• Äldre 21 maj 00:50
    17252 visningar
    13 svar
    13
    17252

    10 månader, skriker högt?

    Hej,

    Jag undrar vad jag ska göra och om detta är normalt?

    Min underbara dotter har alltid varit en lugn o snäll flicka. Hon kan ej krypa än idag och blir 11 månader 5:e juni. Hon verkar ha tröttnat på att sitta och inte få tag i saker hon gillar eller kunna meddela sin vilja (hon kan ju inte prata) så hon skriker högt o hon tycker typ att det är "cool" o ler stolt? Ibland skriker hon riktigt högt o vet inte varför o vad jag ska göra? Hur ska man uppfostra ett så litet barn?

    Tack för framtida svar!

  • Svar på tråden 10 månader, skriker högt?
  • Äldre 21 maj 01:42
    #1

    Hon kan inte prata än och då skriker hon väl för att hon vill säga något.

    Ok, jag känner igen det. De har en period då de bara skriker gällt och genomträngande rakt ut samtidigt som de kollar hur omgivningen reagerar - folk vänder sig ju om och stirrar - och de verkar även lyssna till sin egen röst med en viss förvåning att de lyckas åstadkomma dessa öronbedövande ljud.

    Man kan inte uppfostra en baby på 10-11 mån. Visst kan du säga schhh.. och prata lågt själv med henne men hon kommer bestämma själv hur länge hon ska ge upp illtjut. Jag kan lova att det kommer att gå över.

  • Azzazi­n
    Äldre 21 maj 09:14
    #2

    Sådär håller min son också på, han är 11 mån 6:e juni.
    Det är aldrig när han är ledsen eller så, mer när han blir frustrerad när han t.ex inte når saker som står mitt på bordet. Och innan han lärde sig att krypa och stå skrek han både oftare och högre så jag gissar att det är samma sak för din dotter.

    De kan ju inte prata och kan de dessutom inte ta sig omkring och nå saker de vill åt så blir de ju frustrerade.

    Det ger sig när hon lär sig att ta sig runt och jag har hört att de blir extremt mycket lugnare och nöjdare när de väl lär sig gå, att de till och med sover bättre då, så jag bara väntar. {#lang_emotions_laughing}

    Men jag tror att du inte ens ska fundera på att "uppfostra" en så liten tjej, hon gör ju vad vi också hade gjort om vi inte kunde prata. {#lang_emotions_smile}

  • Äldre 21 maj 22:20
    #3

    Oh tack snälla ni!

    Ja jag hoppas det lugnar ner sig när hon åtminstone kan prata lite eller gå dit hon vill.
    Hon tycker det är kul att höra sin röst. Så fort vi är i trappen så börjar hon typ "AAA" för o höra sitt eko o njuter av det {#lang_emotions_innocent}{#lang_emotions_undecided}{#lang_emotions_smile} Värst är på shoppingcentren hehe... Alla som hör henne påpekar hennes röst.
    Hon är helt underbar ändå o alla barn e ju unika! {#lang_emotions_flower}{#lang_emotions_heart}

    Jag vet bara inte hur jag ska få tyst på henne när det går för långt?!
    Ska jag låta henne skrika sig trött, ignorera, hushha, säga ifrån högt tillbaka...vet inte?!
    Hon e ju så liten ännu.

    Tack igen för era svar!

  • LuViGl­i
    Äldre 21 maj 22:31
    #4

    Min dotter som är nu 7,5 mån skriker också jättehögt ibland.  Jag tycker att det är helt normalt. Först och främst för att dom inte kan prata och på så sätt "pratar". Och för att dom provar nya saker hela tiden, med rösten också.  

