Alla verkar ha det så lätt!!??

Ingen?

Hur gammal är hon?

Skojar du? Lätt är det verkligen inte med viljestarka barn. Men det kanske är just det man får försöka leva med, att det inte är lätt. Är hon 3 år? I så fall är det väl rätt typiskt att testa och testa och testa. Även vår 4-åring får lite sådana återfall ibland. Om du väljer dina strider så är det bra nog.

Ibland har jag och vår 4-åring bråkat rejält (händer inte ofta eftersom jag verkligen väljer mina strider, annars skulle jag inte orka) så man tror att jorden ska rämna, och sen på kvällen är hon urgullig och säger att hon älskar mamma och pappa osv. Då känns det nästan som det var det där motståndet hon ville ha...

Oj hade jag inte skrivit det! Hon blir snart 4 år. O hon har som sagt hållt på i ca 2 år. Nu har hon legat o skrikit sen kl sju i sin säng för att hon inte fick vara ute.. Jag börjar faktiskt på allvar bli orolig både för henne och mig själv! Känns förjävligt att säga men det e inte ofta hon e gullig just nu. någon dag ibland kanske. Men kanske beror det på grund av sömnen. Jag vill bara att både hon och jag kan vara glada igen.. det blir ju som en ond cirkel av det hela och jag vet inte hur jag ska lyckas bryta det!

Det är väl bara kämpa på och hoppas att det snart går över.. Men ska nog iaf prata med BVC för hon e jättebra och kanske kan ge mig tips eller bara att man får prata med någon om det! Jag vill inte vakna på morgonen och fasa för hur dagen ska bli längre!

Vissa  barn (och vuxna) har svårt att äta frukost och behöver några timmar för att komma igång och därefter vilja ha frukost? Kanske är det så för din dotter?

Hon är bara fyra år så jag tycker det låter hårt och kräva att hon ska städa sitt rum, att ni tillsammans gör det är mera rimligt?

Hyssen låter mer som att hon gör för att få uppmärksamhet kanske?

Jag har själv fyra barn mellan 1 år och (snart) 6 år och känner inte igen ditt dotters beteende men alla barn är ju olika. Men din dotter är ju faktiskt bara fyra så vägrar hon gå in så är det bara att lyfta upp henne och bära in henne ; ) och låta henne skrika...

Jag tror att det är jättemycket lättare att vara "förälder" till andras barn och att ge råd om hur andra ska göra än när det gäller en själv!

Mitt råd är du tar upp problematiken med BVC? Vad säger de på dagis? Hur uppfattar de henne? När vi började fundera över vår ena son fick vi mycket stöd av dagis.

Jag hoppas att det löser sig för er.

Oftast är vi uppe ca 1 timma innan det blir frukost utom dagisdagarna... Hon ber själv om frukost men när hon får vill hon inte ha!

Vi städar tillsammans med henne men även där vägrar hon och bara tjurar.

Haha ja jag vet inte varför hon gör hyssen!! Kanske vill hon ha ännu mer uppmärksamhet men tycker inte att vi gör annat än att ger henne det! En liten krävande ung dam! Dock gör hon ju inte hyss varje dag tack och lov =)

Jo självklart e det ju så man får göra. Men som sagt det e just det som börjar bli jobbigt att behöva bära upp henne och att hon faktiskt inte lugnar ner sig då heller.
Istället för att vi som nu är ute väldigt mycket så blir det nästan som att man vill stanna inne för det blir för jobbigt. O det e varje gång man ska gå in och är man ute från morgon till kväll blir det några gånger då man ska äta osv!

Jag har egentligen ingen egen erfarenhet, min lilla är bara 10 mån än så länge :). Men jag har känt ofta att det kommer bli skönt när man kan prata med sitt barn, fråga och förklara osv. Kan du inte fråga henne varför hon gör som hon gör? Inte i stridens hetta utan när hon är lugn, mätt och inte trött. Kanske förklara att du skulle vilja att ni slutade bråka, att du vill att det ska fungera bättre hemma, och fråga hur hon tycker att ni kan göra saker annorlunda.

Kanske har ni redan försökt, var bara en tanke...