sätt. Med medicinering så kanske man saknar den delen. Det hade varit så mycket lättare om alla andra kom upp till min speedade nivå istället

jag har FAS och Borderline och jag känner oxå igen mig!

Vad är FAS för något?

Hej hej!
Här är en till! Jag brukar förklara det som att i min hjärna har jag flera vägfiler och varje bil är en tanke. Dvs jag kan ha flera olika tankar samtidigt vilket gör att min omgivning sällan förstår vad jag pratar om. + att jag lätt blir stressad (utan medicin) av att inte få kontroll på vad som händer i hjärnan.

Jag gillar mitt sätt att vara när jag medicineras/des med concerta vilket gör att jag kan kontrollera mig lite bättre. Blev för mycket hyper innan. Mådde inte bra av det. Bara för att jag äter medicinen så försvinner inte symtomen utan jag kan kontrollera det. Det gör mig till den jag är!

Äter dock inte idag concerta då jag är höggravid men hormonerna sköter balansen åt mig!

Jag var 21år då jag fick min diagnos efter att jag själv diagnoserat mig flera år innan. Blev deprimerad av att jag inte togs på allvar så efter några vändor på psyk tog de mig på allvar! De tyckte ju att jag var lite för lugn utåt. Även mina föräldrar blev förvånade och då har jag en socionom till mamma.

Man behhöver inte visa det utåt. förutom att man kan uppfattas som "lite" Jobbig av omgivningen Har även läst att kvinnor beter sig lite anorlunda imot för män. De blir mer utagerande.

Samma här. Just det där att man på något sätt ändå är medveten om det men det går av bara farten så det går inte att stoppa.

Ditt resonemang går inte ihop TS. Det verkar som du är hyperaktiv utåt om andra reagerar på ditt sätt att prata och vara.

Jag tror också jag har adhd. Är ganska lugn utåt numera, är 49 år. Men min hjärna är på högvarv, har svårt att prioritera och strukturera mig. Ofta inre stress, oro och blir lätt överväldigad.

Betalar du själv för utredning TS?

Kvinna, 42 år och skulle troligtvis inte få en diagnos idag eftersom både hemliv och arbete fungerar utan problem. Jag har en tonårsdotter som blev diagnosticerad för ett par år sedan och jag känner igen mig mycket i henne. Hon är helt fenomenal på att använda sig av sina egna verktyg som hon lärt sig i livet och omgivningen var förvånad när hon fick sin diagnos. Vi som känner henne såg det från småbarnsåren men det var inte förrän i lågstadiet som behovet av att andra också ska förstå och givetvis hon själv. 

Jag känner igen mig mycket väl i din beskrivning där tankar och processer går mycket snabbt. Jag kan bli frustrerad över att andra pratar långsamt och har låg energi. Ibland har jag känslan av att jag vet vad de ska säga eller göra innan de har sagt eller gjort det. Jag ser snabbt mönster och beteenden som jag måste passa mig för att inte kartlägga allt för mycket.
Jag upplever inte att jag avbryter i någon större utsträckning men jag kan nästan höra min hjärna skrika. Jag har ofta dialoger i huvudet, planerar mina samtal, grubblar över relationer och undersöker länge varför saker är som de är. Jag har ett stort behov av att ha struktur, äta, sova och träna är viktigt. I de perioder som jag inte tränar, äter och sover bra så fungerar jag klart sämre, är mer impulsiv och har fler symtom överlag.