  • Äldre 21 maj 23:36
    #5
    LuViGli skrev 2010-05-21 22:31:13 följande:
    Min dotter som är nu 7,5 mån skriker också jättehögt ibland.  Jag tycker att det är helt normalt. Först och främst för att dom inte kan prata och på så sätt "pratar". Och för att dom provar nya saker hela tiden, med rösten också.  
    Ja det stämmer, fast min är ju äldre och skriker riktigt riktigt högt o hon är snart 11 mån. "BVC" sade att det kallas för delfintjut och inte är något fel utan bara bra att de visar att de "finns och kan synas o höras", vad de vill osv.
    Problemet är hur jag ska få tyst på henne när det går för långt? {#lang_emotions_sealed}
  • Äldre 21 maj 23:51
    #6
    Dezert Roze skrev 2010-05-21 23:36:52 följande:
    Ja det stämmer, fast min är ju äldre och skriker riktigt riktigt högt o hon är snart 11 mån. "BVC" sade att det kallas för delfintjut och inte är något fel utan bara bra att de visar att de "finns och kan synas o höras", vad de vill osv.Problemet är hur jag ska få tyst på henne när det går för långt?
    Aha, det finns en benämning "delfintjut". Det kan kännas pinsamt när folk stör sig. Du får gå undan med henne eller kanske avleda på något sätt med något intressantare så att hon glömmer bort sig och hejdar sig.
  • Äldre 22 maj 12:34
    #7
    Rosenöga skrev 2010-05-21 23:51:59 följande:
    Aha, det finns en benämning "delfintjut". Det kan kännas pinsamt när folk stör sig. Du får gå undan med henne eller kanske avleda på något sätt med något intressantare så att hon glömmer bort sig och hejdar sig.
    Har aldrig hört talas om den benämningen? Vet du var man kan får mer information om Delfintjut o hur man handskas med det? {#lang_emotions_embarassed}
  • Azzazi­n
    Äldre 23 maj 20:09
    #8

    "Problemet är hur jag ska få tyst på henne när det går för långt? {#lang_emotions_sealed}"

    Har du provat majskrokar/riskakor? {#lang_emotions_laughing}

    Majskrokar kletar ju ner nå't fruktansvärt så det får han mest hemma där man kan tvätta hans händer och byta kläder enkelt, men jag har börjat ha med pyttesmå riskakor i väskan och när han sätter igång att sjunga/skrika så det stör andra så får han en sån och är tyst, nöjd och sysselsatt i minst 5 min.

  • Äldre 25 maj 19:14
    #9
    Azzazin skrev 2010-05-23 20:09:20 följande:
    "Problemet är hur jag ska få tyst på henne när det går för långt? " Har du provat majskrokar/riskakor? Majskrokar kletar ju ner nå't fruktansvärt så det får han mest hemma där man kan tvätta hans händer och byta kläder enkelt, men jag har börjat ha med pyttesmå riskakor i väskan och när han sätter igång att sjunga/skrika så det stör andra så får han en sån och är tyst, nöjd och sysselsatt i minst 5 min.
    Ja visst har jag provat med o muta lite med snacks för småttingarna men det är inte "långsiktikgt hållbart" om du förstår vad jag menar!?

    Jag var på Babyproffsen här om dan då även butiksbiträdena kommenterade o så var debatten igång. Hon kan skrika så högt som om hon åker ner för en berg-och-dal-bana! {#lang_emotions_embarassed}

    Saken är att hon inte är ledsen och tycker att det är roligt och är stolt över sin stämma!{#lang_emotions_undecided}

    Ja det är inte lätt men jag avleder henne så gott jag kan! Annars är hon helt underbar och sover gott som alltid! {#lang_emotions_flower}
  • Äldre 27 maj 11:41
    #10

    Min är 10 månader och sitter också och gapar rakt ut ibland. Hon ser ut precis som att hon gör det för att jävlas.:) Men, det går säkert över så småningom. Dock ganska jobbigt att lyssna på.

  • Äldre 5 sep 17:12
    #11

    Någon som kan ge mig lite hopp, gick det över? :) 

  • Äldre 5 sep 17:26
    #12

    Min son är 10 månader och har de senaste två veckorna tjutit extremt högt också.
    Han hade en period runt 4 månader då han också tjöt högt. Men det slutade han med efter 2-3 veckor.
    Men nu är han, alltså, på gång igen... Och nu är det mycket högre än det var för ett halvår sen. Sambon går omkring med hörselskydd här hemma... Skrattande

    Men det är inga "arg-tjut" utan riktiga glädjetjut. De kommer när han blir lite upphetsad och man leker vilt med honom. Då tjuter han, skrattar och kollar om man reagerar.
    Svärmor försökte säga åt honom strängt...men då skrattade han ännu mer... Skrattande

    Det ger sig väl...när de har testat klart, får man anta... Flört

  • Äldre 7 sep 08:49
    #13

    Hej igen alla mammor till delfintjutarna! 

    Min dotter är nu 2 år och 2 månader gammal, så det var lite mer än 1 år sedan sen jag skrev mitt inlägg.
    Detta har jag kommit fram till i alla fall:

    Det där med glädjetjut när hon var yngre är enligt min erfarenhet ett sätt att uttrycka sig och upptäcka sin förmåga att låta/höras av sin omgivning och samtidigt få uppmärksamhet, hon ville prata. Småttingarna som delfintjuter tycker att det är himla kul och är stolta av hur de kan föra sådant ljud!  Samtidigt ser det ut som en glädje-kick hihi.. Jag slutade bry mig om vad omgivningen tyckte och hur de stirrade, för min dotter förstod inte att det störde dem eller ville skada. Utan hon njöt och var stolt. Speciellt var det extra skoj i trappen vart det ekade hehe... 

    Sen var min lilla skatt tidig med att jollra och prata, hon kunde innan ett-års dagen säga mitt namn korrekt, pappa, lampa, titta mm... Och vid 18.månaders kontrollen var min BVC imponerad av hennes språkfärdighet. Tror för min del att det handlade om att hon ville delta i konversationer (prata; fast hon visste inte hur), visa att hon "finns" och att hon precis upptäckt att hon kan synas, höras och "säga något".

    Trots att hon kunde säga några ord runt 1 års åldern så kunde glädjetjut fortsätta ca 2 månader efter då och då fast inte lika ofta, sen försvann de helt ju mer ord hon lärde sig. Som om hon insåg att hon kunde öppna en dialog utan att skrika högt.
    Det tar nog olika tid för att det "skriket" helt försvinner beroende på barnets utveckling (i hjärnans olika lober), därför bör vi stimulera hjärnan så mycket vi kan, speciellt språket.

    Det gäller att prata och besvara sitt barn både med ord och kroppsspråk  även om du inte riktigt förstår din ettåring. Läsa bilderböcker och ständigt förklara vad du gör med den, typ; "nu byter vi blöja så att du blir ren och fin" , "dags att bada" så plaskar du med handen och säger "vatten" t ex.
    När ditt barn jollrar eller försöker säga något kan du med ansiktsuttryck och glad röst besvara med artikulation i hela ansiktet o titta in i ditt barns ögon när ni har en dialog. När hon/han skriker högt måste du även visa att det är fel med kropp & ord samt reagera på ett negativt sätt än vad du gör när hon/han gör något positivt. Så att lillen vet att det är fel. Småbarn gör saker o ting och sen tittar dom på oss för att se hur vi reagerar (för att få en bekräftelse om det var rätt eller fel av dem gjort) Just den punkten är jätte viktig att vi vuxna förebilder reagerar rätt. Så att de får rätt budskap. Skrattar/ler du t ex när lillen din slår/eller drar andra barn i håret så tror hon/han att det är OK att göra det och kommer fortsätta med sitt beteende. Om ni förstår hur jag menar?!

    Småbarns hjärnor är vita oskrivna blad utan efrarneheter eller minnen, de registreras information dock under uppväxten och då utvecklas barnet. Därför har vi föräldrar och barnets kretsar och miljö stort ansvar för hur barnet utvecklas och uppfostras sen BLIR. Sen är ju alla barn olika liksom "vi vuxna är", man får göra sitt bästa och söka kunskap om hur man löser vardagliga problem för att inte lära fel. Sen finns det olika uppfostringsmetoder så klart men man får välja det man känner gynnar sitt barn bäst och vad som verkar logiskt och mest lämpligt för att barnet skall utvecklas till en självständig, glad, social, intelligent, respektfull och positiv normal människa. 

    Lycka till!

    Vänliga hälsningar,
    Dezert Roze

     

Svar på tråden 10 månader, skriker högt?
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.